I boken Hemtjänstmaffian belyser journalisterna Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson det utbredda fusk som förekommer i den privata hemtjänstsektorn. Det är en miljardindustri vars, å ena sidan lösa tyglar, och å andra sidan pressade ersättningar skapat en grogrund för systematiskt företagsbedrägeri med skattemedel.

Tusen blommor skulle blomma, sades det. Valfrihetsrevolutionen i välfärden skulle öppna upp för kooperativ och ideell sektor som samsades med vinstdrivna företag på en välfärdsmarknad präglad av valfrihet och kvalitet genom konkurrens. Att det i många fall blev stora riskkapitalägda koncerner som dominerade snarare än personalkooperativ och stiftelser är belagt sedan länge. Men dörren öppnades också för andra, mindre nogräknade aktörer. 

I boken Hemtjänstmaffian kartläggs det fusk som har tillåtits breda ut sig inom den privat drivna hemtjänsten, ett fusk som dumpar villkoren för personalen och suger skattepengar ur kommunerna. Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson kan dessutom visa att fusket är alltjämt pågående.  Minst 66 företag har slängts ut ur kommuner för att ha fuskat sedan 2013. 20 företag har fått nya tillstånd att bedriva hemtjänst, från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, trots att företrädarna tidigare avslöjats med fusk. 

Det är viktigt att påpeka att arbetsvillkoren påverkas av fusket även i hemtjänsten som inte är privat. Det blir en osund konkurrens och prispress när kommuner anpassar verksamheterna utifrån vad de här företagen klarar.

Karl Martinsson

– Offren är skattebetalarna. Det här är skattemedel som skulle gått till äldreomsorgen som försvinner ut. Offren är brukarna som ibland inte får den hemtjänst de har rätt till. Sedan är det verkligen personalen. Personal som inte själva fuskar, men jobbar under fruktansvärda villkor. Men också personal som är här på arbetstillstånd och blir livegna och hamnar i en situation där de tvingas vara med på fusket, säger Mira Klingberg Hjort från sin ände av telefonkedjan.

– Det är viktigt att påpeka att arbetsvillkoren påverkas av fusket även i hemtjänsten som inte är privat. Det blir en osund konkurrens och prispress när kommuner anpassar verksamheterna utifrån vad de här företagen klarar, flikar Karl Martinsson in. 

– Och villkoren i den seriösa privata hemtjänsten, kompletterar Mira Klingberg Hjort.

Författarnas engagemang är uppenbart. De är båda ivriga att svara och deras röster krockar tills ett någorlunda fungerande metod har kunnat upprättas för att råda bot på de initiala problem som den pandemipräglade distansintervjun skapar. Vi konstaterar att störtskuren som just klingar av mot mitt tak, redan just upphört hos Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson. Vi blickar ut mot samma grå himmel utanför våra fönster, om än från olika ytterstadsdelar i Stockholm. Ämnet för boken Hemtjänstmaffian har dock en än mörkare nyans än himlen, inte minst på grund av omfattningen och antalet brottsoffer. 

– Fusket är omfattande och förekommer allra mest i Stockholmskommunerna, men även runt om i landet. Det innebär inte att majoriteten eller alla fuskar, men det är nog mer än vad många känner till. Det är ingen som har överblick. Ett företag kan fuska i en kommun och slängas ut utan att andra kommuner vet om det, säger Karl Martinsson.

Hur skulle ni beskriva dagens hemtjänstmarknad?

–Det är en stor och fragmenterad bransch. Det finns många företag beroende på vilken kommun man tittar på, men särskilt i Stockholm och det är svårt att ha en överblick, säger Mira Klingberg Hjort. 

– De finns 150 kommuner som infört LOV i hemtjänsten just nu, flera kommuner har haft och slutat, fortsätter Karl Martinsson. Det som är intressant är att ingen har överblick och att kommunikation är så dålig mellan kommunerna. Ett företag kan fuska i en kommun och andra kommuner vet inte om att de fuskat i den första och slängts ut.

Att skapa en överblick är en av de sakerna som de båda erfarna arbetsmarknadsjournalisterna vill bidra med i sin bok. Den tar sin början i den stora hemtjänstbedrägerihärva som 2013 avslöjades av bland andra Mira Klingberg Hjort i Kommunalarbetaren, ett avslöjande som förärades med det ansedda journalistpriset Guldspaden samma år. I härvan ingick en rad hemtjänstföretag i Södertälje. 

