En demokratisk organisation låter medlemmarna välja styrelse. Om utomstående krafter för-söker underminera den valda styrelsen genom att kringgå den brukar det kallas kuppmakeri. Det är också vad EU, inklusive den svenska regeringen, ägnar sig åt nu när den försöker hitta vägar till att ge bistånd åt den palestinska myndigheten, PA, utan att det ska passera […]
En demokratisk organisation låter medlemmarna välja styrelse. Om utomstående krafter för-söker underminera den valda styrelsen genom att kringgå den brukar det kallas kuppmakeri. Det är också vad EU, inklusive den svenska regeringen, ägnar sig åt nu när den försöker hitta vägar till att ge bistånd åt den palestinska myndigheten, PA, utan att det ska passera det valda parlamentet och regeringen.
Palestinierna på Västbanken och i Gaza valde med överväldigande majoritet Hamas till att styra över PA, och, måste vi anta, de gjorde det i full vetskap om partiets inställning till Israel och terroristdåd. Det är mot dessa väljare Hamas nu svarar. Att omvärlden försöker pressa Hamas att ta avstånd från vitala delar av sin politik är knappast något som gynnar den palestinska demokratin, som faktiskt är unik i arabvärlden. Hur tror ni Göran Persson skulle
reagera på andra staters krav på att förändra socialdemokraternas politik?
EU har förstås rätt att tycka illa om Hamas politik men med tanke på vilka andra stater EU samarbetar med är det svårt att skönja någon konsekvent linje. Att EU begär att Hamas ska ta avstånd från våld står i motsättning till folkrätten, som ju säger att ockuperade folk även har rätt till väpnat motstånd. Att Hamas ska erkänna Israel är inte heller något alldeles entydigt krav. I Bella Franks intervju med Aziz Dweik, talesman i det palestinska parlamentet, svarar han med motfrågor: Vilket Israel är det som ska erkännas? Israel inom 1967 års gränser? Eller det Israel som Ehud Olmerts nyvalda regering i Jerusalem nu vill etablera på marken, som kapar åt sig stora delar av Västbanken?
Med Olmerts linje i åtanke – kan man verkligen påstå att Israel erkänner Palestinas rätt till existens? Åtminstone inte inom de folkrättsligt fastställda gränserna.
Borgerligheten rasar över att den palestinske flyktingministern Atef Adwan getts visum till Sverige, som om det vore otänkbart att ge folkvalda palestinier ens en korrekt behandling vid svenska konsulat. Inte heller Arbetaren gillar Hamas. Vi motsätter oss att religion ligger till grund för politik, vi avskyr attacker mot civila vare sig de kommer från arméer eller självmordsbrigader, vi anser att Israel har rätt att existera inom 1967 års gränser (även om vi i princip föredrar den avlägsna visionen om en sekulär enstatslösning). Men detta är främst en fråga mellan det palestinska folket och Hamas.
Av vad vi har sett hittills förefaller dessutom Hamasregeringen i Ramallah vara mer benägen att kompromissa fram en fredlig lösning än Olmerts regering i Jerusalem. Sveriges regering borde därför erkänna palestiniernas val och uppta en dialog med Hamas.
