Nathalie Álvarez Mézens film Clara Sola är ytligt sett en berättelse om en alldeles särskild kvinna, isolerad i en bergsdjungel långt borta, men den visar sig berörande och angelägen för större delar av mänsklighetens kulturer.
Clara Sola lever uppe i bergen i Costa Rica och hennes familj försörjer sig med lite av varje. De har ett litet jordbruk, en häst som hyrs ut till turister och Claras till synes övernaturliga förmågor, efter kontakt med den heliga jungfrun, vilket folk gärna betalar en slant för att få ta del av.
Clara har en intellektuell funktionsvariation som är uppenbar (men inte kommenteras) och hennes mor utövar en sträng kontroll över henne. Men Clara har en stark närhet, närmast intimitet, till naturen. Den andra leden i sitt namn – Sola – har hon tagit själv, för att manifestera hennes ensamhet.
Här finns också tonåriga Maria, en sprallig dotter till en tidigare avliden syster, som håller på att blomma ut till vuxen kvinna med sin mormoders fullkomliga bejakande.
Clara Sola är i fyrtioårsåldern och lever med starka smärtor eftersom hennes mor avvisar läkarnas erbjudande om en operation av hennes skolios. Hon börjar känna en allt större frustration över skillnaden mellan hur hon själv blivit nedtryckt som sexuell varelse jämfört med den unga flickan som tar plats med sin lust inför alla.
Modern Fresia ser sin dotters sexuella uppvaknande och försöker varje stund hejda uttrycken för det; bland annat ett frekvent, och inför andra, ogenerat onanerande.
En ung man som kommer till platsen för att arbeta blir den som utlöser Clara Solas revolt. Genom en springa i väggen tar hon flämtande del av hans och systerdotterns sexuella möten och Clara försöker frankt förföra honom.
Filmens lojalitet ligger rakt av hos Clara Sola. Man önskar att hennes lust och begär efter att få känna sig vacker ska få bejakas, och när det förtrycks tjusas man av jordbävningen som följer.
Costa Rica är ett ganska kompakt katolskt land och Claras hårt styrda solo-tillvaro uppe i bergen kan tyckas långt från det nutida Sverige. Men inte minst hennes oönskade, och för omgivningen pinsamma, sexualitet har väl exempelvis de flesta föräldrar till ungdomar med funktionsvariationer tvingats möta och förstå på djupet.
Kanske hade hon stoppats undan allmänheten om hon inte haft sin ”gåva” som modern kan tjäna pengar på. Men det är tydligt att hon är älskad av familjen och också beundrad av en större krets.
Den mångbottnade rollen är nations- och kulturöverskridande. Clara Solas liv får vara komplext, och man håller på henne även när hon gör dumheter som får fatala konsekvenser.
Hennes frambrusande, både kroppsliga och själsliga revolt, är spännande och befriande att följa så nära som kameran tillåter.
