Podden Med kriminella hälsningar tar upp samhällsvetenskapliga frågor ur sociologisk synvinkel. En underhållande och påläst podd med pratglada programledare och gäster.
Mitt i det pladdriga poddmörkret stiger ibland något upp som en stjärna – man stannar upp och går gärna längst den upplysta vägen en stund. Kanske till och med en längre tid. En sådan frisk fläkt är Med kriminella hälsningar.
Det tar inte många minuter av programmet för att man ska stilla sig och verkligen börja lyssna. Jag spetsar öronen och vill inte missa ett ord på festen. Annelie de Cabo och Kristina Alstam (välkänd krönikeprofil för Arbetarens läsare) pladdrar visst på men det är ljuva, salta västkustvågor som sköljer mitt öra rent. ”En podd om socialt arbete, svåra frågor och obehagliga sanningar” är underrubriken. För en gångs skull får den socialt arbetande branschen luft att prata ut.
De båda poddprogramledarna, som startade sin podd i maj i år, är lektorer på Institutionen för socialt arbete vid Samhällsvetenskapliga fakulteten i Göteborg, alltså där socionomprogrammet ligger tillsammans med kurser och program på olika nivåer. De har en hel del att säga – och de deklarerar att de varken är neutrala eller objektiva. De har åsikter, och åsikterna är baserade på forskning och fakta. Och de tillåter sig också spretiga utvikningar.
I vissa avsnitt avhandlas stora frågor som hur ska vi lösa gängkriminaliteten – med häpnadsväckande distinkta svar, ordentligt förankrade. Diskussion pågår och den är ganska så konsesusbaserad, som utlovat, men inte utan att ta upp revorna i resonemangen.
I andra avsnitt löser man kanske inte ett problem utan ger historisk kontext kring en problematik, som också känns extremt nyttig – och riktigt spännande.
I det femte programmet, ”Den rosa fången. Om kvinnor och kriminalitet”, får lyssnaren sig till livs en fet röd tråd kring kvinnor i gängmiljö och i fängelse från halvtannat århundrade tillbaka och fram till i dag. Gäster är Anna Ekström, verksamhetsutvecklare vid Noa (Nationella operativa avdelningen på Polismyndigheten), och Annica Carlsson Bergdahl, kulturproducent och dokumentärfilmare som intervjuat kvinnor i fängelse. De diskuterar “den rosa lagboken”, om hur kvinnor har slunkit under radarn men också demoniserats när de begått brott.
Programmet är en vidareutveckling från avsnitt nummer tre, ”Straffverket och den gode fången”, som tar upp frågor om straff, eller rättare sagt hårdare tag som metod för att stävja kriminaliteten.
Programmakarna kostar på sig att sväva ut något eller ”spekulera” som de lite orättvist själva kallar det, medan den inbjudna experten Birgitta Göransson, i botten psykolog med många års erfarenhet från bland annat missbruksvård och kriminalvård, kommer med expertis. Birgitta Göransson är hedersdoktor vid Göteborgs universitet, och nominerad av just institutionen för socialt arbete. Hon förmedlar hopp och vill synliggöra den kraft som ändå finns hos de som behöver stöd gentemot samhällets hårda villkor. Bland annat har hon varit ordförande i Skyddsvärnet i Göteborg, där hon utvecklade en krismottagning för ensamkommande flyktingbarn.
Några teser återkommer och får knådas av skilda aktörer inom den sociala sektorn; gästlistan är alltså lång, lärd och erfaren. Redan i det första avsnittet, ”Att äga problemet”, slår man fast att klass och fattigdom etnifieras allt hårdare (och som jag tolkar det allt mer systematiskt och politiskt medvetet), och gästen Andreas Wetterberg, enhetschef på Ung Angered och Ung öst (verksamhet för unga i åldern 13–25), säger inte emot. Han har en hel del att säga om hur de unga växer upp med ett stigma som de får kämpa med under hela uppväxten. Andreas Wetterberg blir ordentligt förhörd och det märks att han verkligen är ute i verksamheten.
Frågan om etnifierande av klass och fattigdom återkommer och är en bra linje att röra sig kring. Inte minst i avsnittet om Tidöavtalet, ”Förbjud dem”, och tankar om dess avsikter och konsekvenser. Underbyggda tankar, tillsammans med Daniel Åman, från Räddningsmissionen i Göteborg. Krassa ironier (från programledarna) blandas med hårda fakta, men ändå med ett följsamt lyssnande, resultatet är som att sitta med vid bordet vid en rolig middag när samtalet tagit en riktigt intressant vändning att ta med sig hem.
Poddmakarna passar på att påpeka att när politikerna pratar kriminalitet glömmer de ofta bort den stora brottsligheten högt upp i samhället, ett fokus som jag tolkar är dömt att misslyckas om man vill förändra förutsättningarna för de så lågt priviligierade som man kan komma. Ett ord i rättan tid.
Det är inte lätt att begripa hur ett tungt ämne kan kännas så lätt och intressant, men grunden är en ordentlig dos kunskap och vana att diskutera. Samt ett stort intresse. En podd som saknar skandalrubriker men inte väjer för nöden, och som gör en riktigt varm om hjärtat.
