För 15 år sedan grundades Förbundet Allt åt alla, som idag beskriver sig som ett socialt fack med rötter i den autonoma rörelsen. Visionen är ett klasslöst samhälle. Arbetaren har pratat med medlemmar från fyra städer om minnen från åren som gått och förhoppningar inför de kommande 15 åren.
“Repressionen mot Sorgenfrilägret hårdnade”
Anna Kallos, aktiv i Allt åt alla Malmö
Har du något minne från åren i Allt åt alla som du vill dela med dig av?
– 2014 till 2015 var min lokalgrupp, Allt åt alla Malmö, involverade tillsammans med hemlösa EU-migranter för deras rätt till ett boende i Malmö. Vi jobbade mycket kring det som kom att kallas Sorgenfrilägret som sedan blev vräkt. Vi hade kontakt med hemlösa EU-migranter och frågade hur skulle vi kunna mötas tillsammans för att kunna diskutera hur vi skulle kunna agera. Då var det många som efterfrågade en plats att hänga på. Därefter ordnade vi en plats som var öppen en gång i veckan och serverade fika, men där man även kunde hänga och titta på datorn. Vi utformade platsen efter behov. När folk exempelvis efterfrågade hjälp med dokument i kontakt med myndigheter eller skriva CV så kunde vi hjälpa till med det.
– I takt med att repressionen mot sorgenfrilägret hårdnade blev platsen mer en punkt där vi kunde ha möten för att hitta sätt att organisera oss mot det här. Vi planerade aktioner tillsammans med de boende, gick bland annat till kommunfullmäktige ihop. Det var en kamp som slutade väldigt sorgligt då polisen gjorden en nattlig räd klockan tre på natten och vräkte alla. Det bodde två hundra personer där. Det var ett brutalt och sorgligt slut. Men innan det var det en väldigt fin tid där man byggde upp många nya vänskaper och sätt att kämpa.
– Direkt efteråt fortsatte vi och försökte hitta alternativ, vart man exempelvis skulle kunna bo. Det var inte som att vi tyckte att lägret var fenomenalt, eller en bra plats att bo på. Men lägret innebar ändå en punkt av gemenskap där man kunde organisera sig och få till lite trygghet. Parollen var att man inte skulle vräkas om man inte hade något alternativ. Men det som hände var ju att det blev en hårdare situation. Debatten förändrades också snabbt, det blev mer om tiggeriförbud och det blev svårare och svårare för eu-migranter att leva i Malmö. Då fanns det många som var engagerade i frågan, det var Allt åt alla, det var Kyrkan och Kontrapunkt. Och det engagemang fanns i nästan varje stad. Men den ekologin upplever jag nästan inte finns idag.
Vad har du lärt dig?
– När vi påbörjade det här projektet kände vi att vi också ville vara med och organisera sig i den här frågan, samtidigt tyckte folk att vi inte bara kunde ägna oss åt välgörenhet. Det kan vara svårt att veta hur man kämpar med en grupp som har helt andra förutsättningar, men det jag lärde mig var att bygga upp en plats där man kan träffas är enormt värdefullt. Vi kanske inte hade så mycket gemensamt men eftersom vi umgicks varje vecka kunde vi komma på saker att göra, skapa politiska projekt, bli vänner och kämpa tillsammans. Det var ett annat sätt för mig att tänka, att man inte behövde en perfekt politisk strategi från början, men att just kunna bygga upp gemenskaper och hur bra platser är för det.
15 år framåt, vad önskar du att Allt åt alla gör då?
– Jag har fortsatt vara involverad i andra liknande projekt där vi försöker öppna upp platser. Nu senast har vi jobbat mycket kring bostadskamp och Öppna möllan, där vi öppnar upp platser och möjliggör möten. Jag hoppas att vi fortsätter göra sådana saker, men att det gör stor skillnad och att det politiska klimatet förändras.
“Hitta det gemensamma”
Calle Johansson, aktiv i Allt åt alla Stockholm
Har du något minne från åren i Allt åt alla som du vill dela med dig av?
– Det jag minns och kommer minnas är alla människor man gjort saker tillsammans med. Känslan att bygga ett kollektivt delat projekt med andra som tror på något tillsammans. Det är det som är det häftiga när jag tänker tillbaka på de senaste fyra åren.
Vad har du lärt dig?
– Det handlar mycket om att försöka hitta det gemensamma, bygga en gemensam tillit till människor som man lär känna genom att man tror på det politiska projektet. Det är inte alltid helt enkelt. Lärdomen är att man måste ta det på allvar och dedikera den tid som krävs för att bygga upp det fundamentet. Har man gjort det kan man göra väldigt mycket politiskt sedan.
– Jag har ägnat mycket tid åt våra medieprojekt som magasinet Svärm. Det är en lärdom om hur viktigt det är att bygga egna plattformar. Man gör saker på sociala medier, men försöker även få folk att lämna sociala medier. Det är en infrastruktur som jag tror bidrar till att utveckla det politiska tänkandet inom organisationen, men även gör något som kommunicerar vår politik utåt på våra egna villkor.
15 år framåt, vad önskar du att allt åt alla gör då?
– Det känns som att det är en organisation som är i ständig förändring och redo att ompröva vad den är. Samtidigt som det finns någon röd tråd som håller alla de här 15 åren ihop. Jag hoppas att man inte stagnerar utan fortsätter pröva sig fram och hitta nya vägar att utmana makten i samhället.
“Om femton år hoppas jag på jättemånga starka lokalgrupper”
Hanna Andtbacka, aktiv i Allt åt alla Uppsala.
