Sämre villkor efter kris

Priskriget inom flygindustrin sätter stor press på flyglastarna att jobba snabbt och lyfta tungt, något som gör belastningsskador vanliga. Arbetsmiljöverket har utfärdat ett föreläggande till SAS Ground Service, SGS, på Arlanda, efter att en inspektion visat att 80 procent av bagaget lyfts utan hjälpmedel.

Efter den 11 september 2001 uppstod en kortvarig kris inom flygindustrin. Av rädsla för att falla offer för attentat valde många bort flyget, och flygbolag liksom markserviceföretag drog ned på personal. Sedan dess har utvecklingen vänt, och flygresandet ökar med ungefär 5 procent per år i snitt på landets flygplatser. Men priskriget har medfört att flygbolagen ogärna anställer fler flyglastare. I stället ökar pressen på den kvarvarande personalen.
– Det är vi som får betala priset med sämre villkor, säger Kenneth Grampe, ombudsman på Transport avdelning 46.
Han beskriver arbetsorganisationen hos SGS på Arlanda som ”anorektisk”, speciellt under arbetstopparna.
– Vi springer från kärra till kärra utan tid för återhämtning, säger han.
Enligt fackklubben lyfter de anställda inom SGS på Arlanda ända upp till 20 ton väskor per person och dag, vilket är flera gånger högre än för några år sedan. Förslitningsskador är vanliga.
– Sjukskrivningsgraden ligger över 12 procent, säger Kenneth Grampe.
Hjälpmedlen inom flyglastarbranschen har utvecklats mycket under de senaste tio åren, men under en inspektion av Arbetsmiljöverket i december 2006 framkom att 80 procent av lyften på Arlanda trots det utförs utan hjälpmedel. Det beror delvis på att hjälpmedel inte finns att tillgå för alla moment, men också på att de hjälpmedel som finns ofta inte fungerar tillfredsställande. Det gäller de nya maskinerna för att lasta in bagage i flygplanen, så kallade ”ramp-snakes”.
– Lastarbetarna vågar inte chansa på att köra fram ramp-snakes eftersom de så ofta inte fungerar. Då jobbar de hellre med gammal utrustning som trots allt fungerar, säger Åsa Larsson, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverkets Stockholmsdistrikt.
Arbetsmiljöverket har därför lämnat ett föreläggande till SGS där man bland annat kräver att företaget vidtar åtgärder så att hjälpmedlen används bättre.
I Danmark har myndigheterna gått ett steg längre, och ingripit mot flygets bagagehantering genom att sätta en gräns på hur mycket varje flyglastare får lyfta per dag.
Bland flyglastarna i Sverige finns bara
1–2 procent kvinnor, något som Johnny Fransson, central ombudsman på Transport, kopplar samman med de många tunga lyften.
– Det är för tungt för de flesta kvinnor – och för många män också, säger han.

En annan utveckling inom flyglastarbranschen internationellt är att företag som hanterar lasten knoppas av och säljs ut. Senast i slutet av juli strejkade flyglastare i Spanien efter beskedet om att de utan en formell överenskommelse skulle sägas upp, eller föras över från flygbolaget British Airways till Iberia.
I Sverige signalerade SAS koncernchef Mats Jansson i juni att SGS kan vara aktuellt för utförsäljning. Frågan ska utredas under året, och facket har ställt sig kritiskt till den knapphändiga informationen.

Förhandlingarna om ett nytt löneavtal inleddes i juni, och lades på is under sommaren för att återupptas den 23 augusti.
Viktiga frågor för Transport är en höjning av grundlönen och att alla lönetillägg för flyglastare med extra befattningar ska regleras i avtalet.
Kenneth Grampe beskriver stämningen på Arlanda som oerhört irriterad, och utesluter inte ett varsel.
– Min uppfattning är att det blir oerhört svårt för parterna att komma överens i förhandlingarna.