Sedan i fredags har Hamas haft full kontroll över Gazaremsan. Övertagandet följde blodiga strider mellan väpnade miliser från de politiska partierna Fateh och Hamas. Den palestinska nationella rörelsen är nu mer splittrad än någon gång under sin historia.
Efter Hamas övertagande av Gaza förra fredagen har de militära striderna mellan Hamas och Fateh bedarrat. Men de politiska konfrontationerna trappas upp. Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas, som också är ledare för Fateh, har upplöst den tre månader gamla nationella samlingsregeringen och utlyst en ny regering. Den har inte en enda minister från Hamas och har följaktligen kallats ”illegitim” av de islamistiska valsegrarna, men välkomnats av Israel, USA och EU. Den nye premiärministern Salam Fayyad sägs vara oberoende, är USA-utbildad ekonom och omtyckt av väst. Däremot saknar han all form av folklig förankring på de ockuperade områdena och har aldrig, till skillnad från den man som Hamas fortfarande betraktar som premiärminister – Ismail Haniyeh – röstats fram av de palestinska väljarna. Antalet ministrar har också sjunkit i den nya regeringen, vilket signalerar att Abbas vill stärka sin presidentmakt.
Samtidigt har Hamas styre i Gaza redan visat tecken på att haverera: kaos präglar området. I förra veckan gick beväpnade män in på fackföreningarnas huvudlokal i Gaza, tog ner deras emblem och den palestinska flaggan och ersatte dem med Hamas-flaggan. De målade över fackföreningens namnskylt och skrev i stället ”Välgörenhetsorganisation för fångangelägenheter”. Ordföranden för fackföreningen Palestinian Syndicate of Workers’ Unions Shahir Sa’d fördömde i ett pressmeddelande Hamas uppträdande och uppmanade milismännen att lämna tillbaka byggnaden till facket. Även vänsterfraktionen PFLP:s radiostation plundrades och förstördes, liksom en kyrka och ett kloster i Gaza City.
Den klyvning av den palestinska nationella rörelsen som vi nu bevittnar är utan motstycke i rörelsens historia. Men den som står i störst skuld till händelseutvecklingen måste sägas vara västvärlden, som om och om igen har vägrat att erkänna den palestinska folkvalda regeringen.
Hamas, som vann det demokratiskt genomförda valet i januari 2006, har aldrig fått en rättmätig chans att göra sitt jobb. Den internationella bojkott som väst var snabb med att införa, för att valresultatet – med högre valdeltagande än vad många länder i väst kan uppvisa – inte ansågs passande, har varit förödande för både den palestinska regeringen och folket. De statsanställda, såsom lärare, läkare och sjuksköterskor, har inte fått lön på över ett år. Fattigdomen har ökat och situationen på Gazaremsan – världens mest överbefolkade strandplätt, inhägnad och isolerad som ett fängelse – har förvärrats markant.
Inte heller när Hamas tillsammans med Fateh bildade en nationell samlingsregering i april i år ville befatta sig med regeringen.
Nu har alltså president Abbas genomfört en statskupp, genom att sparka den förra regeringen och utse en ny. Abbas har under striderna med Hamas bett om – och fått – pengar och ammunition från USA. För några dagar sedan bestämde USA och EU att sanktionerna mot den palestinska myndigheten nu kommer att lättas. Israel, som har hållit inne med 800 miljoner dollar i skatte- och tullintäkter, kommer likaledes att betala ut dem till Abbas, och har också antytt en möjlighet till förhandlingar eftersom regeringen nu är rensad på Hamas.
Karma Nabulsi, palestinsk analytiker på Oxfords universitet, skriver i The Guardian att kärnan i dagens händelseutveckling förblir själva bildandet av den palestinska myndigheten, PA, efter Osloavtalet 1993. Enligt avtalet skulle inte PA finnas mer än fem år – en övergångsperiod tills en palestinsk stat var etablerad.
13 år senare har PA fortfarande inte levererat suveränitet åt det palestinska folket. I stället förvandlades myndigheten tidigt till ett korrupt organ som i praktiken agerade marionettstyre för ockupationsmakten och väst, fängslade och torterade dem som fortsatte göra motstånd, skyddade bosättningar och berikade sig med lyx.
Det är anledningen till att det palestinska folket lade sina röster på Hamas i parlamentsvalet förra januari: Hamas var det enda stora alternativet till PA.
Som den israeliska journalisten Amira Hass nyligen påpekade i Ha’aretz har de båda sidornas karaktärer återigen visat sig under striderna. Fatehs ledare har flytt till omliggande arabländer eller till väst medan Hamas ledare stannat på marken.
I media har konflikten framställts som en strid mellan sekulära och islamister. Karma Nabulsi framhåller att det snarare handlar om att USA, genom att stötta Fateh med pengar och ammunition samtidigt som den folkvalda regeringen bojkottats, har skapat denna djupa politiska splittring. Den brittiska Mellanöstern-korrespondenten Robert Fisk kommenterar Abbas på följande sätt: ”Abbas är en man som skrev en 600-sidig bok om Oslo utan att en enda gång nämna ordet ockupation.”
Det är för många svårt att förstå hur ett folk som så länge kämpat i enighet mot sin ockupationsmakt i dag kan slåss mot varandra. Men det finns en logik: Det ständiga trycket mot palestinierna – i synnerhet i fängelset Gaza – var dömt att förr eller senare ta sig en destruktiv utväg. Omvärldens totala svek efter ett lyckat val, Fatehs vägran att lämna ifrån sig makten, Israels ockupation och Hamas islamistiska drag är förklaringen till det som i dag händer på ockuperade områden.
Nabulsi avslutar sin artikel i The Guardian med en uppmaning till väst att acceptera palestiniernas egna representanter. Hon manar till en upplösning av PA och en återgång till det palestinska nationella rådet, PNC, som fanns innan Osloprocessen och som löd under kamporganisationen PLO, Palestine Liberation Organisation. Detta är också den radikala vänsterns linje i Palestina. Efter Hamas maktövertagande i Gaza har PFLP och DFLP flera gånger demonstrerat och fördömt både Hamas och Abbas agerande, krävt ett slut på de interna striderna och en verklig nationell samling, inom ett PLO som även måste rymma Hamas.