Kamp mot exploatering av Sápmi, fokus på kvinnliga regissörer och fullsatta visningar. Arbetarens Gabriel Kuhn besökte filmfestivalen Skábmagovat och mötte regissören Suvi West. ”Situationen för samerna i Finland har snarare försämrats den senaste tiden”, säger hon.
I Skábmagovats program var de flesta regissörerna i år kvinnor, och det var också mest kvinnor som stod i filmernas centrum. ”Det har länge varit karakteristiskt för samisk film att kvinnliga regissörer är drivande”, skriver festivalens konstnärliga ledare Jorma Lehtola i årets programhäfte. Även alla regissörer som hade bjudits in var kvinnor.
En av dem var den välrenommerade samiska regissören Suvi West, som tidigare själv var festivalens direktör. Hon har regisserat ett tiotal dokumentärer som betraktar Sápmis kultur och historia från olika perspektiv, ofta med en tydlig kritik av koloniseringen och ett fokus på motstånd.
Vid årets festival visades både Wests dokumentär Eatnameamet – Vår tysta kamp från år 2021 och Sámi AssimiNation, en samling kortfilmer som West skapade från material som inte platsade i Eatnameamet. Eatnameamet har visats på flera filmfestivaler världen runt. Den prisades bland annat på filmfestivalerna i Tammerfors och Nuuk. Sámi AssimiNation hade sin premiär på Skábmagovat i år.
Jag träffar Suvi West innan visningen av Sámi AssimiNation.
– Jag har gjort dessa kortfilmer för min community, förklarar hon. Jag ville inte vara som de västerländska regissörerna som kommer och tar bilder och berättelser för sina filmer utan att ge någonting tillbaka. Det finns inga pengar i den här filmen, men det kändes viktigt att göra den.
I den stora salen i kulturcentret Sajos hedras West med stående ovationer. De åtta kortfilmerna som utgör Sámi AssimiNation följer samiska aktivister i kampen mot exploateringen av Sápmis naturresurser, den pågående stereotypiseringen av samisk kultur och inskränkningen av samernas rättigheter som urfolk. De visar kollektiv bearbetning av trauma och en reaktivering av det traditionella siida-systemet, som delvis lever kvar i samebyarna, som en form av samisk självorganisering.
Från början var Suvi West egentligen känd som komiker i Finland. I tv-programmet Märät säpikkäät, eller Njuoska bittut på nordsamiska, använde hon sig tillsammans med Kirste Aikio av stereotyper för att driva med finnar på samma sätt som finnar under årtionden har drivit med samer. Programmet visades i finska Yle 2012–2013 och väckte mycket uppmärksamhet. Ändå valde West att satsa på dokumentärfilm därefter.
Första gången jag själv träffade Suvi West var 2019, i samband med min bok Liberating Sápmi. Hon berättade då att programmet från början hade riktat sig främst till en ung samisk publik. När producenterna också ville nå ut till hippa finländare tackade hon och Kirste för sig. ”Det var ingenting vi ville göra. Vi hade redan gjort kompromisser under den andra säsongen och var inte beredda att göra ännu fler.”
Vid den tiden pendlade West mellan Helsingfors och sin hemby Karigasniemi/Gáregasnjárga, som ligger sju mil norr om Aanaar, precis vid den norska gränsen. Nu är hon tillbaka i Gáregasnjárga på heltid, tillsammans med sin make och sina två barn. West trivs i Sápmi och det är viktigt för henne att ge tillbaka till det samiska samhället.
Efter att Eatnameamet hade släppts sade Suvi West att det inte var rätt tid att visa allt det fina och vackra i den samiska kulturen i en dokumentär. Inte så länge som koloniseringen pågick. Det skulle vara fokus på politiken i stället.
Jag ville inte vara som de västerländska regissörerna som kommer och tar bilder och berättelser för sina filmer utan att ge någonting tillbaka.
Suvi West, filmregissör
Nu, under Skábmagovat, säger hon att situationen för samerna i Finland snarare har blivit ännu värre än när hon började med Eatnameamet. Det som oroar särskilt är frågan om rösträtten i Finlands samiska parlament. Det finns en lag i Finland som saknar motstycke i Sverige och Norge. Lagen ger rösträtt till sametinget till alla med en förfader som någon gång har registrerats som same i Finland, även om det var på 1500-talet.
West säger att det finns tydliga tecken på att finnar som bor i Sápmi använder sig av denna lag för att få inflytande på samisk politik för sina egna intressen.
– Vi kanske snart har ett samiskt parlament i Finland som inte är samiskt alls, säger hon.
Jag frågar West om kvinnornas framstående roll i samisk film. Hon bekräftar att det är som Skábmagovats konstnärliga ledare Jorma Lehtola skriver, men tycker först att hon inte har någon riktig förklaring för det. Men efter en stund säger hon:
– I Sápmi har det alltid varit kvinnornas ansvar att hålla ihop familjen och att hålla i trådarna. Det är bra förutsättningar för att bli filmregissör.
Bland de andra regissörerna på plats fanns Nina Nawalowalo med dokumentären A Boy Called Piano – The Story of Fa’amoana John Luafutu, som handlar om de förödande konsekvenserna av internatskolor för ungdomar från ursprungsbefolkningen i Nya Zeeland, och Darlene Naponse från folket Anishinaabe i Kanada med spelfilmen Stellar, en kärlekshistoria mot koloniseringens bakgrund.
Det är tydligt att festivalen är populär bland kommunens invånare. De samiska filmerna visas i fullsatta salar med upp emot 300 åskådare, men även de andra filmerna drar stor publik. Utöver lokalbefolkningen samlas här samiska aktivister från hela Sápmi, filmintresserade från hela Norden samt en del internationella volontärer som läser på finska universitet eller arbetar inom regionens turistindustri.
