– När de ringde i fredags kunde jag inte tro att det var sant att jag skulle få jobbet tillbaka. Jag vågar fortfarande inte ta ut något i förskott innan vi har allt på papper, säger Ana Maria Zamorano. Hennes arbetskamrat Morteza Ebrahim är mindre försiktig. – Jag tvivlade aldrig på att vi skulle vinna. […]
– När de ringde i fredags kunde jag inte tro att det var sant att jag skulle få jobbet tillbaka. Jag vågar fortfarande inte ta ut något i förskott innan vi har allt på papper, säger Ana Maria Zamorano.
Hennes arbetskamrat Morteza Ebrahim är mindre försiktig.
– Jag tvivlade aldrig på att vi skulle vinna. Jag visste ju att vi hade rätten på vår sida, säger han.
De är på väg in i hemtjänstens lokal för att skriva under avtal på fasta tjänster i stället för de vikariat som de förlorade i april – den händelse som utlöste strejken. Det är en del av den preliminära överenskommelse som slöts i fredags, och som även omfattar löften om en framtida revision av arbetsmiljön, anställningsformer och arbetsbelastning samt ett erkännande av syndikalisternas rätt att verka som fackförening på samma villkor som Kommunal samt ett skriftligt avståndstagande från ryktesspridning mot sektionen och dess medlemmar.
Andra stridsfrågor kommer att få en rättslig fortsättning. Sektionen kommer att kräva skadestånd för föreningsrättskränkning, och har även polisanmält trakasserier mot en annan medlem som i dag är sjukskriven. Arbetsgivaren har där lovat att utreda händelsen och presentera en officiell version av vad som skett.
Ana Maria Zamorano, Morteza Ebrahimi och deras fackliga ombud blir kvar länge inne på chefskontoret, men kommer till slut ut med sina nya kontrakt och gratuleras med blombuketter av kamraterna i sektionen. Det har redan dykt upp nya punkter kring scheman och löner där man är oeniga och som ska lösas i nya förhandlingar.
– Vi har vunnit en seger, men det är inte slutet på kampen på något sätt. Det är rader av små och stora strider efter varandra hela tiden. Det verkar som att vi måste stå med yxan höjd hela tiden och hota med strejk för att komma någonstans, säger Ruben Tastas-Duque, sektionens fackliga ombud från Västerorts LS.
– Jag anser att det var en enormt viktig seger vi vann här, säger sektionsmedlemmen Mubera Dizdar under det improviserade firandet/utvärderingen på en pizzeria i Hässelby centrum.
– Folk har sett att det lönar sig att gå med oss och ta strid, därigenom har vi redan fått nya medlemmar. Hade vi förlorat hade fler skrämts bort i stället.
– Det finns väldigt mycket som vi måste börja ta itu med nu när vi fått den styrkan. Arbetsmiljön; vårdpersonalen har tre små rum utan fönster att sitta i, medan cheferna har varsitt kontor. Arbetsbelastningen; här ute i förorten kan varje person ha 25 ärenden på en kväll, medan vänner till mig som jobbar på Östermalm har sex ärenden. Vi måste minska kvantiteten för att kunna få mer kvalitet, mer tid för varje pensionär. Allt det kommer vi att börja arbeta med nu, fortsätter hon.
Vad var avgörande för att vinna konflikten?
– De blev rädda när vi hotade med aktiv blockad och när de såg att vi fick med oss allt fler. De insåg att det hade kunnat bli mycket uppmärksamhet och en stor skandal. Det vi har gjort är att först övertyga arbetskamraterna en efter en om att vi hade rätten på vår sida, förklara vad det handlade om och sedan övertyga dem om att de inte behövde vara rädda. Om man ser på alla stora revolutioner runt om i världen har de börjat med att några få suttit och diskuterat i en källare, sedan har de blivit några hundra, sedan plötsligt har de varit miljoner. Det här har varit på samma sätt på något vis, säger Morteza Ebrahimi.