Så fort Södertälje kommun hade infört Lagen om valfrihetssystem 2012 poppade företagen upp som svampar. Det gjorde också brukarna. På ett år växte kostnaderna för kommunens hemtjänst med 122 miljoner kronor, 64 procent. Det skulle visa sig att många av brukarna kontrakterats av företag för att, mot ersättning, antingen fejka ett behov av hemtjänst eller kraftigt överdriva behovet. Utöver det hade man så kallade anhöriganställningar där en anhörig till brukaren anställs för att utföra hemtjänsten. I själva verket hade en stor del av hemtjänsten aldrig heller utförts. 

Härvan var det första stort uppmärksammade systematiska hemtjänstbedrägeriet och det enda som har lett till en dom.

Mycket av bokens exempel kommer från författarnas mångåriga rapportering på Kommunalarbetaren och Arbetet. Ett sådant är fallet med Enklare vardag som författarna gjorde tillsammans och som även det blev prisbelönat Företaget Enklare Vardag, verksamt i sju kommuner däribland Stockholm, är ett företag som med en förvånande snillrikhet tycks fuska på alla tänkbara sätt. Med hjälp av allt från överredovisade utförda timmar hemtjänst, brukare som själva är med på fusket till personal med arbetsvillkor liknande de som de värsta bygg- och restaurangbranchernas slum har att erbjuda, gör bolaget mellan 2014 och 2018 28 miljoner i vinst. Dess ägare tar personligen ut nio miljoner ur företaget mellan 2012 och 2018.

Beskrivningarna om 200-250-timmars arbetsmånader, med löner på 11000 kronor och hoten med arbetstillstånden är sådana villkor som Arbetaren flera gånger rapporterat om inom städ, bygg och restaurang. I bygg händer det ju att det byggs saker för allmännyttan eller åt kommuner och regioner, men här är det skattemedel rakt ned i dessa skurkföretags fickor.

Det är ofta personer långt ifrån arbetsmarknaden och som inte kräver så mycket som anställs. Det hände i Södertäljefallet och sedan har andra följt efter.

Mira Klingberg Hjort

Ni skriver i boken om att det finns några grunddrag för hur fusket går till. En av era källor kallar det kalkerpappret. Kan ni beskriva vad som utmärker det typiska fuskande företaget, hur och vad fuskar de med? 

– I grunden handlar det om olika sätt att tjäna mer pengar än vad hemtjänsten vanligen drar in. Det vanligaste fusket är fusk med tidsredovisning. Kommunen ger bolag betalt per timme utförd hemtjänst. Så rapporterar företaget att det utför fler timmar än man gör kan man tjäna mer pengar utan att behöva betala ut mer i lön. Man fuskar till exempel med digital tidsregistrering genom att plocka ned taggarna och registrera besöken från kontoret, fast man inte varit hemma hos brukarna, säger Karl Martinsson.

De beskriver också hur det är utbrett med fusk genom att anställa anhöriga till brukare, på så sätt är det svårare att klaga på hemtjänst som inte utförs, eller så kan brukaren fås att överdriva behovet av hemtjänst. Flera kommuner har förbjudit anhöriganställningar, men fuskföretagen struntar ofta i förbudet.

– Det är ofta personer långt ifrån arbetsmarknaden och som inte kräver så mycket som anställs. Det hände i Södertäljefallet och sedan har andra följt efter, säger Mira Klingberg Hjort. 

– Vi har också sett mycket fusk med arbetsmiljön, personer som jobbar längre än arbetstidslagen tillåter, till sämre löner, som inte får betalt för restid och så vidare. Det blir ytterligare ett fusk i och med att man har lovat kommunen vissa villkor för de anställda, säger Karl Martinsson. 

Författarna beskriver också den politiska process som skapade en hemtjänstmarknad. Hur besluts tas i flera led av partier från olika halvor av det politiska spektrat. Dels från den vänstra utifrån tankar om brukarinflytande, och dels från den högra utifrån marknadsliberala tankar om ökad kvalitet och kostnadseffektivitet till följd av konkurrensutsättning. 2008 klubbades Lagen om valfrihetssystem, LOV. 

Ingen tycks dock under processens gång ha slagits av tanken att vad man också skapade var en grogrund för systematisk ekonomisk brottslighet. Enligt författarna, nämner den utredning som föregick införandet av LOV,”i stort sett inte alls” risken för fusk, än mindre hur detta ska motverkas. Inte heller de myndigheter som kommenterade lagförslaget under remissrundan tycktes se några orosmoln.  

