Debatt

Sex är ingen rättighet

I Onda ögat, Arbetaren 22/04, skriver Finn Hellman om funktionshindrade personers rätt till sex och sexhjälp. Han skriver att rätten till att få sexhjälp borde vara lika stor som rätten till att få hjälp med städning, påklädning etcetera. Den rätten kan diskuteras. Tyvärr glider Hellman ifrån ämnet och frågar i stället om jag som läsare […]

I Onda ögat, Arbetaren 22/04, skriver
Finn Hellman om funktionshindrade personers rätt till sex och
sexhjälp. Han skriver att rätten till att få sexhjälp
borde vara lika stor som rätten till att få hjälp
med städning, påklädning etcetera. Den rätten
kan diskuteras. Tyvärr glider Hellman ifrån ämnet
och frågar i stället om jag som läsare kan tänka
mig att ha sex med en person med funktionshinder. Även om det
kan vara nog så viktigt att ställa sig frågan,
blir Hellmans diskussion högst märklig. Om jag inleder
en parrelation med en person med funktionshinder är det upp
till oss hur vi ska lösa det rent sexuella. Eventuella problem
blir då av privat karaktär och inget för varken
personal, assistenter eller för den delen Hellman att bry sig
om. ”Kan du tänka dig att se djupt in i mina blinda ögon
när det går för dig?” frågar Hellman
och verkar vilja ställa mig mot väggen. Jag tror mig förstå
vart han vill komma, men han skjuter långt ovanför målet.

Frågan om funktionshindrade personers
rätt till sexhjälp handlar, i första hand, om personer
som inte har en partner. Personer som följaktligen är
hänvisade till onani för att tillfredställa sina
sexuella behov. Och kan dessa personer av olika skäl inte onanera
själva står vi inför själva kärnan av
problemet. Vem ska då göra det åt dem?

Hellman menar att den negativa inställningen
mot sexhjälp är viktoriansk. Det är lika dumt som
att anklaga porrmotstånd för att vara puritanskt och
sexualfientligt.

Det är viktigt att inse att det är
en väsentlig skillnad på rätten till sex och rätten
till sexualitet. Alla människor har, så länge det
inte innebär övergrepp och så länge det inte
överskrider vad som är lagligt, rätt till sin sexualitet.
Men det är inte samma sak som att alla människor har rätt
till sex.

Om funktionshindrade personer ska ha rätt
till sex, ska det då gälla alla typer av funktionshinder
eller bara vissa? Och hur ska det lösas det rent praktiskt?
Statlig eller kommunal sexhjälpsjour där sexassistenter
arbetar på schema med OB-tillägg efter 19.00? Vilka ska
arbeta där? Om personer med funktionshinder ska ha rätt
till sexhjälp, måste följdfrågan dessutom
bli – hur ofta ska en person då ha rätt att kräva
att få hjälp?

Om rätten till sexhjälp inte ska
gälla alla, vilka funktionshinder ska då beredas tillträde
till sexassistenterna? Och hur ska någon kunna bevisa att
denne inte kan nå sexuell tillfredsställelse utan hjälp?

Tonvikten bör, i stället för
att fokuseras på den sexuella akten, ligga på rätten
till sexualitet. Om personen jag arbetar för som till exempel
personlig assistent behöver hjälp med att köpa en
porrtidning eller hyra en porrfilm, har jag ingen egentlig rätt
att vägra hjälpa personen med det. Tvärtom ligger
det i mitt arbete att så att säga vara personens förlängda
arm. Mina egna moraliska betänkligheter angående porrkonsumtion
bör jag då lägga åt sidan. (Som personlig
vän eller antiporraktivist kan jag vägra hjälpa personen,
men det är tveksamt om jag kan det som personlig assistent.)
Ty vill vi arbeta för ett ökat självbestämmande
ska denna förlängda arm, det vill säga jag, hjälpa
personen oavsett om den behöver hjälp med att tvätta
sina kläder, ta sig en öl, eller hyra en porrfilm.

Så länge inte pornografi i sig
är olagligt måste det också vara upp till den som
vill att få köpa det, även för den som är
funktionshindrad. Dock leder steget till att sedan handgripligen
hjälpa personen att använda porr eller onanera, in på
helt andra domäner. Hur förhåller jag mig professionell
i en sexuell situation av det slaget? Vad sker i den stund då
den ena parten missförstår den andre? Vem skulle man
i efterhand tro på, om ord står mot ord?

För mig framstår det som helt
omöjligt att söka hitta riktlinjer för hur den här
hjälpen ska ske för att förhindra varje tänkbar
risk för övergrepp och/eller känslor av förnedring
hos någon av parterna.

Jag är fullt medveten om att personer
med funktionshinder boende i gruppbostad kan ha svårt att
få rätt till både sin sexualitet och till sex.
Många är säkert de personalgrupper som skulle reagera
negativt på om en brukare i en gruppbostad hade sex med sin
partner inne i sin lägenhet. Och många är säkert
de som skulle ha svårt för att stödja en brukare
i att komma ut som homosexuell. Även jag tror att det är
lång väg kvar till den dagen då funktionshindrade
personer har rätt till hela sin sexualitet. Men det är
då inte personen med funktionshinder som i första hand
behöver hjälp. Det är i stället personalgruppen
som behöver hjälp med att acceptera brukarens sexualitet
och främja dennes rättigheter.

Jag vill inte på något vis förvägra
någon människa sexuell tillfredsställelse, men jag
ställer mig högst tveksam till om sex och sexuell tillfredsställelse
verkligen är att se som en rättighet. Däremot är
det en rättighet, som borde gälla alla människor
utan undantag, att bli respekterad som en sexuell människa
med sexuella behov.

Men så är alltså inte alltid
fallet. Människor med funktionshinder riskerar att bli betraktade
som asexuella, utan sexuella behov, av sin omgivning. Utbildning,
stöd och handledning i ämnet bör därför
ingå i omsorgsarbetet för att personal och assistenter
ska kunna möta brukaren även då denne är öppen
med sin sexualitet. Att, som Hellman föreslår, lösa
en brukares sexuella problem genom att skicka personen till en prostituerad
vore en grov skymf bortom all respekt för sant människovärde.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984