Kultur

Fria tår i vår?

När försiktiga små pipanden från fåglarna utanför fönstret konkurrerar med väckarklockan är det inte utan att en spirande glädje väcks i kroppen – våren är inte så avlägsen, trots allt. Med våren kommer vårmodet som börjat slås upp i den ena tidningen efter den andra. Tanken att kvinnor och män ska kläs i väldigt olika […]

När försiktiga små
pipanden från fåglarna utanför fönstret konkurrerar
med väckarklockan är det inte utan att en spirande glädje
väcks i kroppen – våren är inte så avlägsen,
trots allt. Med våren kommer vårmodet som börjat
slås upp i den ena tidningen efter den andra. Tanken att kvinnor
och män ska kläs i väldigt olika slags förpackning
börjar så smått suddas ut – sminkade manliga modeller
hör snart till vardagsmat och för kvinnorna finns de halvnakna
fodralen sida vid sida med de mera bylsiga. En snabb rond bland
barnavdelningarna på lågprisvaruhusen visar dock att
småtjejernas kläder fortfarande domineras av rosa, tajt
och glitter medan småpojkarna får jordnära färger
i lekvänliga modeller.

Men i alla fall? för oss vuxna
märks en viss utveckling. Antagligen som en konsekvens av att
skönhetsidealet – och hur det begränsar kvinnor – har
stötts och blötts bland feminister i många år.
Liksom hur media över lag blåser upp bilder på
kvinnor så fort de är lättklädda, lägger
huvudet på sned och ler. Gärna med sexuell lust i blicken,
oavsett sammanhang?

Feminister fortsätter kritisera
och blir för detta emellanåt utmålade som tråkiga
moralister, men emellanåt också tagna på allvar.
En kritisk diskurs om skönhetsidealet har vuxit fram. Vilket
till exempel lett till sådana framgångar som att ett
antal skyltdockor med storlek 40 släppts fram bland 34:orna.
Detta får mig att undra – varför är det så
tyst om skorna?

Efter 1980-talets plågsamma
pumps-mode följde ett klumpigare 90-tal. Bredare klackar, tjockare
sulor. Inte så mycket med det, bara en variant i modet. Eller?

Eller var det en skillnad som innebar
att tusentals kvinnor slapp behinneinflammationer, nageltrång
och svår värk i fötterna och i stället kunde
röra sig ganska fritt – även i höga klackar? Nu syns
återigen 80-talets smala klackar på allt bredare front.
Till och med en del vinterstövlar har den lilla pumps-klacken
och spetsig tå, och alltmer kommer den på vårskorna.
Vem ska ha dem på sig? Hur ska hon röra sig?

Eller spelar det egentligen ingen
roll? Ska kvinnans roll

– 2004 i Sverige – vara att stå
still och le vackert för den betraktare som behagar titta på
henne?

Föreställ dig Göran
Persson, trippandes in i riksdagen på dessa sylvassa klackar,
vickandes lite lätt på rumpan, som den högklackade
gången gärna för med sig. Med bibehållen pondus?
Bekväm?

Jag väljer själv högklackat
emellanåt. Och för er som inte provat kan jag avslöja:
Smala klackar och spetsiga tår gör ont! Efter några
timmar på ett dansgolv med tårna ihoppressade och en
minimal kontaktyta med golvet är det nästan omöjligt
att fortsätta stå upprätt. Än mindre dansa.

När unga tjejer dyker upp i skolmiljön
iklädda heltäckande sjalar väcker det debatt – med
rätta.

Men varför är det samtidigt
så tyst om skorna?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984