Tidskriften Essä har kommit med ett nummer om den försvunna stumfilmen De Landsflyktige. Fyra skribenter associerar kring exil och den finlandsvenske författaren bakom grundhistorien.
Essä tillhör de extremt tillgängliga tidskrifterna som i fältet litteratur och andra konstarter. Redaktören dukar i varje nummer upp en text och låter fyra skribenter skriva var sin essä kring det presenterade. Allt förpackas smakfullt och brukar kunna avnjutas av läsaren med kanske något lätt tuggmotstånd.
Samtidigt har jag inte läst en enda text i något nummer som känts lättköpt, pretentiöst eller tendentiöst, trots att många skribenter annars är profilerade sedan innan, kring politik eller annat. Den mest snäva forskare får här tillfälle att samtidigt som hen blommar ut textmässigt också presentera sitt ämne så att man genast vill anmäla sig till en universitetskurs i kemi eller lära sig matfotografi (för att referera till temanumret kring polisprotokollet över Dan Anderssons död i cyanidförgiftning i nummer 06 respektive recept ur Carl Butlers kokbok i nummer 08).