Inrikes #61/2021

”Många kvinnor är på flykt från sina hem”

– Nu sitter en stor rörelse som funnits sedan 1970-talet i en utkonkurrerad situation, där vi ska konkurrera med olika vinstdrivande aktiebolag. Det är helt galet, säger Li Grebäck. Foto: Vendela Engström

I sommar paddlar Li Grebäck från Kvinnojouren Trots runt Gotland för att prata med allmänheten om jourernas arbete. En allt mer brännande fråga är att vinstdrivande, privata aktörer börjat driva skyddade boenden.

Om man åker tvärs över Gotland från Visby sett, förbi Katthammarsvik med deras rökeri och fortsätter österut på allt stenigare vägar kommer man tillslut fram till en lammgrind. Bortom den breder naturreservatet Grogarnsberget ut sig, med dess branta klintar som står i kontrast mot resten av öns låglänta ostkust. 

I viken intill Grogarnsberget har Li Grebäck, verksamhetschef på den ideella kvinnojouren Trots, paddlat in till stenstranden och mött upp med Bengt Carlenfors som är volontär på samma jour. Under 46 dagar ska hon paddla runt ön för att prata med allmänheten om våld i hemmet, jämlikhet och barnkonventionen. Med projektet som de kallar ”Jag trotsar våldet” vill hon och kvinnojouren belysa jourernas arbete, men även hur offentliga upphandlingar av skyddat boende påverkat ideella jourer.  

Bengt Carlenfors. Foto: Vendela Engström

Kvinnojouren Trots, som har funnits i nio år, erbjuder nämligen skyddat boende för personer som utsätts för våld i nära relationer, oavsett könstillhörighet, och som inte kan bo kvar hemma. De har tidigare fått placeringar från Socialtjänsten på Gotland, men sedan Region Gotlands senaste upphandling av skyddat boende har placeringarna upphört. 

– I upphandlingen 2019 tog Region Gotland inte med en endaste ideell kvinnojour utan bara privata aktiebolag och några få stiftelser, säger Li Grebäck. 

Sedan dess har regionen endast avtal med anläggningar på fastlandet, vilket innebär att Socialtjänstens placeringar av våldsutsatta personer på Gotland skickas från ön. Något som Li Grebäck ställer sig kritisk till då hon menar att det finns olika typer av våld och förövare. 

Therese Thomsson.
Foto: David Skoog

– För ett barn innebär en flytt till fastlandet att de förlorar alla sina kompisar. Det finns en del gotlänningar som kan bo kvar på ön och ha kvar sitt jobb, trots att de bor i skyddat boende, säger hon. 

Ansvariga på Region Gotland svarar i mejlform att upphandlingen gjorts med fri konkurrens enligt upphandlingslagen. De anbudsförare som uppfyllde regionens upphandlingskrav tilldelades avtal. Enligt dem kvalificerade sig ingen aktör på Gotland. Det senaste avtalet löper ut i början på nästa år. 

– Vi ser behovet av lokala alternativ och planerar att se över möjligheten till andra typer av avtal, säger Therese Thomsson, tillförordnad förvaltningschef på Region Gotland. 

Mellan den 24 juni och 9 augusti paddlar Li Grebäck 62 mil runt Gotland. Foto: Vendela Engström

Den svenska kvinnojoursrörelsen sträcker sig tillbaka till 1970-talet. Rörelsen grundas i en reaktion på samhällets bristande förmåga att hjälpa personer som utsätts för våld och övergrepp i hemmet. 

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer bildades 1984 och Svenska Kvinnojourers Riksförbund, som i dag heter Unizon, bildades 1996. I dag finns omkring 200 kvinnojourer runt om i landet. Enligt en kartläggning publicerad av Socialstyrelsen 2020 är 54 procent av kvinnojourerna i dag ideella. 

– Kvinnojoursrörelsen startade för att stötta våldsutsatta kvinnor och barn, och det fortsätter vi med, säger Rebecka Andersson, generalsekreterare på Unizon.  

Hon berättar att deras jourer hade cirka 140 000 stödkontakttillfällen förra året. En ökning med 20 000 sedan året innan. 

– Det här är en fråga som prioriteras alldeles för lite. Det finns allt för många kvinnor och barn som lever på flykt från sina hem i Sverige, säger hon. 

Enligt Socialtjänstlagen har kommunerna en skyldighet att ge stöd till personer som utsätts för våld i hemmet. Även om skyddat boende inte definieras eller regleras i Socialtjänstlagen, är det Socialtjänstens ansvar att placera personer som utsätts för våld i nära relationer i skyddat boende.  

Mellan år 2018 och 2019 bodde uppskattningsvis 6 500 vuxna och 6 200 barn minst en natt i den här typen av boendeform, enligt Socialstyrelsens kartläggning. I jämförelse med 2012 så har antalet personer i behov av skydd ökat. 

