Såväl ”det naturliga” som tekniken har alltid varit en projektionsyta för ideal och ideologier. Något som historiskt ofta varit till kvinnors nackdel. Men kunskap kan omskapas och feminister kan välja en annan väg än den nostalgiska – till exempel genom att ta vara på både teknologier och utopier. Anna Remmets har läst The Female Turn och Sjuka kvinnor.
Mitt första feministiska uppvaknande var Spice Girls när jag var cirka elva år. Mitt andra kom ett par år senare med Nina Björks Under det rosa täcket. Den huvudsakliga konfliktlinjen då på 90-talet, som jag uppfattade den, tycktes gå mellan så kallade likhets- och särartsfeminister.
De sistnämnda gick också under benämningen ”biologister”. De hänvisade till eviga och naturgivna skillnader mellan kvinnor och män, skillnader som till exempel gjorde kvinnor mer lämpade att stanna hemma och ta hand om barn. De menade att vi borde bejaka dessa skillnader i stället för att göra våld på vår egen natur.
”Naturen” skapas politiskt
Jag lärde mig snart att denna gamla tanke hade anhängare som var allt annat än feministiska utan bara använde ”särart” som en synonym till underlägsenhet. När jag som nybliven feminist läste Under det rosa täcket lärde jag mig att nästan frukta ”biologin” och ”naturen” eftersom jag där såg en outtömlig källa till argument för min underlägsenhet, eller åtminstone predestination till att stå vid spisen och föda barn. Räddningen, som jag såg det, fanns i att vi människor är kulturvarelser. Vi måste inte använda ”naturen” som en karta för vår egen tillvaro.
Men faktum är ju att naturen och biologin inte bara används politiskt, utan också skapas politiskt. Det är män(niskor) som tolkar naturen utifrån sin förförståelse. Och att tolka är att producera kunskap.
Förförståelse påverkar också hur vi riktar blicken. När konservativa ska hänvisa till människans ”sanna” natur är det till exempel tacksamt att peka på vår nära släkting schimpansen, där hanarna tycks vara våldsamma och dominanta och inte främmande för att döda varken varandra eller ungar. Men lika nära släkt med oss är ju bonobon, som lever i vad som har beskrivits som ett slags matriarkat där konflikter löses med sex snarare än slagsmål på liv och död.
Så hur kan en förhålla sig feministiskt till det oerhört breda paraply av ämnen som kallas naturvetenskap? I vilken grad behöver ens en politisk rörelse förhålla sig till naturvetenskap? Det är en fråga vi lär fortsätta förhandla och omförhandla.
Nya böcker utmanar gamla sanningar
Två relativt nya böcker som belyser ämnet från olika ingångar är den svenska forskaren i evolutionsbiologi och genus, Malin Ah-Kings, The Female Turn: How Evolutionary Science Shifted Perceptions About Females och den engelska kulturhistorikern Elinor Cleghorns Sjuka kvinnor: En resa genom medicinens historia.
Ah-Kings bok är en studie i hur tidigare vedertagna uppfattningar om djurhonors passivitet vid parning och monogami har utmanats. Hon redogör för hur situerad kunskap, alltså ens förförståelse och från vilken position en betraktar saker, både har gjort att dessa gamla ”sanningar” har varit svåra att utmana och till sist ändå har utmanats. Ett feministiskt engagemang hos flera av de forskare som har varit drivande i den processen framhålls här som en faktor som producerat bättre kunskap, tvärtemot vad belackare i högern ofta säger om ”aktivistiska” akademiker.
Sjuka kvinnor är en betydligt mer populärvetenskaplig bok som i sin ambition att vara medryckande ofta blir övertydlig och teatralisk. Vi förstår bara genom att läsa redogörelserna att kvinnor i historien har utsatts för grova övergrepp av läkarvetenskapen utan att Cleghorn hade behövt förse varje beskrivning med ord som ”fruktansvärda”, ”grymma” och ”förkastliga”.
Med det sagt är Sjuka kvinnor en gedigen genomgång av hur kvinnor behandlats, men också konstruerats som just kvinnor, av medicinen. Vi får läsa om teorier om vandrande livmödrar, experimentella och kränkande behandlingar mot ”hysteri” och feldiagnosticeringar av kvinnors symtom.
Kunskap, okunskap och Darwins ande
Man skulle alltså kunna sammanfatta det som att båda böckerna handlar om hur kunskap respektive okunskap produceras. I Cleghorns bok får vi följa hur den ”kunskap” som genom historien har producerats om kvinnors kroppar dels har präglats av, dels har använts för att rättfärdiga kvinnors underordning.
