Jonas Carpignano har regisserat en maffiafilm som lika våldsam som Gomorrafilmerna, men våldet är underförstått. Känsligt och säkert skildrat, helt utifrån tonåringens perspektiv, skriver Arbetarens Josephine Askegård.
Chiara växer upp i Kalabrien i en välbärgad familj i södra Italien. Hon har ett kärleksfullt och nära förhållande till särskilt sin pappa, men när hon en dag, under en våldsam uppgörelse mellan två grupper, upptäcker att han tillhör områdets maffia, ’Ndangheta, börjar hon ifrågasätta tystnader, bortförklaringar och små lögner som ständigt pågår i familjen. Hon är 15 år och arg och dödsföraktande och filmen A Chiara fokuserar helt och hållet på hennes vuxenblivande fram till hennes 18-årsdag.
Chiaras okunskaper om den obarmhärtiga kultur som maffian utgör, gör henne kaxig när hon ställer familjen och fadern mot väggen. Hon är också rädd att hennes kamratgäng i skolan ska upptäcka vad hennes familj är inblandad i, och när hon blir omhändertagen av de sociala myndigheterna som i samarbete med polismyndigheterna som bekämpar maffian vill skicka henne till en fosterfamilj måste hon ta ställning själv – ska hon lämna familjen och rädda sig själv eller stanna och få den trygghet som finns bland hennes närmaste.
