Debatt

Att hela men först slå sönder

I förra numret av Arbetaren klev Stefan Carlén fram som den som skulle ena och läka Ordfront. Det låter hedervärt, men vägen han väljer kommer tvärtom att slå sönder Ordfront ännu mer. Stefan Carlén vill att Ordfronts personalpolitik ska vara ett föredöme på svensk arbetsmarknad. Utmärkt, börja då med att lyssna på de anställda! De […]

I förra numret av Arbetaren klev Stefan
Carlén fram som den som skulle ena och läka Ordfront.
Det låter hedervärt, men vägen han väljer kommer
tvärtom att slå sönder Ordfront ännu mer.

Stefan Carlén vill att Ordfronts
personalpolitik ska vara ett föredöme på svensk
arbetsmarknad. Utmärkt, börja då med att lyssna
på de anställda! De har i en gemensam motion till stämman
vädjat om att enskilda personalärenden inte ska bli föremål
för stämman. Det struntar Stefan Carlén i. I stället
går han i bräschen för att införa godtycklighet
på arbetsplatsen, genom att förorda att stämman
drar tillbaka uppsägningen av Björn Eklund.

Efter detta kan förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter på Ordfront alltid ersättas med
beslut av en tillfällig majoritet på en stämma.
Det betyder i klartext: ju fler anhängare på årsstämman,
desto större anställningstrygghet för den enskilde.

Vad händer då konkret om Stefan
Carléns linjer segrar på stämman? En direkt följd
blir förstås att generalsekreterare/vd Gertrud Åström
slutar. Hon kan inte ta ansvar för förhållandena
på arbetsplatsen utan att ha befogenhet att agera. Har Stefan
Carlén någon efterträdare på gång?
Vem?

Sedan måste han avsätta bolagsstyrelsen
som ställt sig bakom Gertrud Åströms uppsägning
av Björn Eklund. Vilka kan vi förvänta oss att se
i den?

Hur ska Stefan Carlén efter detta
vinna personalens förtroende? Just nu letar många av
dem i platsannonserna för att söka sig bort från
Ordfront ifall Stefan Carléns lista vinner och Björn
Eklund kommer tillbaka. De vill inte vara på en arbetsplats
vars styrelse ställer arbetsrätten åt sidan.

Har Stefan Carlén ens funderat på
varför personalen på Ordfront inte en enda gång
protesterat mot den påstått ”politiska uppsägningen”?
Ordfronts personal har i åratal arbetat med demokrati och
yttrandefrihetsfrågor i böcker, skrifter, kurser och
seminarier. Inte en enda gång har någon av dem skridit
fram och protesterat mot den ”politiska” uppsägningen.

När uppsägningen kritiserats utifrån
har personalen tvärtom uttalat sitt stöd för Gertrud
Åströms sätt att leda arbetet och tillbakavisat
anklagelserna om att hon skulle vara anti-facklig eller odemokratisk.
Stefan Carlén kanske delar Bim Clinells uppfattning att Ordfront
personal består av ”hukande ja-sägare”? Kan
Stefan Carlén ens tänka sig möjligheten att Björn
Eklund faktiskt har samarbetssvårigheter?

Den enkla historiebeskrivningen – den som
Stefan Carlén anslutit sig till – är att Björn
Eklund jobbade utan problem i 20 år, sedan skrev han en artikel
om Balkan som Dagens Nyheter kritiserade och fick sparken. Den mer
komplicerade sanningen är att det varit återkommande
konflikter kring Björn Eklund och redaktionen under de senaste
fem-sex åren och att konflikterna bara blivit mer och mer
infekterade. För tre år sedan kallades Previa in för
första gången som extern konsult för att hjälpa
till att lösa problemen. I vintras/våras när en
konsult från Previa kallades in på nytt kom denne fram
till att konflikten inte gick att lösa om inte Björn Eklund
slutade. Ordfront har hela tiden eftersträvat en förhandlingslösning,
men det har Björn Eklund avvisat.

Det är Björn Eklund själv
som hävdat att uppsägningen är politisk. Det är
en lögn som allvarligt skadat Ordfront. Lögnen låter
bättre än sanningen, nämligen att Björn Eklund
gjort sig omöjlig på Ordfront genom sitt agerande, och
inte alls genom sina åsikter.

Denna lögn ska prövas i Arbetsdomstolen,
AD, där båda parter kan lägga fram alla sina argument
öppet och inte på en föreningsstämma där
den ena parten är förhindrat av sitt arbetsgivaransvar
att tala öppet.

Stefan Carlén ”bedömer”
att AD ska förklara uppsägningen felaktig och döma
ut miljonbelopp. Han vet inte vad han pratar om. Tidsgränsen
för att få AD att ogiltigförklara uppsägningen
gick ut redan i maj. Det är således uteslutet att Ordfront
ska tvingas betala miljonbelopp.

Ordfront har skött uppsägningen
fullständigt korrekt och hela tiden stämt av med såväl
arbetsgivarorganisationen KFO som andra oberoende arbetsrättjurister.
Ordfront har aldrig varit ovillig att förhandla med Björn
Eklund eller HTF om mer ersättning än sex månaders
uppsägningstid. Det är också det enda AD kan komma
att kräva av Ordfront. Jag betraktar skrivningarna i stämningen
inför AD som ren utpressning för att få Ordfronts
extrastämma att ta tillbaka uppsägningen, men jag välkomnar
samtidigt en rättssäker prövning i AD.

Stefan Carlén ska således hela
och läka Ordfront genom att först slå sönder
den arbetsplats och den organisation som utför merparten av
arbetet. Han ska medvetet underminera den produktionsapparat som
dagligen materialiserar allt det som är Ordfront i form av
böcker, tidskrifter, foldrar, kurser etcetera. Han ska införa
Sveriges bästa personalpolitik genom att sätta arbetsrätten
ur spel och köra över personalen.

Han är inte bra för Ordfront!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn