I huvudstaden Bagdad och centrala Irak fortsatte USA och irakiska arméstyrkor sin offensiv på måndagen. I Basra i södra Irak demonstrerade enligt nyhetsbyrån AFP omkring 300 oljearbetare på måndagsförmiddagen mot det lagförslag som ska ge utländska oljebolag möjlighet att exploatera irakisk olja. ”Denna lag raserar de irakiska massornas framsteg och då speciellt lag nummer 81 […]
I huvudstaden Bagdad och centrala Irak fortsatte USA och irakiska arméstyrkor sin offensiv på måndagen. I Basra i södra Irak demonstrerade enligt nyhetsbyrån AFP omkring 300 oljearbetare på måndagsförmiddagen mot det lagförslag som ska ge utländska oljebolag möjlighet att exploatera irakisk olja. ”Denna lag raserar de irakiska massornas framsteg och då speciellt lag nummer 81 från 1961 och nationaliseringen 1973”, förklarade oljearbetarna i ett uttalande medan de bar kistor med ordet ”Frihet”. De varnade för att ett antagande av lagen kommer att sälja ut Iraks suveränitet och skänka bort kommande generationers välstånd som en gåva till ockupanten.
I USA krävde representanthuset förra veckan för tredje gången att Pentagon ska fastställa en tidtabell för det amerikanska uttåget ur Irak medan president George W Bush med en dåres envishet den 12 juli förklarade att han tror att kriget i Irak går att vinna.
FN:s flyktingorgan UNHCR meddelade i torsdags att de måste fördubbla sin budget för irakiska flyktingar detta år. I den värsta flyktingkatastrofen i regionen sedan palestiniernas flykt 1948 beräknar UNHCR nu att 2 000 irakier varje dag lämnar sina hem. Medan professor Jan Hjärpe i fredagens DN beskrev Irak som ett land där ”allas krig mot alla” pågår framhärdar Migrationsverket i att det inte råder någon väpnad konflikt i Irak. Enligt Eskilstuna-Kuriren den 11 juli har Migrationsverket en milt sagt skruvad syn på verkligheten i dagens Irak:
”Efter frigörelsen 2003 är irakiska regimen inte inblandad i någon förföljelse av religiösa grupper. Regimen verkar istället för en acceptans och tolerans av alla religiösa minoriteter.”
Irak är i dag ett fragmentariserat land. Den regering USA har fört till makten domineras av proiranska shiamuslimska partier med egna milisstyrkor som bär ett stort ansvar för det besinningslösa sekteristiska våldet.
De kurdiska partierna PUK och KDP ingår i den irakiska centralregeringen och PUK:s ledare Jalal Talabani är Iraks president. Det område som styrs av den kurdiska regionalregeringen, KRG, brukar beskrivas som mer stabilt och med demokratiska framtidsmöjligheter. Den 3 juli påminde dock Human Rights Watch i rapporten ”Caught in the Whirlwind” om godtycket i de fängelser som drivs av PUK:s och KDP:s säkerhetstjänster, Asayish. Rättssäkerhet saknas och tortyr används mot de hundratals fångar, däribland svenska, australiska och amerikanska medborgare, som på lösa grunder fängslats misstänkta för terroristrelaterade brott.
Måndagens bombattacker, bland annat mot PUK:s högkvarter, i Kirkuk dödade över 80 personer. Blodbadet i Kirkuk kan vara en föraning om att staden blir nästa slagfält i det irakiska kriget. I år ska enligt Iraks författning en folkomröstning hållas i Kirkuk för att avgöra om staden med dess stora oljefyndigheter ska styras av KRG. Araber och turkmener i Kirkuk har anklagat kurdiska styrkor för förföljelse medan kurderna hävdar att den etniska balansen återställs efter Saddam Husseins arabisering av staden. I Turkiet har både militären och den måttfulla AKP-regeringen de senaste veckorna öppet hotat med en invasion av det KRG-styrda området, formellt för att krossa PKK-gerillans baser.
Upp till 140 000 turkiska soldater påstods förra veckan finnas vid gränsen till Irak och allt fler bedömare befarar att nästa steg i det irakiska dramat blir en turkisk invasion och då är det inte otänkbart att målet blir att återta Kirkuk som gick förlorat för Turkiet efter första världskriget.