Det mönster som blottläggs är att många kommuner numera erbjuder heltidsanställningar, men baserat på samma typ av delade turer och hopplock av tjänsteslattar som så ofta präglar den moderna deltids- och visstidsarbetsmarknaden. Det behövs en samlad facklig offensiv mot delade tjänster.
I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna rätt till heltid för anställda inom offentlig sektor. Partiet framhöll i sitt kampanjmaterial att 200 000 personer, företrädesvis kvinnor, arbetar deltid mot sin vilja, och att rätten till heltidsanställning är en jämställdhetsfråga. Stefan Löfven talade om att lägga in heltid som norm i de centrala kollektivavtalen för verksamheterna i kommuner och landsting, och dessas olika bolag.
Hittills har löftena kommit till korta – om man med ”rätt till heltid” menar något mer än att heltid ska finnas med som en hypotetisk, men inte praktiskt förankrad, valmöjlighet. Tittar man på den konkreta verkligheten visar det sig nämligen att kommunerna och landstingen knappast satsat på fler heltidsanställningar som fungerar för de anställda.
Enligt en enkätundersökning som Sveriges kommuner och landsting presenterade i januari hade vid 2016 års början 57 procent av landets kommuner beslutat om rätt till heltid. Det är 9 procent fler än 2012.
Samtidigt fortsätter andelen visstidsanställda att öka.
Men samtidigt fortsätter andelen visstidsanställda att öka – från 21,8 procent 2010 till 23,7 procent i januari 2016.
”Generellt anser kommunerna att de anställda ska ha rätt till heltid. Men det betyder inte att de aktivt jobbar för att uppnå detta – tvärtom, det är lite spel för galleriet”, säger Yeshi Wondmeneh, utredare på fackförbundet Kommunal, till tidningen Arbetet, i en kommentar till den tvetydiga statistiken.
Det mönster som blottläggs är att många kommuner numera erbjuder heltidsanställningar, men baserat på samma typ av delade turer och hopplock av tjänsteslattar som så ofta präglar den moderna deltids- och visstidsarbetsmarknaden. Tjänsterna blir inte sällan så pass fragmenterade att det för den enskilda anställda ter sig mer hållbart att fortsätta på deltid.
Skälet från kommunernas och landstingens sida att agera så här är främst ekonomiskt: de anser det vara för dyrt att nyanställa på riktigt.
Skälet från kommunernas och landstingens sida att agera så här är främst ekonomiskt: de anser det vara för dyrt att nyanställa på riktigt. Alternativet blir att rafsa ihop tjänsteprocent på olika håll, bjuda ut dem som paket och kalla dem heltid. I ord framstår kommunerna och landstingen därmed som progressiva, men i praktiken betyder det föga.
Om rätten till heltid ska bli mer än tom retorik krävs att de som kämpar för en rättvisare och mer jämställd samhällsordning vågar ta strid för att den gemensamma kakan ska få kosta – mer pengar till den offentliga sektorn, helt enkelt.
Därtill krävs en samlad facklig offensiv mot visstids- och uppdelningseländet. Så länge arbetsmarknaden i stort förblir en trasmatta är det fåfängt att hoppas på fler jobb som går att kombinera med liv.