Säkerhetspolisen vill skärpa lagstiftningen för att göra det enklare att bugga politiska organisationer. – Risken är att man legaliserar en hårt kritiserad praktik, säger kriminologen Janne Flyghed.
Säkerhetspolisen föreslog nyligen i en promemoria till justitiedepartementet skärpta bestämmelser om ”olovlig kårverksamhet” för att bättre kunna övervaka politiska grupper inom naziströrelsen och den autonoma vänstern. Nu har riksåklagaren (RÅ) har ställt sig bakom förslaget med motiveringen den politiska organiseringen har förändrats.
– Bestämmelsen är föråldrad och härrör från 1930-talet då man misstänkte att kommunistiska och nazistiska grupperingar försökte bygga upp militära organisationer. Men politiska grupper fungerar inte på samma sätt längre, det finns inte sådana strukturer och hierarkier i dag och därför behöver vi en ny och ändamålsenlig bestämmelse, säger Nils Rekke, överåklagare hos RÅ.
Enligt lagen om olovlig kårverksamhet är det förbjudet att bilda eller delta i sammanslutning som kan utvecklas till olaga militär trupp eller polisstyrka, men Nils Rekke veterligen har ingen dömts för brottet på 60 år. Säpo har däremot använt bestämmelsen för att söka domstolsbeslut för så kallade preventiva tvångsmetoder, till exempel telefonavlyssning. Men eftersom brottet inte anses särskilt allvarligt (maxstraffet är två års fängelse), är tanken att en höjd straffsats och moderniserad rubricering ska göra det lättare för Säpo att ta till preventiva tvångsmetoder.
Metoden är inte helt okontroversiell. Säpo har tidigare fått kritik för liknande arbetsmetoder.
– Säpos användande av misstanke om olovlig kårverksamhet var det som kanske hårdast kritiserades av den stora säkerhetstjänstkommissionen 2002. De hade använt olovlig kårverksamhet som skenanledning för att insamla överskottsinformation, något som inte varit lagstiftarnas avsikt, och inte ett enda fall ledde till åtal. Den enda reaktionen från svenska politiker kan nu alltså bli att man legaliserar denna hårt kritiserade praktik, säger Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Enligt Säpo har nya organisationsformer och metoder för att bygga nätverk låtit politiska grupper arbeta med militanta aktivister som utfört politiskt motiverade attentat och angrepp. Som exempel anförs attackerna mot Polens och Rysslands ambassader 2005 av Global Intifada, liksom ett försök här om året att med införskaffade vapen väcka liv i Ariska brödraskapet. De lösa strukturerna anses göra det möjligt för enskilda individer att vara aktiva i flera olika sorters nätverk samtidigt. Det innebär att även organisationer som inte själva använder våld som metod men som har medlemmar som är aktiva i andra grupper, kan hamna i Säpos skottglugg. En sådan organisation som pekats ut är Syndikalistiska ungdomsförbundet, Suf.
– Det enda det här leder till är inskränkningar av den grundlagsskyddade föreningsrätten för personer som ägnar sig åt utomparlamentarisk verksamhet. Man skapar en gummiparagraf som sedan slår mot alla inom den utomparlamentariska vänstern, även de som tar tydligt avstånd från Afa och liknande grupper, säger Axel Gagge som är medlem i Suf Stockholm.
Suf har inte haft någon direkt kontakt med Säpo, men är medvetna om att de hålls under uppsikt. Polisen tycks alltid känna till de aktioner och demonstrationer som Suf deltar i, trots att de försöker vara säkerhetsmedvetna i sitt politiska arbete, och Axel Gagge är därför inte förvånad över att Säpo nu vill ha ändra lagstiftningen för att kunna bedriva sin spaning mer effektivt.
– Jag tror att vi alla känner en sorts uppgiven frustration. Inte minst över att jämföras med nazister, suckar han.
Arbetaren har förgäves försökt få Säpo att kommentera promemorian.