Förra veckan kom ett märkligt medgivande från den sönderbombade tjetjenska huvudstaden Groznyj. Nurdi Nukhazhiyev, ordförande för ”Rådet för mänskliga rättighetsorganisationer i Tjetjenien”, sade då till BBC att tiotusentals civila har ”försvunnit” i Tjetjenien sedan 1999 då det andra Tjetjenien-kriget inleddes. Enligt Nukhazhiyev har man hittat 52 massgravar och han sade att ”det finns ingen tjetjensk […]
Förra veckan kom ett märkligt
medgivande från den sönderbombade tjetjenska huvudstaden
Groznyj. Nurdi Nukhazhiyev, ordförande för ”Rådet
för mänskliga rättighetsorganisationer i Tjetjenien”,
sade då till BBC att tiotusentals civila har ”försvunnit”
i Tjetjenien sedan 1999 då det andra Tjetjenien-kriget
inleddes. Enligt Nukhazhiyev har man hittat 52 massgravar
och han sade att ”det finns ingen tjetjensk familj som
inte har drabbats av de två krigen”.
Nukhazhiyev arbetar för den proryska
administrationen som tillsatts av Moskva för att styra
Tjetjenien och kan därmed vara svår för Vladmir
Putin att avfärda som ”terroristsympatisör”.
Kriget i Tjetjenien har pågått
i över fem år, men väcker ingen större
opinion i Ryssland eller omvärlden. I sommarnumret av
ETC (3/2005) berättas om folkmordet som ingen vill se
och Andreas Gustavsson redogör för hur det är
möjligt att Putin får fortsatt fria händer
i Tjetjenien.
Andreas Gustavsson har också
intervjuat Julia Juzik, som skrivit boken Allahs svarta änkor,
om de kvinnliga självmordsbombarna i konflikten.
Dyster, men nödvändig,
läsning om vad som händer i Europas östra del.
