Den 14 februari är ett sanningens ögonblick när EU-parlamentet vid sitt möte i Strasbourg röstar om slutrapporten från parlamentets CIA-utskott, TDIP. Under ett år har utskottet utrett påståenden om att CIA har använt europeiska länder för fångtransporter och illegalt inspärrande av fångar. Rapporten är ett mäktigt, och mycket viktigt, dokument som innehåller svidande kritik mot […]
Den 14 februari är ett sanningens ögonblick när EU-parlamentet vid sitt möte i Strasbourg röstar om slutrapporten från parlamentets CIA-utskott, TDIP. Under ett år har utskottet utrett påståenden om att CIA har använt europeiska länder för fångtransporter och illegalt inspärrande av fångar. Rapporten är ett mäktigt, och mycket viktigt, dokument som innehåller svidande kritik mot en rad medlemsstater, däribland Sverige, för att dessa i ”kriget mot terrorismen” struntat i rättssäkerheten och i de konventioner som länderna har förbundit sig att följa. En rad personer utpekas som lögnare sedan de framträtt vid TDIP:s utfrågningar och regeringar anklagas för att ha medverkat vid utomrättsliga överlämnanden av personer, till tortyr eller delaktighet i kidnappningar .
Vid ett seminarium hos Svenska Helsingforskommittén i fredags uttryckte två av TDIP:s ledamöter; Jens Holm, v, och Olle Schmidt, fp, förhoppningar om att rapporten ska antas av EU-parlamentet, även om över 200 förändringsförslag finns inlämnade. De uppgav dock att många ledamöter nu utsätts för hårda påtryckningar från sina nationella regeringar och att trycket är speciellt hårt i de konservativa och socialistiska grupperna i parlamentet. Målet från utpekade regeringar är att urvattna parlamentets slutliga beslut så mycket som möjligt.
TDIP lyckades inte finna bevis, bara indicier, för att CIA hade hemliga fängelser i Polen och Rumänien. Uppgifterna publicerades först i Washington Post i november 2005 och TDIP hyllar undersökande journalister i USA och Europa och mänskliga rättighetsorganisationer för deras arbete att dra fram sanningen om de grova övergrepp som har ägt rum.
Det kan finnas skäl att påminna om att den socialdemokratiska regeringen i Sverige lyckades hemlighålla CIA:s brottsliga verksamhet på Bromma den 18 december 2001 ända fram tills i maj 2004 då skandalen kring utvisningen av Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza avslöjades av Kalla Fakta i TV4. I rapporten slås fast att minst 1 245 hemliga CIA-flygningar genomförts i europeiskt luftrum från slutet av 2001 till 2005.
En del av dessa plan har haft fångar ombord som kidnappats eller har ingått i så kallade renditions, utomrättsligt överlämnande.
TDIP konstaterar att Chicago- och Tokyo-konventionerna, som reglerar civil flygtrafik, kan användas för att komma åt CIA:s brottsliga verksamhet. Om myndigheterna i ett land misstänker att ett flygplan används för brott kan inspektioner göras vid en mellanlandning. TDIP konstaterar att CIA-plan vid minst 147 tillfällen mellanlandat på Irland utan att myndigheterna kontrollerat planen och föreslår ett totalförbud för CIA-plan att landa på irländska flygplatser.
CIA har vid flera tillfällen kidnappat personer och i Italien är nu 26 CIA-agenter efterlysta för att ha fört bort den egyptiske imamen Abu Omar i Milano 2003. Den 31 januari utfärdade tyska åklagare en häktningsorder mot 13 CIA-agenter som den 31 december 2003 kidnappade den tyske medborgaren Khaled al-Masri i Makedonien och förde honom till ett fängelse i Afghanistan. I Sverige har dock ingen åtalats för vad som hände på Bromma 2001.
Al Zery och Agiza finns kvar i Egypten, den sistnämnde dömd till 15 års fängelse i en farsartad rättegång. I Kanada meddelade premiärminister Stephen Harper den 26 januari att Maher Arar får över 60 miljoner kronor i skadestånd. Kanada medverkade 2002 till att Arar överlämnades av USA till ett års fångenskap i Syrien. Den svenska regeringen måste följa Kanadas exempel och betala skadestånd till Al Zery och Agiza.
