Under Metoo-hösten 2017 steg vittnesmålen som en mäktig våg och slog över arbetsplatser och privatliv. Blev det någon verklig förändring under denna väldiga massaktion som också visade hur sociala media kan sprida sig enormt fort över världsdelarna? En ny serie på SVT berättar om vad som hände. En serie full av fakta men också av starka känslor.
Metoo-uppropen var inte bara – kanske för många inte ens i första hand – ett upprop mot det som de flesta kvinnor ändå redan var intensivt medvetna om: sexuell påflugenhet, trakasserier och övergrepp som kvinnor utsätts för som regel från tidig ålder inom familjen, sedan i skolan, på jobben, i vänskapsrelationer med män, i kärleksrelationer, när en söker vård, inom kyrkan och andra institutioner, på offentliga platser som restauranger och biografer och så vidare. Det nya – det som också blev så hotande – var ju det öppna gemensamma vrålet! Ett stort gemensamt krav på att slippa hålla tyst om övergreppen.
Kvinnor har fått lära sig att för allas bästa hålla tyst om detta tråkiga, när det har avslöjats har reaktionerna ofta blivit besvärade och det hela har blivit väldigt svårhanterligt. Och vem är det som bär ansvaret för det? Inte de som begått övergreppen utan de som avslöjat dem. Skammen läggs hos offren och resultatet är ett system som håller övergreppen och de som begår dem under armarna. Vem vill då vara offer?
