Att oändlig energi förvärrar problemen på ett klot med begränsad materia är inte något det gärna talas om. I Greta Thunbergs antologi Klimatboken blir dimensionerna fler och går från fossila bränslen som uteslutande mittpunkt, till insikt om att klimatproblematiken inte kan lösas utan en flerdimensionell vidd. Att byta ut slaktat kött mot bönor skulle till exempel vara en effektiv klimatåtgärd, skriver Lisa Gålmark.
Dagen för folkomröstningen står jag med protestplakat på grusplan, familjens hund smyckad i antikärnkraftsmärke, min brors begagnade fordon, en trimmad sak, uppställd intill. Det är ett stolt ögonblick, men jag minns det bara vagt, troligen för att jag senare övervägde att beskära bilden; förhoppningarna, det hemmagjorda plakatet, den älskade hunden var det jag ville minnas – inte brorsans (snygga) vrålåk.
Ja, efter förlusten i kärnkraftsvalet blev bilen miljörörelsens nygamla, förhatliga miljöförstöringsobjekt. Frukten av en ohållbar urarva uppfinning, främsta hotet mot allas vår framtid. Decenniet senare skulle på liknande vis ett annat transportmedel komma att tilldelas rollen av världsspöke. Galjonsfiguren nummer ett för den europeiska kolonialturistiska livsstilens brist på hänsyn till nutida och framtida generationer hette nu flyget. Flyget var lika med skam och syndafall – och ve den som någon gång måste bruka det.
Fossil energi nya boven i klimatkrisen
Sedan en tid tillbaka har, som vi vet, castingen bytt dimension. Från artefakter och farkoster – till drivmedel. I dag besätter fossilenergin rollen som den planetära krisens primära orsak och förenar såväl politiker, forskare, myndigheter som aktivister. Omdaningen till ett hållbart samhälle, påpekas det, handlar om avvecklade fossilbränslen: solpaneler på hustaken, vindkraft längs med kusterna, kraftdammar i älvarna, bio- och geobränslen från bergen, markerna och skogen. Vissa håller fram kärnkraften som väsentligt tillägg – trots dess livsfarliga radioaktiva avfall i betong och kylbassänger, slutförvaringen som överlämnas till framtida generationer att lösa.
Vi ser vad vi vill se, och snyggar till bilden, helt enkelt. När vi bytt ut energikällorna tror vi oss vara på den säkra sidan och kan fortsätta förverkliga visionen om mer, större, snabbare. Att oändlig energi förvärrar problemen på ett klot med begränsad materia är inte något det gärna talas om. Men redan då, vid tiden för omröstningen om det framtida samhällets energiförsörjning, för över fyrtio år sedan, fanns det sakfrågor och perspektiv som sällan dryftades. Kanhända av taktiska skäl, för att de verkade alltför komplicerade och impopulära att ta itu med, kanhända för att de ansågs för omfattande.
Klimatboken lyfter fler dimensioner
Så, sent omsider, brådskar det att vidga och fördjupa synfältet. I Greta Thunbergs antologi Klimatboken med hundratalet texter av forskare och aktivister, utgiven på engelska och svenska 2022, i pocket på engelska 2024, sker processen omärkligt, droppvis; från fossila bränslen som uteslutande mittpunkt, till insikt om att klimatproblematiken inte kan lösas utan en flerdimensionell vidd: drivmedelsenergi (ersatta fossilbränslen), näringsenergi (ersatta animalier) i en omdanad socioekonomi (införande av socialt hållbara ekonomiska spelregler utifrån planetens uttagsgränser).
Den som genast invänder att klimatfrågan främst handlar om fossila bränslen, hör här: till slutet av nästa sekelskifte kommer enligt Klimatbokens forskare dagens animaliedominerade näringsenergisystem ensamt ha skapat en värmeökning med 0,7 grader Celsius (räknat från förindustriella nivåer). Tillsammans med världens redan uppnådda drygt 1 grad innebär det en ökning som överstiger 1,5 grader. Med andra ord: För att nå Parisavtalet krävs både en fossilbefriad drivmedelssektor och en i det närmaste totalt animaliebefriad näringssektor.
Skippad animalieproduktion – enkel klimatåtgärd
Ett sammanhang som kan vara en av vår tids mest bristfälligt förmedlade nyheter, på samma gång en av de mest positiva: Av Klimatboken framgår att ett skifte undan animalieproduktionen och dess hisnande förbrukning av varelser – årligen över 90 miljarder landlevande plus ett oräkneligt antal miljarder vattenlevande – vore en, förvånande nog, snabb och enkel klimatåtgärd. Alternativen finns redan och kan skalas upp direkt, samtidigt som gasutsläppen från denna bransch (mest högpotent metan och dikväveoxid) försvinner på kort tid.
Något som borde tilltala de som vill se skyndsamma resultat. Och som kanske länge tänkt att saken enbart gäller klimatgaserna; att med netto noll utsläpp från drivmedelsbranschen är krisen över. Animalieproduktionen, noggrant granskad, kan då uppenbara det komplexa i projektet: massavel och djurplågeri, traumatiserade slakteriarbetare, vatten- och luftföroreningar, klimatgasutsläpp, areal- och vattenåtgång, kväve- och fosforläckage, decimering av den biologiska mångfalden, samt markförstöring – sistnämnda tema för Världsmiljödagen 5/6 2024 – fördjupar och kastar om standardbilden av vår tids planetära kris.
Till exempel: Skulle dagens stållador och slakthus ersättas av vegetabiliska proteinodlingar, linser, bönor, ärtor med mera, i original och postmodernt förädlade, blir enligt forskningen den tillgängliga arealen för odling och fri natur (läs kolsänkor) 75 procent större, räknat i förhållande till den totala odlade marken, som i nuläget upptar halva jordens beboeliga yta.
