Ledare

När ”Aldrig mer” blir tomma ord

I juni 2000 hittades Romeo Dallaire medvetslös på en parkbänk i Hull, Quebec. Bredvid fanns en tom flaska whisky som Dallaire hade tömt ovanpå sin dagliga konsumtion av nervlugnande piller. Den kanadensiske generalen hade i april 2000 tvingats lämna armén då hans psyke aldrig hade återhämtat sig efter hans upplevelser som chef för Unamir, FN:s […]

I juni 2000 hittades Romeo Dallaire medvetslös
på en parkbänk i Hull, Quebec. Bredvid fanns en tom flaska
whisky som Dallaire hade tömt ovanpå sin dagliga konsumtion
av nervlugnande piller. Den kanadensiske generalen hade i april
2000 tvingats lämna armén då hans psyke aldrig
hade återhämtat sig efter hans upplevelser som chef för
Unamir, FN:s fredsstyrka i Rwanda. Nu har dock Dallaire slutat försöka
ta livet av sig och hans bok Shake Hands with the Devil. The Failure
of Humanity in Rwanda hyllas världen över som en viktig
ögonvittnesskildring av de 100 dagar då Rwanda skakades
av det folkmord som enligt de senaste officiella beräkningarna
skördade 937000 dödsoffer.

I dessa dagar när det är tio år
sedan folkmordet inleddes den 7 april 1994 fortsätter Rwanda
hemsöka det kollektiva världssamvetet som en påminnelse
om att ”Aldrig mer” måste betyda mer än tomma
ord och fraser i högtidstal.

När en minnesceremoni hålls i
Rwandas huvudstad Kigali den 7 april är Dallaire en av de få
gäster som kommer att kunna vara där med hedern i behåll.
Som FN-chef i Rwanda gjorde han allt han kunde för att varna
för det folkmord som planerades. Dallaire kunde sedan inte
tro att det var sant att FN-styrkan började dras tillbaka när
likhögarna växte i Rwanda medan han kämpade för
att rädda tutsier och moderata hutuer från att mördas.

FN:s nuvarande generalsekreterare Kofi Annan
var 1994 chef för FN:s fredsbevarande styrkor och bär
en del av ansvaret för passiviteten. Tre av de permanenta medlemmarna
i säkerhetsrådet; USA, Storbritannien och Frankrike,
mörklade information för att förhindra att FN:s folkmordskonvention
skulle användas och tvinga fram ett ingripande. Rwanda var
för övrigt medlem i säkerhetsrådet men ingen
krävde att den regering som genomförde ett folkmord skulle
uteslutas från platsen i säkerhetsrådet.

I världens medier riktades fokus mot
kriget på Balkan och det historiska valet i Sydafrika där
apartheid begravdes. Den brittiska journalisten Linda Melvern har
påpekat att 2500 journalister fanns i Sydafrika, samtidigt
som 15 bevakade folkmordet i Rwanda. Melverns bok Att förråda
ett folk – Västmakterna och folkmordet i Rwanda gavs i höstas
ut på svenska av Ordfront och i sin senaste bok, Conspiracy
To Murder – The Rwandan Genocide fortsätter hon att avslöja
nya dokument. Här finns berättelser om hur den rwandiska
regeringen på sammanträden planerade folkmordet. Det
var möten där en kvinnlig minister hävdade att landets
alla problem skulle vara lösta bara man blev av med tutsierna,
15 procent av befolkningen. Det var denna regim Frankrike och Egypten
backade upp med militärt stöd. Och enligt Melvern köptes
1993 machetes från Kina i en omfattning så att var tredje
man i Rwanda kunde få en ny machete.

Fler och fler pusselbitar kommer nu fram
tio år efteråt. I torsdags visade SVT dokumentären
”I Guds namn” som gav en chockerande bild av den europeiska
kristdemokratins stöd till en regim som avhumaniserade tutsierna
genom att kalla dem ”kackerlackor” och där bibelcitat
gjorde att många kristna hutuer välvilligt deltog i folkmordet.

Först den 15 mars i år meddelade
FN att en svart låda finns i ett av FN:s arkivskåp och
att den kan komma från det flygplan där Rwandas president
Juvenal Habyarimana och Burundis president Cyprien Ntaryamira dog
den 6 april 1994 när planet besköts vid Kigalis flygplats.
Om det är den svarta lådan från planet kan det
ge svar på frågan om planet sköts ner av hutu-regimens
egna extremister eller av FPR, Rwandas patriotiska front, som leddes
av nuvarande presidenten Paul Kagame.

När nyheten kom om kraschen var omvärldens
reaktioner naiva. När statsrådet Alf Svensson på
kvällen den 7 april 1994 framförde den svenska regeringens
kondoleanser uttryckte han en förhoppning om att ”de ansträngningar
som görs för att skapa fred i regionen kommer att leda
till resultat inom kort” och påpekade att ”Sverige
tillhör en av bidragsgivarna till de utsatta grupperna i de
båda länderna och vi har god beredskap för ytterligare
insatser”.

Då hade regimen i Kigali med hjälp
av sin milis Interahamwe redan inlett den process där 10 000
människor skulle mördas varje dag i en djävulsk strategi
där målet var att alla: barn, kvinnor och män, skulle
delta i slaktandet medan världen vände bort blickarna.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984