I takt med ett ökat skyddsbehov har även antalet vinstdrivande, privata aktörer blivit fler. 

Rebecka Andersson. Foto: Unizon

Mellan 2012 och 2019 ökade antalet privata aktörer från 8 till 37 procent av det totala antalet skyddade boenden. Samtidigt minskade antalet ideella jourer med 17 procent och kommunala med 12 procent. 

Vad tror du att utvecklingen beror på? 
– Dels tror jag att det handlar om att vi lever i en tid där delar av välfärden har utvecklats till en marknad, dels att lagen om offentlig upphandling får väldigt stort utrymme i kommuner och regioner. Detta trots att det inte finns lagkrav på att just skyddat boende ska upphandlas så har det blivit praxis, säger Rebecka Andersson och fortsätter: 

– Sen tror jag att om man är en privat aktör så letar man efter vart det finns behov och det finns inga tecken på att våld i hemmen kommer att minska, säger hon. 

Ser du några risker med att antalet privata aktörer ökar?  
– Den största risken ligger i att incitamenten är olika. Vi är en rörelse som som grundas i att kvinnor hjälper varandra och att vi gör politik av det vi får höra. Det är bland annat därför vi har så bra kvinnofrids- och sexualbrottslagstiftning i Sverige i dag. I de privata verksamheterna finns inte den röstbärande funktionen med på samma sätt, säger hon. 

Men hur ser egentligen reglerna ut för att starta ett skyddat boende? I dagsläget är det helt oreglerat. Vem som helst kan i princip starta en verksamhet och kalla den för skyddat boende eftersom det inte krävs något speciellt tillstånd. 

– Det finns ingen nationell standard för skyddat boende, i stället är det upp till den enskilde kommunen eller regionen att ställa krav på de boenden som de placerar kvinnor och barn på. Jag tror att vi närmar oss en situation där vi behöver en tydligare relegering för den här typen av verksamhet, säger Rebecka Andersson. 

Victoria Westergren.
Foto: Privat

När det kommer till Region Gotland menar Therese Thomsson att kvaliteten på de skyddade boenden som regionen har avtal med garanteras via kvalitets- och avtalsuppföljningar, vilket hon menar gör att de kan upptäcka eventuella fel och brister.

Victoria Westergren, upphandlingsjurist på Upphandlingsmyndigheten, berättar att när det kommer till offentlig upphandling så är det kommunerna och regionerna själva som ställer krav utifrån deras förutsättningar och behov. 

– Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen avgjort ett mål där domstolen konstaterade att ”finns det en marknad för en tjänst så ska det som utgångspunkt upphandlas enligt upphandlingslagstiftningens regler”, säger Victoria Westergren.

– Det är läskigt att det går att profitera på människors behov på det här sättet, säger Bengt Carlenfors. Foto: Vendela Engström

Vinden viner in från öster över kalkstensstranden som Li Grebäck och Bengt Carlenfors befinner sig på. I takt med att de privata jourerna ökar i antal och vinner allt fler upphandlingar räds Li Grebäck att de ideella jourerna slås ut framöver. 

– Det finns en risk för att de privata aktörerna försvinner när de hittar en annan marknad som genererar mer pengar. Frågan är hur många ideella kvinnojourer som finns kvar då, säger hon och fortsätter: 

– Nu sitter en stor rörelse som funnits sedan 1970-talet i en utkonkurrerad situation, där vi ska konkurrera med olika vinstdrivande aktiebolag. Det är helt galet, säger Li Grebäck. 

Hon och Bengt Carlenfors tror att det är det rådande politiska klimatet som drivit på den här utvecklingen. 

– Allt ska reformeras och ut på entreprenad, säger Bengt Carlenfors och fortsätter: 

– Det är läskigt att det går att profitera på människors behov på det här sättet – på det som borde vara en självklarhet och grundtrygghet i samhället. Jag tror inte de privata aktörerna kan uppnå det på samma sätt, säger han. 

I samband med att myndigheterna under pandemin uppmanat människor att stanna hemma, har Rebecka Andersson på Unizon fått rapporter om att det är allt grövre våld som kvinnor och barn utsätts för. Hon vill att alla ska veta att det finns hjälp att få om man hamnar eller befinner sig i en våldsutsatt situation. 

– Det är jätteviktigt att veta att det alltid finns stöd och hjälp att få. Man är inte ensam och man ska inte behöva bära det här som en hemlighet. Det allra första steget är att berätta för någon. Och det kan man göra till våra jourer utan att säga vem man är, om det känns bäst, säger hon och fortsätter: 

– Utöver det har vi alla ansvar för varandra och människor omkring oss. Är du orolig för någon, fråga hur den mår. Även om du inte får svar första gången, visa att du finns där och fortsätt fråga.  

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984