De europeiska krisfonderna, Europeiska finansiella stabiliseringsfonden (ESF) och den nya Europeiska stabiliseringsmekanismen (ESM), som inte finns ännu, har lovat att ställa upp till 100 miljarder euro till Spaniens förfogande. Den exakta summan kommer att bestämmas senare. Precis som i fallet Irland är det inte nödvändigtvis landet självt som varit mest angeläget om att få till denna lösning – enligt uppgifter i den tyska tidningen Der Spiegel har Tyskland senaste tiden pressat Spanien att ”be” om nödlån.
Spaniens statsskuld är fortfarande låg jämfört med andra krisländers (68 procent av BNP). Skälet till nödlånet är i stället krisen i det spanska privata banksystemet. Pengarna ska inte gå in i statskassan, utan direkt till en sedan tidigare upprättad spansk bankakut, FROB.
Spanska banker sitter med en stor mängd dåliga lån efter att en av Europas största fastighetsbubblor spruckit, med spekulativa byggen av såväl bostäder som turistkomplex längs solkusten. Hela förorter, som Sesena utanför Madrid, där det var tänkt att 30 000 personer skulle bo, står i dag övergivna.
Krisen har avslöjat en grasserande korruption i det spanska banksystemet. I de lokala sparkassorna, kallade cajas, fylldes styrelserna ofta med lokalpolitiker och deras släktingar, personer helt okvalificerade att granska ekonomisk bokföring, och dessa belönades med dyra resor och konsultkontrakt, skriver The Guardian. De skrev
ibland under företagsledningens redovisning utan att ens läsa den. Flera av cheferna i sparkassorna hoppade av strax innan kraschen, med astronomiska avgångsvederlag.
Till skillnad från tidigare räddningspaket hävdas officiellt att detta inte är förknippat med något åtstramningsprogram eller någon extra övervakning av landets politik, utom just inom finanssektorn. Enligt ekonomen Alberto Montero Soler är det dock en bluff.
– Villkoren omfattar ”strukturreformerna” och ”den statsfinansiella konsolideringen”, det vill säga, den sträcker sig till ekonomin i dess helhet. Spanien har förlorat sin suveränitet, säger Soler till webbtidningen Rebelion.
I eurogruppens uttalande sägs att gruppen ”noterar att Spanien redan implementerat betydande budgetmässiga reformer och arbetsmarknadsreformer […] Gruppen har förtroende för att Spanien kommer uppfylla sin förpliktelser. […] Framstegen på dessa områden kommer att följas nära och regelbundet parallellt med den finansiella hjälpen”. Tolkningen av detta borde bli att Spanien till skillnad från Grekland, Irland och Portugal visserligen inte tvingats presentera något nytt åtstramningsprogram, men att de fortsätter följa sitt nuvarande program är nu inte längre frivilligt utan har blivit ett villkor för utbetalningarna av nödlånet.
Soler påpekar också att även om räntan på 3 procent är lägre än vad marknaden kräver så är den betydligt högre än de 1 procent som ECB under förra året begärde för sina enorma lån till privata europeiska banker.
