Ledare

Tjetjenien: Inte bortglömt, men offrat

I mitten av oktober 1999 beslöt ryska trupper att korsa floden Terek i Kaukasus. Den ryske militärkorrespondenten Aleksandr Goltz jämförde i den ryska veckotidningen Itogi händelsen med Caesars beslut att korsa Rubicon på romartiden. Fem år har gått sedan ryska armén gick över Terek. Den hösten, 1999, fick det ryska fälttåget en viss uppmärksamhet. Den […]

I mitten av oktober 1999 beslöt
ryska trupper att korsa floden Terek i Kaukasus. Den ryske militärkorrespondenten
Aleksandr Goltz jämförde i den ryska veckotidningen Itogi
händelsen med Caesars beslut att korsa Rubicon på romartiden.

Fem år har gått sedan ryska
armén gick över Terek. Den hösten, 1999, fick det
ryska fälttåget en viss uppmärksamhet. Den dåvarande
utrikesministern Anna Lindh var förhoppningsfull när OSSE,
organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, sammanträdde
i Istanbul den 18-19 november. Hon trodde att OSSE:s påtryckningar
skulle bidra till att kriget tog slut. Dåvarande presidenten
Boris Jeltsin fick ett vredesutbrott i Istanbul och åkte hem
till Moskva medan den ryska delegationen lovade att släppa
in en OSSE-delegation. Av det löftet blev efter en månads
förhalande en snabb guidad tur i områden i östra
Tjetjenien som hade intagits av ryssarna.

I december 1999 spred den ryska militären
flygblad till invånarna i huvudstaden Groznyj: ”För
att undvika civila offer föreslår vi att ni lämnar
Groznyj före den 11 december.(?)Alla era författningsenliga
rättigheter kommer att garanteras. Sedan den antiterroristiska
operationen avslutats kommer ni att kunna återvända till
era hem. (?) Detta är er enda möjlighet att undgå
döden och rädda er stad. Kom ihåg att de ryska styrkornas
främsta uppgift är att bevara liv och skydda civilbefolkningen.”

Redan under det första Tjetjenienkriget
1994-96 hade stora delar av Groznyj lagts i ruiner och när
den ryska erövringen var fullbordad i februari år 2000
återstod inte mycket av staden.

Tjetjeniens president, Aslan Maschadov,
folkvald genom presidentvalet 1997, lämnade huvudstaden tillsammans
med sin regering. Han är sedan dess terroriststämplad
av Ryssland.

Läkaren Umar Chanbiev hade posten
som hälsovårdsminister i regeringen och är nu Maschadovs
huvudrepresentant i utlandet. I lördags arrangerade Svenska
Freds- och Skiljedomsföreningen ett seminarium i Stockholm
under rubriken ”Tjetjenien – vägar till fred”, med
Chanbiev som en av talarna. Det var första gången som
en representant för Maschadovs regering gästade Sverige
och Chanbiev berättade om flykten från huvudstaden och
hur han hamnade i ett ”filtreringsläger”, den federala
ryska arméns plats för sina motståndare. Här
torteras fångar och en del försvinner för alltid.
Enligt Chanbiev möttes han av följande ord från
en person som arbetade för den ryska militärens åklagarmyndighet:

– Det spelar ingen roll om du är läkare
eller Gud. Du är tjetjen och behöver utrotas.

Chanbiev överlevde dock och ser på
dagens tjetjenska kamp för självständighet som en
fortsättning på 400 års strid för att förhindra
ett folkmord på tjetjenerna. Han är själv född
i Kirgisistan 1955, där hans föräldrar hamnat sedan
Stalin 1944 hade fördrivit den tjetjenska befolkningen efter
att de hade anklagats för samarbete med tyskarna. I mars i
år genomförde hundratals ryska säkerhetsmän
och tjetjenska allierade en aktion där ett hundratal av Chanbievs
släktingar togs som gisslan. De släpptes sedan Chanbievs
bror, Magomed, som var försvarsminister i Maschadovs regering,
hade överlämnat sig.

I Stockholm var Chanbievs budskap försonligt.
Han föreslog direkta fredssamtal mellan Maschadovs regering
och den ryske presidenten Vladimir Putin och att målet skulle
vara att sätta Tjetjenien under internationell administration
– till exempel FN – tills en politisk lösning kan uppnås.

Ryssland har de senaste fem åren hävdat
att anti-terroristoperationerna i Tjetjenien snart är över.
Läget i området sägs vara i det närmaste normalt
och konflikten har ”tjetjeniserats” genom att de tiotusentals
federala soldaterna nu låter en del Moskvatrogna lokala krigsherrar
både delta i kriget och på politiska poster.

Vittnesmål som förmedlas av organisationer
som Amnesty International och Human Rights Watch talar dock om fortsatt
terror mot civilbefolkningen och ett laglöst samhälle
där den ryska armén härjar fritt.

Europarådets parlamentariska församling
beskrev den 7 oktober situationen för mänskliga rättigheter
i Tjetjenien som ”katastrofal”. Gisslandramat i Beslan
i Nordossetien och terrordåd i Moskva har med fruktansvärd
tydlighet visat att konflikten skapat tillräckligt många
desperata tjetjenska kvinnor och män som är beredda att
utföra uppdrag åt krigsherren Sjamil Basajev.

Det internationella samfundet har hittills
visat sig oförmöget att ta initiativ för att lösa
en konflikt som fortsätter att göra norra Kaukasus till
ett instabilt hörn av Ryssland. I FN kan Ryssland genom veto
i säkerhetsrådet stoppa varje förslag. OSSE har
visat sig handlingsförlamat. Och EU värnar om de goda
kontakterna med Putin. ”Detta är inte en bortglömd
konflikt, det är en offrad konflikt”, påpekade Martin
Uggla från Svenska Freds när han avslutade lördagens
konferens.

Att ryska ambassaden hade tackat nej till
inbjudan att delta på ABF-huset var inte förvånande.
Men att svenska utrikesdepartementet inte ville delta eller ens
träffa Chanbiev under hans besök i Stockholm är mycket
illavarslande. Göran Perssons regering tycks anse att en lösning
av konflikten i Tjetjenien är möjlig utan deltagande av
den administration tjetjenerna själva valde 1997. Det kan bara
tolkas på ett sätt i Moskva: Ett svenskt stöd till
det fortsatta ockupationsstyret av Tjetjenien.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984