Kultur

Fabrikskarlarnas rädsla för kvinnlig separatism

Det brukar vara svårt att få folk (läs män) att förstå kvinnors behov av att träffas separat. Så var det när jag var med i Grupp 8 på 70-talet och så är det nu. Det är likadant i alla sammanhang. Det är alltid lika farligt. Även på jobbet. Och självklart, i facket! Jag har i […]

Det brukar vara svårt att få
folk (läs män) att förstå kvinnors behov
av att träffas separat. Så var det när jag
var med i Grupp 8 på 70-talet och så är det
nu. Det är likadant i alla sammanhang. Det är alltid
lika farligt. Även på jobbet. Och självklart,
i facket!

Jag har i mer än 25 år
arbetat som enstaka kvinna bland män, på järnverk,
fabriker och verkstäder och likt många andra känt
behovet av att träffa andra kvinnor i liknande situationer
för att få råd och tips. Det har förekommit
olika former för att kvinnor skulle kunna träffa
varandra, för att ha roligt ihop, för att få
hjälp att se hela skogen och inte bara träd. Uppfinningsrikedomen
har varit stor, skulle jag kunna säga.

??Men de gånger vi kvinnor försökt
resa frågan om särskilda kvinnogrupper inom fackföreningen
har det blivit nobben. Studiecirklar har gått bra, tillfälliga
kurser och lösa sammanslutningar också, i alla
fall ibland. Men fasta former? Nix. Motargumentet har alltid
varit att det är odemokratiskt om det bara är kvinnor!

vi som försökt välta
muren har hävdat att kvinnor är lika lojala medlemmar,
att kvinnor inte kommer att bilda kotterier för att försöka
ta över makten. Men det har aldrig hjälpt. Karlarna,
både de på golvet utan andra uppdrag i facket
än att betala, och de med namnskyltar och kontorsstolar,
har haft svårt att förstå. Har inte velat
förstå. Har blivit rädda.

Men nu har jag hört att män
som jobbar på dagis börjat bilda nätverk i
Kommunals regi. De blir ifrågasatta. Flera har mött
anklagelser om pedofili när de kommit med en dagisgrupp
på bussen.

Det är lätt att förstå
att det blir kränkta och behöver stöd för
att inte ge upp. Det är lätt att förstå
att den bästa hjälpen kan vara den från dem
i samma situation. Därför ordnas nätverk för
män, separat från kvinnor, i Kommunals regi.

Det kommer att bli svårt att
få gehör för att kvinnor inom manligt dominerade
yrken är lika utsatta och ifrågasatta som män
på dagis. Men det är värt ett eller flera
försök. Bara för att vårt förtryck
är mångtusenårigt behöver vi ju inte
vänta till döddagar för att göra något
åt det!

jag är säker på att
det skulle stärka fackföreningarna om kvinnor tilläts
organisera sig separat och bilda kvinnogrupper i facket. Fler
kvinnor skulle aktivera sig, komma på möten och
resa annorlunda frågor. Jag tror att det är en
nödvändighet för att fackföreningen skall
överleva.

??Men nu har företagen börjat
göra det i stället. De säger sig se behovet
av nätverk för kvinnor. För alla kvinnor på
jobbet, så klart! Cheferna också.

????Oviljan att se och tillmötesgå
kvinnors behov av separat organisering riskerar att undergräva
arbetarnas organisering oberoende av arbetsgivarna.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984