Hur marken brukas avgör framtiden
Ja, hur mänskligheten brukar marken kommer att bli avgörande, menar Guardians kolumnist George Monbiot tillsammans med ett lag researchassistenter i boken Ny jord (Regenesis, 2022). Animaliernas stora fordran på mark och vatten, 70 procent av färskvattnet i jordbrukssektorn, trissar upp markpriserna och spannmålspriserna, och medverkar på så vis stort till att Agenda 2030-målet Avskaffad hunger stannat av och till att antalet människor i världen som lever på under 5 amerikanska dollar om dagen nu ökar.
Ny jords faktafyllda upplägg kompletterar förtjänstfullt Klimatbokens argumentation. Här finns även en djärv tes över många sidor om skaldekonsten (med dess pastorala estetik) som en av orsakerna till västs animalieimperialism. Men, det måste anmärkas, eftersom denna konst också rymmer motsatt ideal, fallerar tesen; se den envist upproriska tradition som kan avhöras, exempelvis, i George Byrons analytiska koppling ”biff och krig” (Don Juan, 1824), P. B. Shelleys djurköttskritiska ”ej längre nu han slaktar lammet, som med sin blick möter hans” (Drottning Mab, 1813), Werner Aspenströms konsumtionskritiska ”Sardinen vill att burken öppnas mot havet” (Under tiden, 1972) och Wisława Szymborskas inkännande genomlysning ”Förlåt mig, nerhuggna träd, för de nya bordsbenen” (”Under samma stjärna” i Aldrig två gånger, 1996).
Framförallt skulle ett mer fruktbart drag på temat ’kritik av ideologisk överbyggnad’ vara att nagelfara allas vår statligt subventionerade animaliepropaganda; det kulturella fenomen, vidöppet för skärskådande, som i över ett sekel via planscher, texter, filmer och recept i skolor, utbildning och medier desinformerat generationer av konsumenter och framtida producenter från späd ålder.
Inte ens naturbeteskött är ekologiskt
När Ny jord fokuserar på ämnet i sig, nu ur ekologisk synvinkel, blir den övertygande på nytt. Också framställningen av så kallat naturbeteskött, för övrigt orsak till 80 procent av regnskogsskövlingen i Amazonas, leder till skadliga kväveläckage (fosfor och dikväveoxid från ammoniak och dynga) i atmosfären, grundvattnet och vattendragen: ”Endast när mängden boskap är så liten att uppfödningen knappt kan betecknas som livsmedelsproduktion är den förenlig [compatible] med frodiga och fungerande ekosystem.” (s. 89)
En näringsförsörjning som inte på lång sikt utarmar och ödelägger jordarna, slutleder Ny jord, omvandlar flera segment av varukedjan: byter ut animaliskt protein mot vegetabiliskt, minskar mängden konstgödsel via övergång till växelbruk (rotationscykler) och fleråriga grödor, samt investerar i jäsning och fermentering.
10% av mänskligheten ansvarar för 50% av klimatgasutsläppen
Vilket leder oss in på Klimatbokens andra perspektivskifte; dimensionen som reglerar all varutillverkning, men som idag saknar socialt hållbara spelregler och som därför understödjer en ordning där världens monetära avkastningar inte når dem som arbetat fram dem på åkrar och odlingar, i skjul och hangarer, vid cisterner, silos, paketeringsmaskiner och i disken på lyxrestaurangerna – utan ansamlas hos de 10 procent av mänskligheten som ansvarar för 50 procent av klimatgasutsläppen.
Såsom författaren Amitav Ghosh diskuterar i Klimatboken har den rika världen förbundit sig att kompensera de klimatmässigt mest sårbara länderna med 100 miljarder dollar – en ansenlig summa, likväl betydligt mindre än vad som spenderades för att ta världen ur pandemikrisen, för att inte tala om vad som samtidigt satsades på försvarsutgifter (1 biljon dollar).
Globala krav på fördelningspolitik
Varför något mer akut och beständigt måste till. Något som svarar mot att alltfler klimatengagerade människor världen över börjat kräva samhällsekonomiska förändringar som kan trumfa dagens produktivitetsmått med sociala rättvisemått, inkludera faktiska tillgångar i naturen över tid, bokföra uttagen som ovärderliga kostnader, och räkna utifrån den enda verkliga planetens kapacitet istället för de tre eller fyra tänkta som nu förutsätts i den rika världens budgetar.
Ekonomiska mått och mekanismer som kan gynna de hittills förfördelade. Fördelningspolitiska formler med potential för hög social acceptans där, i en första volt, de 90 procenten av de globala jordbrukssubventionernas drygt 500 miljarder dollar (i EU en tredjedel av budgeten) som enligt FN i dag går till planetskadlig produktion – det mesta till gigantiska animalieföretag – istället utbetalas till fackliga lantbruksnätverk på alla kontinenter, händelsevis bestående av en majoritet från kvinnokategorin inklusive ickebinära, som gottgörelse och stöd till växtbaserad produktion.
Omriktade kapitalflöden öppnar för att sia vilt och hoppfullt. En morgon, följd av många morgnar, gestaltar i samråd med aktivister Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten och SMHI i etermedia bilden av världsläget i 3D-format: 5 till 8 år är, enligt Klimatbokens samlade forskningsrön, den tid vi har att minska ned på utsläppen för att hålla oss under 1,5 till 2 grader Celsius.
Seriens rubrik: Med obeskuren bild blir omdaningen möjlig. Mer kan knappast stå på spel. Nu kör vi.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.