Vad är det som har gjort hemtjänstmarknaden till en spelplats för miljonbedrägerier?

– Den är inte så lätt att kontrollera, säger Karl Martinsson och jämför med personlig assistansbranschen, som också uppmärksammats för utbrett fusk.

– Både hemtjänst och assistans utförs i brukarens hem, det gör det svårkontrollerat, tillägger han.

En annan del författarna lyfter är den fria etableringsrätten och tanken om kvalitetskonkurrens.

– Vi skriver i boken om en ny avhandling om hur hemtjänst styrs där man intervjuade tjänstemän. Det fanns en stor rädsla för konkurrensneutraliteteten och EU-rätten. Även om man misstänker företag är skumt vågar man inte säga det till de som ska välja för då kan man bryta mot konkurrensreglerna. Det krävs mycket bevis och man måste ha på fötterna, man kan bli skadeståndsskyldig om man slänger ut företag på för lösa grunder. Det är inte enkelt för kommunerna att bli av med oseriösa företag även om man starkt misstänker fusk, säger Karl Martinsson.

– I avhandlingen är det tjänstemän som säger att ”vi sitter där och vet att de är inte bra, men de uppfyller formella krav så vi måste låta dem komma in”, säger Mira Klingberg Hjort. 

– En av idéerna med lagen om valfrihet är kvalitetskonkurrens, att man väljer ett företag utifrån hur bra det är och byter om man inte är nöjd. Så ska de dåliga slås ut. Det funkar inte i praktiken för att det är väldigt få som väljer om. Det handlar om äldre människor, det är svårt och omständligt att välja om, man väljer oftast ett och stannar sedan kvar.

Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson beskriver en situation där kommunerna kapprustar med fuskande hemtjänstföretag, men hela tiden tycks befinna sig ett steg bakom. I en kommun står två tjänstemän utanför en brukares hem och ser i realtid hur hemtjänstföretaget först rapporterar in att den anställde inlett besöket och hur den efter en tid rapporterar att den lämnar. I den verkliga världen, utanför den digitala, har ingen hemtjänstpersonal passerat de spionerande tjänstemännen.

En annan tjänsteman, som kommit att bli en expert på att snoka reda på fuskande hemtjänstföretag, frågar sig om det är dags att installera kameror i brukarnas hem för att kunna kontrollera om företagen verkligen är där och utför arbete. Författarna stannar upp och gör läsaren uppmärksam på det absurda. ”Vi har alltså ett system där kommuner på allvar överväger att övervaka anställda med hjälp av kameror i brukarnas hem. För att företag – som kommunen själv anlitar – inte ska lura kommunen på pengar.”, skriver de.

Ni tar ju upp ett antal grovt fuskande företag. Ni har tittat på hur många som slängts ut, ni har också gjort en vinstscreening som gör att ni kan misstänka fusk bland ännu fler nu verksamma företag. Men hur representativt är det för branschen? Hur illa är det? 

– Det är jättesvårt att svara på. Det är klart att de flesta inte fuskar, men det är klart att det finns fler än de som avslöjats. I sista kapitlet skriver vi om ett företag där vi har bevis på fortsatt fusk. Sedan lär man sig känna igen skumma indikatorer som jättehöga vinster, säger Mira KlingbergHjort och fortsätter:

– 66 företag som upptäckts och slängts ut är mycket och de har varit i flera kommuner, men sedan upptäcks inte alla. Det är illa och mycket vanligare än många tror.

När intervjun med de båda författarna nu lider mot sitt slut har solglimtar börjat leta sig igenom den tidigare ogenomträngliga grå himlen. När man läser boken är det svårt att vara säker på att det finns någon glimt av hopp för en hemtjänstmarknad utan fusk och utnyttjande. Men Mira Klingberg Hjort, trots flera år av djupdykning i branschens sämsta sida, tycks ändå inte utgå ifrån det värsta.

Hur har arbetet med ämnet fått dig att tänka på den dag du själv står där och behöver hemtjänst?

– Det är klart att det slår en att det inte är så kul att bli gammal, men jag är inte så rädd att bli utsatt själv. Det känns så avlägset. Jag tänker snarare på mina föräldrar. Samtidigt går det ju att välja en kommunal hemtjänst med sina problem, men utan de kriminella uppläggen som pågår. Det har nog hänt mycket tills dess, säger Mira Klingberg Hjort.