Co-living? Tiny-houses? Down-size? Låter trångboddhet bättre på engelska? Lotta Lindqvist om bostadsmarknadens framtidslösningar.
Jag tillbringade en månad i skärgården den här sommaren. Tack vare en hembygdsförening med noll intresse för bizniz kunde jag hyra lärarinnebostaden i ett gammalt skolhus för några ynka lax. Otroligt njutbart. Livskvalitet. Pittoreskt med två trötta kokplattor och husmöss. Men man blir trött på hav och vindar, och älskar neon och betong – inte konstigt att man längtar hem nån gång.
Allt fler lämnar storstädernas havererade bostadsmarknad och skenande levnadsomkostnader. Men jag vill inte bo på landet. Min syrra skaffade för några år sen sånna äckliga snigelätarankor med sin man och flyttade till en kranskommun. Några år senare hade kranskommunen kommit så nära det växande Göteborg att priset stegrat och de sålde med vinst. I dag bor de på en gård med lägre månadskostnad än min hyrestrea. Bostadsbristen får allt mer bisarra konsekvenser och marknaden hostar ständigt upp nya icke-lösningar.
Har du hört om det sprillans nya, supermoderna ”co-living”? Det beskrivs av företaget med samma namn som en ”maxad boendeupplevelse”. Egentligen är det kollektiv med städpersonal där hyresvärden har enskilda kontrakt med alla boende. Ja, och personlighetsmatchade ”roomies” i stället för vanliga dödliga att bo med. Och ”hangout space”, ”co-working space” och ”laundry lounge”. Vem behöver vardagsrum, arbetsplats och tvättstuga i tråkig hyresrätt? Tyvärr ingår inte barn i konceptet så blir man på smällen antar jag att man får flytta. Egentligen ingår ingen över 35 heller, men vilken entreprenör önskar långsiktighet?
På blocket finns annonser från snälla människor som upplåter husvagnar och källare till den som kan tänka sig att passa barn eller ”hjälpa till” med hushåll och renoveringar. Arbete och husrum i ett och samma work-living-space! Detta är framtiden!
Andelen barnfamiljer i hemlöshet växer, men det finns moderna lösningar för dem med! I media syns pittoreska reportage om folk som ”down-sizear” och flyttar till ”tiny-houses”. Skitsmå hus utanför städerna där man plötsligt älskar att leva extremt trångbott. En småbarnsmamma intervjuad om sitt och familjens nya liv i mikrohus på hjul säger att hon lärt sig ”uppskatta dricksvatten och inte ta det för givet”.
Kanske kunde alla bostadslösa barnfamiljer bara flytta in i kolonistugor? Oerhört tiny små pisshus på arrenderad mark, utan isolering men med el och vatten på sommarmånaderna! Perfekt, om det inte var för att de sålts för över miljonen hela sommaren. Priset på villavagnar ska vi inte tala om, kanske är det därför ingen lanserat trailerparks än?
Det går förstås fortfarande att dra ut några guldplomber eller sära på benen och köpa svartkontrakt, lite gammaldags men ändå. Varför inte testa att dela en trea i Hammarkullen med tre andra familjer och sluta betala elräkningen? Tänk vilken spännande ögonöppnare, elektricitet ska man inte ta för given! Kanske finns ekologiska vägglöss? Oerhörd down-size på både barnens framtidsdrömmar och skolresultat!
I corona-pandemin har det uppstått möjligheter att långtidsbo på hotell. Vilken lyx! Ni vet i ett rum utan kök. På blocket finns annonser från snälla människor som upplåter husvagnar och källare till den som kan tänka sig att passa barn eller ”hjälpa till” med hushåll och renoveringar. Arbete och husrum i ett och samma work-living-space! Detta är framtiden!
Det är bara det att framtiden påminner starkt om en dåtid då många aldrig fick chansen till något eget boende, där det var trångbott och man saknade tillgång till det mest basala, där det fanns liveget tjänstefolk under herrskapsfolks tak. Fast det är klart, det låter kanske bättre på engelska: The housing market – en nutida fars! Class society; ett nygammalt skitkoncept.