Ah-King å sin sida lägger stor vikt vid den andra sidan av myntet, nämligen hur okunskap skapas. För henne är inte okunskap enbart frånvaron av kunskap, utan något som aktivt produceras när man riktar blicken åt ett håll i stället för åt ett annat, ställer en fråga i stället för en annan och överlag betraktar världen genom den lins som en begränsad förståelsehorisont ger. Det är denna okunskap som har gjort att vetenskapen missat beteenden hos honor som inte stämmer överens med föreställningen om dem som passiva och monogama.
Över båda böckerna svävar Darwins ande, även om Cleghorns historieskrivning går betydligt längre tillbaka än så. Charles Darwin och hans samtid gjorde upp med religiös vidskepelse, med Adams revben och Evas äpple, men förankrade samtidigt kvinnors och icke-vitas underordning i naturvetenskapen. Det fanns visserligen redan då andra tolkningar, som anarkisten Pjotr Kropotkins som gjorde gällande att solidaritet och ömsesidig hjälp snarare än den starkes överlevnad var en viktig faktor bakom evolutionen. Men det är Darwins uppfattning som har kommit att dominera.
Det är därför inte märkligt att många feminister har känt avsmak när ”naturen” och ”det naturliga” används i diverse argument. Historiskt har ju denna ”natur” använts som vapen mot oss.
”Hysteriska” kvinnor inlåsta på mentalsjukhus, ibland uppvisade för publik som Charcots patienter i 1800-talets Frankrike. Mer eller mindre brutala sätt att kontrollera kvinnors reproduktion. Experimentella ingrepp och behandlingar. Det är den mörka bild som träder fram i böcker som Cleghorns och den svenska professorn i idéhistoria Karin Johannissons Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle. Extra brutalt var det givetvis för de kvinnor som befann sig längst ner i den rasistiska hierarkin och klassamhället.
Kvinnan som både sjuk och väsensskild
Kvinnan konstruerades inte bara som väsensskilt Annan, utan också som sjuk. Cleghorn skriver om hur menstruation och andra företeelser kopplade till reproduktion ansågs göra kvinnan mer eller mindre till en nervklen invalid. Åtminstone den vita borgerliga kvinnan: arbetarklasskvinnor och rasifierade kvinnor betraktades som ännu närmare djuren än andra kvinnor och ansågs därför inte kunna uppleva smärta och lidande på samma sätt.
En paradox som framträder hos Cleghorn men som hon inte riktigt undersöker är att kvinnors sjukdomar och symtom, såsom endometrios, inte har tagits på allvar – samtidigt som kvinnor har förknippats med sjuklighet. Kanske handlar det om något så enkelt som ”tolkningsföreträde”? Om att bara den kunskap som producerats av den manligt dominerade vetenskapen har accepterats?
När denna kontroll och nedvärdering av kvinnors kroppar hämtar så mycket av sin ammunition ur påstådda förhållanden i ”naturen”, kan det vid första anblick verka som ytterligare en paradox att en del feminister i dag vill ”tillbaka” till denna natur.
Frigörande ”natur”?
De senaste åren har det dykt upp stora konton på sociala medier som under feministisk flagg saluför ”alternativa” och ”holistiska” lösningar på kvinnors besvär med hormoner och infertilitet, något jag skrivit om tidigare i Arbetaren. Sedan länge har vi sett ett uppsving för häxor och astrologi. Nu senast har hemförlossningar stått på dagordningen för kulturdebatten. Bland de som lyfter fram hemförlossningar har det framkommit både kritik mot en undermålig förlossningsvård och en mer allmän kritik mot medikaliseringen av graviditet och förlossning som sådan och den (patriarkala) kontroll det innebär.
Att se en frigörande potential i ”naturen” behöver dock inte vara så paradoxalt som det kan verka. Men det förutsätter att man skiljer ”natur” från ”naturvetenskap”. Det sistnämnda är den kunskap som har producerats om naturen och denna kunskap utgår alltid, som både Ah-King och Cleghorn visar, från en ideologiskt färgad förförståelse av naturen. De feminister som i dag vurmar för det ”naturliga” går med andra ord tillbaka till samma natur som Linné och Darwin men hittar där en ”god” och ”okorrumperad” dito bortom patriarkala maktanspråk.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.