Film #21/2022

Frihet och tvång i självlysande drama

Vänskap i den tuffaste av miljöer: Hans och Viktor är självlysande i Sebastian Meises film Den stora friheten. Foto: Lucky dogs

I den stora friheten berättar regissören Sebastian Meise om homosexuella Hans öde genom efterkrigshistorien i en filmatisering där man inte kan slita blicken från huvudrollsinnehavaren Franz Rogowski.

Österrikiska regissören Sebastian Meises tidigare filmer har kretsat kring fäder och söner, arv och påtagen skam. I Den stora friheten syns inte ett spår av familjekonflikter – kanske är det delvis för att slippa dem som Meise valt fängelsemiljön. Där får man klara sig själv. Varje val är beroende på situationen och hur långt man är beredd att kompromissa för att inte reta upp någon som kan göra livet till ett helvete för en.

En vanlig ”revolutionär” linje är att så kallade sido- eller särintressen får vänta till efter revolutionen är genomförd. Erfarenheten visar väl är att den dagen då feminister, hbtqi+-personer, romer eller funktionsvarierade får sina rättigheter tillgodosedda aldrig kommer, vilka samhällsomvälvningar som än sker. Principen att likhet inför lagen får vänta gäller såväl krigsslutet Europa som införande av demokrati.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga