Fem år har gått sedan USA och Storbritannien invaderade Irak, och på lördag beklagas detta faktum i manifestationer världen över. Trots att Saddam Hussein var en fruktansvärt grym diktator syns inga tecken på att invasionen har gjort livet bättre för irakierna: Enligt hemsidan Iraq Body Count har mellan 80000 och 90000 civila dödats sedan invasionen, enligt andra uppskattningar flera hundra tusen människor. Hela samhället är lamslaget av våld och fattigdom.
Stödet för kriget är rekordlågt. Gamla krigshetsare som Hillary Clinton eller Expressens PM Nilsson har sent omsider bytt fot. Det fanns inga massförstörelsevapen i Irak som kunde legitimera kriget. Kriget bröt mot folkrätten.
Det förmodligen enda sättet att få ordning på landet är, nu som förr, att dra tillbaka ockupationsstyrkorna och ge massivt stöd åt ett civilt, demokratiskt styre, eventuellt uppbackad av FN-trupper. Snarast möjligt.
Kanske, förhoppningsvis, är detta dock det sista kriget om olja som vi bevittnar. Det mesta tyder på att kulmen på oljeuttaget ur världens reserver är nära förestående, och alldeles oavsett måste vi sluta bränna olja snarast möjligt för att rädda klimatsystemet från att spåra ur. Ett byte av energibas från fossila bränslen till förnyelsebar energi kommer att ge upphov till en ny geopolitik: Från att hela världen varit beroende av några oljeländer, dit imperialismens militära ansträngningar koncentrerats för att garantera kontroll, kommer vi att kunna framställa vår energi lokalt; genom sol, vind och vatten, genom jordvärme och vågkraft.
Det innebär inte med nödvändighet att det är slut på krigen. Risken är uppenbar att ett förändrat klimat ger upphov till nya konflikter. Enligt en braskande rapport som förelagts EU denna vecka av dess utrikespolitiske talesman Javier Solana och utrikeskommissionären Benita Ferrero-Waldner hotar klimatförändringarna att leda till konflikter om resurser som dricksvatten, odlingsbar och beboelig mark, till social oro till följd av stigande matpriser, politisk radikalisering och massmigration: En femtedel av världens befolkning bor i kustområden som hotas av stigande havsnivåer. EU måste redan nu förbereda sig för miljontals ”miljöflyktingar”, skriver de.
För att i största möjliga mån undvika nya krig och katastrofer måste våra samhällen byta energibas snarast möjligt. Vi måste anpassa samhällena efter klimatförändringarna och ge dem vars liv ändå kommer att drabbas en chans till en nystart. För detta krävs pengar. Hur mycket? Ingen vet. Men vi vet att världens samlade militära år utgifter 2006 var ungefär 1204 miljarder dollar, eller 184 dollar per levande människa. Det vore ett bra startkapital för den nödvändiga klimatomställningen.
Hur skulle en värld utan krig, utan arméer kunna uppnås? Aldrig har det varit mer realistiskt att damma av idén om en världsfederation, med ett demokratiskt valt världsparlament och ett globalt våldsmonopol som ersätter alla nationella arméer.
Enligt bland andra Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi, skulle alla länder förmås lägga ner sina vapen i utbyte mot garantier för att dess gränser inte kränks. Jo, det finns något skrämmande i tanken på ett världsparlament, och i tanken på en världspolis. Men ett alternativ bestående av fortsatta krig som i Irak och fortsatt klimatförstörelse är knappast mer lockande.
