När Gertrud Åström, särskild utredare i jämställdhet, vd för Ordfront tillika samtalsledare på Vägval Vänsters riksting i januari, pressade mig på hur ett jämställdhetsperspektiv skulle kunna genomsyra den politiska verksamheten på riktigt var hon tvungen att tillägga:”Det är inte så lätt, jag har försökt i snart 20 år”. För detta borde Åström erhålla en tapperhetsmedalj. […]
När Gertrud Åström,
särskild utredare i jämställdhet, vd för
Ordfront tillika samtalsledare på Vägval Vänsters
riksting i januari, pressade mig på hur ett jämställdhetsperspektiv
skulle kunna genomsyra den politiska verksamheten på
riktigt var hon tvungen att tillägga:”Det är
inte så lätt, jag har försökt i snart
20 år”.
För detta borde Åström
erhålla en tapperhetsmedalj. Att inte tappa sugen med
elever som Göran Persson i skolbänken är en
bedrift i sig. Inte minst om man sitter inne på just
de svar och visioner som socialdemokratin lider sådan
brist på.
Att Gertrud Åström inte
är socialdemokrat är symptomatiskt. Och ska man
säga något positivt om SAP i jämställdhetsfrågor,
så är det kanske just att de plockat in Åström
som extern expert och utredare – i snart 20 år. Frågan
är naturligtvis när socialdemokraterna förmår
lyssna till Oraklet från Ordfront?
I början av augusti överlämnades
Åströms, med fleras, utredning ”Makt att forma
samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken
mot nya mål” (SOU 2005:66) till jämställdhetsministern.
Utredningen föreslog ett nytt övergripande mål
för jämställdhetspolitiken: Att kvinnor och
män ska ha samma makt att forma samhället och sina
egna liv – samt fyra delmål som rör aktivt medborgarskap,
arbete och ekonomisk självständighet, omsorg utan
underordning, kroppslig integritet och mäns våld
mot kvinnor.
Eftersom jämställdhet gärna
stannar vid fina ord och tomma fraser föreslog utredningen
också ett antal riktade insatser i syfte att öka
effektiviteten i genomförandet av jämställdhetspolitiken.
Bland annat en lokal agenda för jämställdhet
men också att en delegation för hälsa och
heltid i välfärdssektorn inrättas för
att minska sjukskrivningar, deltidsarbete och otrygga anställningar.
Bland annat definieras de stora förlorarna
i samhället: ensamstående föräldrar.
Inte sällan en kvinna, med utsatt jobb i offentlig sektor
med taskig löneutveckling, samtidigt som familjesituationen
påverkas av neddragningar inom barnomsorgen med ökat
antal sjukdagar till följd, varför inkomsten minskar
vilket leder till att sjuka släpar sig till arbetet,
smittar andra, samtidigt som barnen smittar andra ungar på
dagis! Voilà, höga sjuktal.
Följdriktigt handlade Göran
Perssons tal i Björkvik om ensamstående föräldrar?
Nej, de nu riksbekanta gamlingarnas gardiner verkade vara
en viktigare prioritering. Och när Fredrik Reinfeldt
tog till orda i Vaxholm i helgen? Jo, då lovade han
att sänka ersättningsnivåerna så att
alla sjuka släpar sig och sina sjuka ungar till jobb
respektive dagis i ännu större utsträckning.
Och Lars Ohly? Jo, han pratar gärna om jämställdhet
men han förmår inte göra den solklara kopplingen
mellan kön, klass och offentlig verksamhet som utredningen
så pedagogiskt pekar på.
Så här står det att
läsa om utredningen på regeringens hemsida: ”Arbetslivets
strukturella problem ska inte längre döljas av kvinnors
individuella ?lösningar?. Förvärvsavdrag för
ensamstående föräldrar med låga inkomster
föreslås för att stärka en ekonomiskt
utsatt grupp, minska tröskel- och marginaleffekter och
öka incitamenten till avlönat heltidsarbete. Ny
löneskillnadsutredning får i uppdrag att utarbeta
en strategi för hur löneskillnaderna mellan kvinnor
och män kan elimineras.”
Hoppas Göran Persson läser.
Feministas har i alla fall fått ett handlingsprogram.
Det var väl inte en dag för tidigt.