Har du något minne från åren i Allt åt alla som du vill dela med dig av?
– Allt åt alla startade upp igen för tre år sedan. Vi har ett projekt som handlar om Återbruk som vi har drivit i två år. Vi bokar in oss i en lokal i en stadsdel, och har samlat på oss en hel del kläder och prylar. Vi tar med det och så får folk komma och lämna saker man inte har behov av längre och plocka upp saker man är intresserad. Utan något prestations krav. Det är ett lyckat projekt då vi får kontakt med människor i olika kvarter. Vi har delat ut gratis mat vilket också gjort det socialt.
– Vid ett tillfälle hjälpte de som bodde i kvarteret till mycket. De frågade ”Behöver ni en klädhängare, jag har en i mitt förråd som ni kan låna” och ”Behöver ni en hylla, jag har en hemma”. Det var ett väldigt fint samspel. Det var roligt att vi skapade en plats som de tog del i att bygga upp. Det är ju väldigt kopplat till det engagemang jag tänker att vi jobbar mycket med i Allt åt alla. Där vi jobbar lokalt i närmiljön.
Vad har du lärt dig?
– Jag uppskattar Allt åt allas modell väldigt mycket där vi jobbar i lokalgrupper, i våra egna städer och med rätten till staden. Men att det samtidigt finns ett nationellt samarbete där man kan utbyta erfarenheter med varandra. Jag har lärt mig mycket om hur möjligheterna ser ut på olika platser. Det går inte alltid att kopiera ett projekt, samtidigt finns det mycket lärdomar och en vikt av att förankra projekt i ett större perspektiv.
– Exempelvis har har Malmö och Göteborg drivit frys-hyran kampanjen, men vi har mer fokuserat på bostadsfrågan kopplat till flytt-räkningsfrågan. Det vill säga när folk får en räkning när de flyttar ut. Det är något som ofta drabbar folk som redan är utsatta. Här har vi fokuserat på en specifik problematik snarare än hyresfrågan i stort. I och med att vi är en nystartad grupp, har det kanske också varit lättare att engagera sig i en mindre fråga snarare än att gå på en stor som är viktig för hela Sverige.
15 år framåt, vad önskar du att Allt åt alla gör då?
– Jag är väldigt peppad på att vi växer. Det kommer konfliktögonblick där folk blir intresserade. Malmö fick massa nya medlemmar när Eurovision. Vi har också sett att det kommit nya lokalgrupper och att folk vill starta projekt i sina egna städer. Det är jag väldigt peppad på. Om femton år hoppas jag på jättemånga starka lokalgrupper, som på många håll kan jobba med olika frågor. Att vi fortsätter vara en bred rörelse, som är intressant för många att organisera sig i.
“Jag vill att vi ska vinna “
Martin Spånberg Sverdrup, aktiv i Allt åt alla Göteborg, gick med första gången i Jönköping 2014.
Har du något minne från åren i Allt åt alla som du vill dela med dig av?
– Jag var med och organiserade Folk mot fossilgas 2019. Det var några klimataktivister som ville ha hjälp att organisera en aktion. Vi såg det som en möjlighet att förstå klimatfrågan utifrån det lokala perspektivet, eftersom det handlade om en oljeterminal i Göteborg. Det blir ofta så globalt, men här kunde vi koppla an det till rätten till staden. Att vi vill inte att vår stad Göteborg ska bidra till klimatförändringarna. Det handlade om att en fossilgasterminal ville ansluta till det svenska gassystemet. Fossilgas fraktas främst genom bil och båt, vilket gör att det inte används så mycket i Sverige. Vi i Allt åt alla arrangerade ett finger i demonstrationen, medan andra organiserade andra fingrar.
– Det var en kulturkrock eftersom vi kom från vänstern och de från klimatrörelsen som hade lite andra ingångar. Vi fokuserade på det kollektiva och ville gärna att det skulle förstås som om Göteborg var och demonstrerade mot den här terminalen, och därför samla göteborgarna. Medan de kanske snarare ville samla aktivister från hela Europa för att göra detta.
Vad har du lärt dig?
– Det som var intressant med Folk mot fossilgas, var att det var ett projekt som byggde på att man var aktivist. Det var så man kunde delta och det lyckades ju väldigt bra eftersom vi lyckades stoppa anslutningen till gassystemet. Begränsningen med den formen är att för att kunna bygga någon form av kollektiv makt så måste man utgå från en bredare repertoar av människor än de som har möjligheten att ta rollen som aktivist, som ett fack som organiserar folk för att de är arbetare. Därifrån utvecklades det även en tanke i förbundet att man skulle utveckla den här tanken om det sociala facket.
– Allt åt alla beslutade att benämna sig som socialt fack 2021, det handlar om att att skapa ett alternativ till de politiska former som finns; partier, aktivister, traditionella fackförbund. Ett nytt sätt att bedriva kollektivitet eller kollektiv makt som utgår från en tanke om att vara arbetarklass är bredare än att bara gå till jobbet. Det saknas en organisationsform som kan organisera människor, inte utifrån politisk åsikt eller arbetare på en arbetsplats, men ändå utifrån en gemensam kollektivitet. Det kan vara att man är hyresgäst, reser i kollektivtrafiken, stadsbo, patient eller förälder.
15 år framåt, vad önskar du att allt åt alla gör då?
– Jag vill att vi ska vinna saker. Inte bara enskilda frågor, jag vill att vi ska kunna bygga strukturer som kan överleva enskilda händelser eller aktioner. Radio åt alla är ju en sådan struktur. Jag vill att vi ska bygga makt långsiktigt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.