Ledare

Hyckleriet kring Iraks kvinnor

Att kvinnor utsätts för förtryck och diskriminering runt om i världen är knappast ett kontroversiellt påstående. Det kan räcka med att peka på den stundtals livliga debatten i världens mest jämställda land, Sverige, om hur löneskillnader mellan kvinnor och män ska försvinna eller hur mäns våld mot kvinnor ska förhindras eller hur det kommer sig […]

Att kvinnor utsätts för förtryck
och diskriminering runt om i världen är knappast ett kontroversiellt
påstående. Det kan räcka med att peka på
den stundtals livliga debatten i världens mest jämställda
land, Sverige, om hur löneskillnader mellan kvinnor och män
ska försvinna eller hur mäns våld mot kvinnor ska
förhindras eller hur det kommer sig att så få våldtäktsmän
faktiskt får ett straff?

Men för en del är kvinnors rättigheter
något relativt. Ibland kan det handla om att dessa rättigheter
måste mätas mot vad som anses passa kultur/religion/sedvänjor.

I internationella sammanhang brukar då
reaktionära kretsar, som Vatikanen och fundamentalisthögern
i Vita huset och vissa muslimska länder, gå samman. Tolkningar
av religiösa urkunder, som Bibeln eller Koranen, kan användas
för att hitta argument för att kvinnors rätt till
kroppslig integritet eller – ännu värre – abort aldrig
får accepteras.

Inom sekulära vänsterkretsar brukar
dock religiösa bakåtsträvare betraktas just som
detta: religiösa bakåtsträvare. Kvinnors kamp för
lika villkor ges stöd.

Men det finns undantag. Och det gäller
när det drar ihop sig till krig och konflikt. Då underordnas
kvinnors livsvillkor, framtidsdrömmar och intressen under Kampen
för ett högre mål, som det nationella självbestämmandet.
Å andra sidan kan kvinnors underordning också användas
som ett argument för att starta krig, där ett aktuellt
exempel är hur George W Bush hösten 2001 upptäckte
hur Afghanistans kvinnor behandlades under talibanernas terrorstyre.

USA:s krig mot Irak och den fortsatta ockupationspolitiken
förtjänar inget stöd. Sveriges undfallenhet mot USA
har varit beklämmande. Det är bra att ett motstånd
nu formeras som kräver att irakierna själva får
möjlighet att styra sitt land. Vi kan hoppas på en framtida
demokrati som omfattar både araber och kurder och att ömsesidig
respekt kan byggas upp mellan de bägge huvudriktningarna inom
islam – sunni och shia – liksom att det nya Irak har plats för
sina minoriteter, däribland de kristna.

Men i veckans nummer berättar vi på
både nyhetsplats och i en Radar-artikel om den förödande
linje som den nya Irakrörelsen verkar vara på väg
att välja. Allt som kan inrymmas under beteckningen ”motstånd”
ska stödjas, oavsett dess resultat i form av massmord på
civila eller dess strävan att provocera fram ett inbördeskrig.

Hos denna rörelse verkar kvinnors villkor
vara en underordnad fråga. Bland de väpnade grupper som
nu är verksamma i Irak finns en del som enträget arbetar
för att sprida den mest reaktionära formen av islam, wahhabismen.
Här är målet att de irakiska kvinnorna ska få
samma ställning som de har i dagens Saudiarabien eller hade
under talibanernas styre i Afghanistan.

Kvinnor lider liksom män under dagens
ockupation. Kvinnor har fängslats av ockupationsmakten och
utsatts för övergrepp. Men Amnesty International konstaterade
också i en rapport förra veckan att vissa väpnade
grupper i Irak nu har gjort kvinnor och flickor till direkta måltavlor
i försöken att nå sina politisk-religiösa mål.

Att ge ett okritiskt stöd till alla
väpnade grupper är därför som att spotta de
irakiska kvinnogrupperna rakt i ansiktet och säga: ni ska inte
ha någon egen röst i ett framtida fritt Irak.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984