Ingen är fri förrän alla är fria – från sig själva

"Varken Fanon eller de Beauvoir nöjde sig med att byta innehåll i strukturen – de angrep själva formen. Det är just här vi måste söka nyckeln till den universella frigörelsens natur: Frihet handlar ytterst om att inte vara fängslad i det givna." Per-Anders Svärd om universalism och frigörelse.

Äldre tiders frihetskamper bedrevs inte sällan i den universella frigörelsens namn. Det var en självklar vänsterståndpunkt att den politiska striden stod för allas frigörelse. I dag råder dock en stor tveksamhet kring universalismens löften, inte minst inom vänstern där begreppet förknippas med kolonialt förtryck och underordning under patriarkala normer.

Att universalismen har fått ett dåligt rykte är begripligt. De historiska erfarenheterna av kolonialism, fascism och stalinism ger goda skäl att tvivla på alla politiska projekt som säger sig tala i ”förnuftets,” ”sanningens” eller ”mänsklighetens” namn. Men utvägen är inte att återvända till de små, partikulära sanningar och identiteter som gäller för den egna gruppen.