Makten delar bord

Samma dag som vetenskap och kungligheter glittrar på prisutdelning och kalas kravallas det i fina kvarteren kring Stureplan efter stopp för nazikonfrontationer ute i Salem. Polisen gör sitt bästa för att hålla vänsterns pinsamma oartigheter undan de utländska gästernas blickar. Teve ägnar en halv dag och en kväll åt att visa hur 1500 gäster äter […]

Samma dag som vetenskap och kungligheter
glittrar på prisutdelning och kalas kravallas det i
fina kvarteren kring Stureplan efter stopp för nazikonfrontationer
ute i Salem.

Polisen gör sitt bästa för
att hålla vänsterns pinsamma oartigheter undan
de utländska gästernas blickar. Teve ägnar
en halv dag och en kväll åt att visa hur 1500 gäster
äter och dricker, medan rusningarna mot ”de rika”
undviks i rutan.

Så jag noterar att drottningen
köpt fylliga läppar, prinsessorna enligt senaste
modet skyler brösten och prinsen fått fjunmustasch.
Här är gala och inget kritiskt öga, inte ens
pristagarna diskuteras på allvar i våra public
service-kanaler. Det är konstigt att denna privata verksamhet
med sitt, föreställer jag mig, enorma inflytande
på forskningsutveckling blivit en sådan sällan
ifrågasatt instutition.

Enbart pristagarna i litteratur och
fred diskuteras i morgonsofforna – de sysslar ju med fiktion.
Men det borde finnas intresse och ansvar att sätta in
medicin-, fysik-, kemi- och det senare instiftade ekonomipriset
i sina sammanhang. (Det senare diskuteras visserligen var
femtonde år när någon särskilt osmaklig
pristagare utses.)

Här funnes väl plats att
diskutera former för och stöd till utbildning och
forskning – men teve skickar nyhetsreportrar för att
presentera mat och klänningar. I år blev det dessutom
extra trist med bara manliga pristagare och inte ens Harold
Pinter på plats som den arga hundbajs i fläkten
han kan vara. Hans tal som sändes tidigare i veckan var
smärtsamt att höra – kristallklart och omöjligt
att värja sig ifrån.