I koltrastens land är en film från Kosovo om livet efter kriget. Hur läker man såren och bitterheten, samtidigt som maten ska upp på bordet och tonårsdottern hatar allt i sin väg, inklusive sin mamma? Bierta Bashollis film bygger på en sann och avväpnande historia.
Albanska UCK:s väpnade kamp för självständighet intensifierades 1996. Serbernas brutala svar på detta 1998 ledde till Kosovokonflikten; i praktiken ett brutalt krig med tiotusentals dödsoffer och över en miljon flyktingar på båda sidor gränsen.
Kriget involverade FN och Nato – som bombade Serbien och Montenegro (då i förbund) 1999. Inte minst en stor mängd serbisktalande romer tvingades på flykt när Kosovo så småningom förklarade sig självständigt 2008.
Sedan dess har USA, många grannländer och ett drygt tjugotal av EU:s 27 medlemsländer erkänt Kosovo som självständig stat (varav Sverige 2015). Landet är dock inte medlem i FN eftersom endast hälften av världens nationer erkänt självständigheten, enligt Utrikespolitiska institutet i september 2021.
Bierta Bashollis film I koltrastens land bygger på verkliga händelser. Den utspelar sig knappt ett decennium efter Kosovokriget i byn Krushe e Madhe där över 240 personer försvann under en serbisk attack och massaker, och byn brändes.
När Fahrije tar körkort och skaffar en gammal bil, och ajvartillverkningen börjar involvera fler kvinnor som hittar styrka i gemenskapen, stör detta den gamla patriarkala ordningen i byn.
FN är fortfarande på plats och letar massgravar i närheten av byn, invånarna följer arbetet och både hoppas och räds att just deras nära anhöriga, oftast äkta män, bröder och fäder inte ska vara de som hittas.
Hoppet håller dem uppe, men de behöver ofta få veta vad som hänt för att kunna gå vidare med sina liv. Många är bittra och kraven på att FN ska pressa Serbien att erkänna sin skuld och berätta vad de vet om de försvunna männen, kvinnorna och barnen.
Fahrije kommer varje dag till utgrävningsplatsen. Hon smyger sig upp på lastbilarna för att kika under skynken som döljer de förruttnade kropparna som ska vidare för identifiering.
Hon lever med sin dotter och gamla svärfar, båda dessa vägrar acceptera att fadern/sonen är borta; kanske lyckades han undkomma för att en dag komma gåendes hem ändå, tänker de.
Ryktena är många och bittra. När Fahrije vill sälja makens cirkelsåg för att satsa på hemtillverkning av ajvar får hon hela familjen emot sig. På nätterna drömmer hon att hon räddar maken i floden där många av de försvunna männen sägs ha dränkts, men hon har samtidigt försörjningsansvaret för dem alla. Trots glåpord och trakasserier från invånare i byn arbetar hon stadigt vidare med sitt projekt.
När Fahrije tar körkort och skaffar en gammal bil, och ajvartillverkningen börjar involvera fler kvinnor som hittar styrka i gemenskapen, stör detta den gamla patriarkala ordningen i byn.
Mycket snart blir dessa små steg till ett hot mot samhällsordningen. En utveckling som förstås skett historiskt i många länder och tider. Här blir förändringen spännande eftersom det skildras så grafiskt tydligt, steg för steg.
![Fahrije försöker identifiera kläder som legat i en massgrav i flera år. Är det hennes makes? Foto: Alexander Bloom](https://media.arbetaren.se/wp-content/uploads/2021/11/23133639/Hive_Still_12_credits_Alexander-Bloom.jpg?class=medium)
Denna berättelse är ett litet utsnitt under bara ett par månader i ett stort område med historiska och etniska konflikter. Små sår blir stora – och internationella angelägenheter – men samtidigt måste livet fortsätta i detta land mitt i Europa, där man känner igen en tonårings konflikt med sin mamma när man ser den, som vore den hos vilken granne som helst.
I koltrastens land öppnar upp om hur krig och övergrepp flätar ihop historia, känslor och maktanspråk till ett trassel som ibland bara måste genomlevas, kanske går det aldrig att få alla delarna att passa in i en slutgiltig rättvisa.
Vi ser det år efter år på platser i hela världen – vem ska ta ansvar för förfädernas missgärningar, och hur länge? Går det att läka det som splittrat så svårt, eller krävs åratal av hämndaktioner?
På just denna plats är det Fahrije som kämpar på och gör skillnad, i en politiskt och poetiskt välberättad historia.