Kommissarie Winters trettonde fall är måhända hans sista men känslan av att trådarna knyts ihop infinner sig inte riktigt.
Vem har tid att läsa deckare? Ja under semestern kanske ändå att en thriller som man flyger rakt in i kan slinka ned. Åke Edwardsons senaste – och antytt sista – kriminalare om kommissarie Winter och hans Göteborgsteam läser man feberaktigt från första sidan till den sista på halvannan dag om man får vara i fred. Hur nära Erik Winter ligger författaren är svårt att spekulera om men han har liksom Edwardson själv utvecklat både utmattningssyndrom och tinnitus.
Det trettonde fallet börjar med resan hem tillbaka till polisjobbet i Sverige från Spanien där fru och barn bor, kanske ska de kunna återförenas i det planerade huset vid stranden i Göteborg dit Winter tar sina dystra och regniga kvällspromenader. Ingenting är säkert förutom jobbet, där lik efter lik staplar upp sig i det egendomliga fallet som börjar med en kvinna som kör av vägen från flygplatsen framför näsan på Winter, och visar sig ha rötter flera år tillbaka i tiden.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss