På Expressens löpsedel på måndagen var budskapet enkelt: ”Alkoholforskare: SÅ MYCKET KAN DU DRICKA I SOMMAR. Testa dig själv. Tabeller” och insprängd i texten syntes en kvinna blicka upp från vinglaset med en blick som på en och samma gång var både förförisk och uppfordrande. På mittuppslaget låg kvinnan sommarklädd i nästan naturlig storlek medan […]
På Expressens löpsedel på
måndagen var budskapet enkelt: ”Alkoholforskare: SÅ
MYCKET KAN DU DRICKA I SOMMAR. Testa dig själv. Tabeller”
och insprängd i texten syntes en kvinna blicka upp från
vinglaset med en blick som på en och samma gång var
både förförisk och uppfordrande.
På mittuppslaget låg kvinnan
sommarklädd i nästan naturlig storlek medan fängelsedirektören
AnnBritt Grünewald, ”före detta alkoholist”,
varnade för att lådvinerna har blivit förödande
speciellt för kvinnor.
Till bilden av svensk sommar, vare sig den
tillbringas på hemmaplan eller i utlandet, hör kalla
öl och isande nubbar till sillen eller ett glas kallt rosévin
i bersån. För många innebär alkoholen en höjning
av livskvalitén och förknippas med socialt umgänge
och frihet från arbete.
Men som alla vet har alkoholen många
baksidor, och värre sådana än den baksmälla
efter en helkväll som trots allt går över. Många
av de människor som kommer att drunkna i sommar skulle överleva
om de var nyktra. Ett antal rattonyktra personer kommer dö
framför ratten i sommar eller köra ihjäl någon
som hamnar framför deras bil. Ett antal kvinnor och män
kommer att misshandlas, de förstnämnda ofta i hemmet och
de sistnämnda på nöjeslokaler eller ute i det offentliga
rummet. Inte sällan kommer gärningsmannen vara berusad.
På längre sikt följer en
överdödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar och för
ett antal glada sommarfestare kommer denna höst bli den första
när de upptäckte att de hade blivit beroende av alkohol.
Som alkoholforskaren Håkan Leifman säger i ovannämnda
artikel i Expressen: Två flaskor vin i veckan under en längre
period kan räcka för att kvinnor kan få problem.
Om ovanstående tillhör sådant
vi ändå vet om så är det ändå förvånande
att det väcker så pass lite debatt att den svenska alkoholkonsumtionen
har ökat med 25 procent de senaste fyra åren. För
hundra år sedan var arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen
i nära samarbete med varandra och den syn på alkoholen
som växte fram i samhället handlade om en balansgång
mellan erkännandet av alkoholens positiva upplevelser och en
insikt om sambandet mellan de negativa följderna och tillgängligheten.
På köpet fick vi Systembolagets unika kvalitetsutbud,
tillgängligt för alla genom ombuden som till och med täckte
Norrlands avfolkade inland.
Men de senaste åren har klimatet förändrats.
Nu handlar det om gigantiska införselkvoter som har förvandlat
delar av befolkningen i gränstrakterna till alkoholinköpare
i mindre grossistklass. Alkoholkapitalet tvingade också fram
att det tidigare annonsförbudet hävdes. Massmedierna gör
dessutom reklam för produkter under täckmantel av ”konsumentinformation”.
Systembolagets vd Anitra Steen och bolagets
styrelseordförande Olof Johansson har nu krävt sänkt
alkoholskatt, då de anser att Systemets försäljning
i alla fall sker kontrollerat under visst socialt ansvar.
Medan socialdepartementet gör upp planer
för att av folkhälsoskäl redan nästa år
få ner alkoholkonsumtionen pekar allt i rakt motsatt riktning:
alkoholintaget kommer att fortsätta öka.
Naturligtvis hade vänsterpartisterna
Lars Ohly och Ingrid Burman rätt när de på Aftonbladet
Debatt den 27 maj i år slog fast att ”EU bär skulden
till att alkoholpolitiken rasat”. Medan EU på många
områden slår vakt om medborgarnas hälsa och till
exempel inte kan beskyllas för att gå i tobaksindustrins
ledband har näringsintressena helt fått ta över
när det gäller alkohol. Franska vinodlare och det multinationella
bryggerikapitalet tillåts styra besluten. För kapitalet
handlar det om att undanröja handelshinder, inte om att förbättra
folkhälsan. Statsminister Göran Persson lovade, innan
höftledsoperationen, en stor proposition om alkoholpolitiken
inom kort. Hittills har han dock varit ovillig att göra detta
till en stridsfråga inom EU. Kristdemokraterna står
för den mest radikala linjen, ett ensidigt återinförande
av de gamla införselreglerna från 1995. Sedan ska Sverige
avvakta EG-domstolens bannbulla.
Oavsett om man tycker att länder ska
tillgripa aktiv revolt mot EU:s regelverk så är det i
dag nödvändigt att Sverige på ett helt annat sätt
än tidigare under EU-medlemskapet driver frågan om att
alkohol inte bara handlar om livsnjutning utan också är
en hälsofråga.