I veckan kom regeringens utredning om EU:s plattformsdirektiv. Utredningen föreslår bland annat att en ny lag införs i Sverige – lagen om plattformsarbete. Pontus Blüme som forskar om plattformsarbete har gått igenom rapporten.
EU:s plattformsdirektiv antogs i oktober 2024. I november samma år fick en särskild utredare i uppdrag av regeringen att utreda hur EU-direktivet ska implementeras här i Sverige. Den 12 januari i år presenterades utredarens betänkande och i den föreslås en ny svensk lag om plattformsarbete, baserat på direktivet.
EU:s direktiv består av två delar. Den första delen riktar in sig på om en plattformsarbetare ska klassificeras som egenföretagare eller anställd. Den andra delen handlar om insyn i företagets algoritm.
– Den första delen innebär att om en plattformsarbetare hävdar att det finns något som tyder på ledning och kontroll från plattformsföretagets sida, så ska personen antas vara anställd, säger Pontus Blüme, som forskar om plattformsarbete, är utredare på Transport samt aktiv i Gigwatch.
Den innebär att bevisbördan flyttas från arbetaren och att företaget måste bevisa att det inte finns ett anställningsförhållande, om så är fallet.
Den här delen av direktivet kommer däremot inte göra någon större skillnad för plattformsarbetare i Sverige, menar Pontus Blüme.
– Den stora merparten av gigarbetare klassas redan som anställda här. På så sätt är Sverige unikt.
– Alla matbud, alla i last mile-branschen och till och med de flesta plattformstaxiförarna är redan löntagare. De är anställda av bulvaner, alltså av falska arbetsköpare. Antingen egenanställningsföretag eller små åkerier som har skjutits in mellan dem och plattformen.
Han beskriver det som att i Sverige har plattformsföretaget oftast rekryterat arbetarna, gett dem arbetsuppgifter och bestämt ersättning – men att det är ett annat företag, ofta en bulvan, som anställer dem.
Det ska jämföras mot att gigarbetare i andra länder ofta klassificeras som frilansare eller egenföretagare. Han menar att det är den viktigaste faktorn om man vill förstå den svenska gig-ekonomin.
– Orsaken till att det ser ut så här är för att Sverige har bland de sämsta anställningsskydden i hela OECD, vilket gör att dessa företag kan återskapa plattformsmodellen inom anställningens ram. Det är resultatet av alla LAS-reformer som innebär att man i dagens Sverige kan ha oändligt prekära arbetsvillkor trots att man är löntagare.
Han tillägger att entrepenadskedjan i plattformsekonomin tenderar att vara horisontell, ofta med ett myller av underentrepenörer ett led under plattformsföretaget. Det går att jämföra med byggbranschen där kedjan snarare är lodrätt och i flera led – en entreprenör kan en underleverantör som i sin tur har en annan underleverantör. En annan skillnad är att det finns ett huvudentrepenörsansvar inom byggbranschen.
Bättre insyn – men fortsatt svårt för facken
Även om den så kallade anställningspresumtionen inte kommer att göra någon skillnad i en svensk kontext, menar Pontus Blüme att del två av direktivet kommer att påverka mer. Han berättar att som det ser ut nu är det ingen som vet hur bolagens algoritmer fungerar, exakt vilka bulvaner som används som arbetsköpare, hur många timmar arbetarna jobbar, vad de tjänar och så vidare.
– Här kommer lagen ge transparens, vilket kommer göra att både plattformsarbetare och fack kan få insyn i exakt hur algoritmen leder och fördelar det här arbetet.
Hur det här kommer påverka fackens möjlighet att organisera plattformsarbetare?
– Det kommer att underlätta research inom facken, men normalt sett så vill ett fack kunna kalla en arbetsköpare till förhandling. Det kan de fortfarande inte göra eftersom de anställda inte anställda av plattformsföretagen, utan den egentliga motparten som facket måste förhandla med är den här bulvanen som inte har någon kontroll eller makt över arbetet. Det innebär att facken förhandlar med en aktör som inte har något mandat.
Hur kommer det här direktivet, och den här föreslagna lagen, påverka villkoren för gigarbetare i Sverige?
– Egentligen inte alls tror jag.
Vad tycker du om lagförslaget?
– Det gör ingenting sämre. Den här insynsbiten är absolut värd någonting. Men plattformsdirektivet är inte skrivet för att vara anpassat till de svenska förhållandena, utan för de europeiska länder där plattformsarbetare är frilansare. I hela Europa finns det ett extremt stort problem med plattformsarbetare som inte klassas som anställda, vilket direktivet är tänkt fixa. Vårt problem är något annat, här är själva arbetsköparen falsk.
Vad behövs i stället?
– En annan lagstiftning som sätter de falska arbetsgivarna ur spel. Det ska inte vara möjligt att köpa och sälja arbetsgivaransvar som om det vore en tjänst på en marknad. Det är det stora problemet skulle jag säga.
