Smittans rike är kulturhistoria och mycket mer kring den fasans sjukdom som rasade i Europa under mer än 400 år. Författaren Agneta Rahikainen berättar även för den som trodde sig veta mycket, en delvis ny historia. Och som bonus torde utgöra boken en bra vaccinkur mot vaccinmotstånd.
Den klassiska berättelsen om konstnären som säljer sin själ till djävulen för att få tillgång till en djupare kunskap har symboliskt manifesterats i till exempel Thomas Manns berömda roman Doktor Faustus (1947). Huvudpersonen, kompositören Adrian Leverkühn, låter sig medvetet smittas av syfilis av en prostituerad kvinna, och dömer sig därmed till ett liv utan kärlek och sex, där fullt fokus ligger på att skapa. Han får 24 år av skaparkraft som toppas av sjukdomens slutstadium som omges av en myt att sinnessjukdomen också innebär en förhöjd genial kreativitet. Mann är inte den första som anknyter till temat; det finns tidigare hos Oscar Wilde, Guy de Maupassant, Émile Zola och andra kända författare från tiden omkring det förra sekelskiftet.
Litteraturvetaren Agneta Rahikainen har skrivit Smittans rike, en syfilisens biografi som tangerar medicinhistoria, litteratur- och konsthistoria, sociologi, filosofi och, förstås, det privata mänskliga lidandet som förstärks av skammen som omger sjukdomen – är det en slump att Bonniers i sin beskrivning av nyutgåvan av Manns roman inte nämner ordet syfilis? Det är en historia om både slump och systematik, förutsägbarhet och katastrofer som vid tiden inte kunnat förutses. En tragisk berättelse som också berättar om lust och vilda utmaningar mot en obeveklig motståndare.
Rahikainen tar avstamp i sin egen morfars liv, han avled i syfilis, och hon frågar sig hur man så sent som 1951 kunde dö i en sjukdom som redan då gick att bota med penicillin. Svaret är att sjukdomen kan leva nästan obemärkt i kroppen i decennier och bryta ut i sitt sista svårbotliga stadium mycket sent i livet. Vid denna tid, bara några år efter upptäckten av botemedlet använde man tidiga, klumpiga metoder att ge penicillin i stora, upprepade doser, en mycket dyr behandling som en gammal, redan mycket sjuk person kanske inte ansågs värd. Här får författaren lägga ihop två och två eftersom mormodern bränt brev och andra papper som rör morfaderns tidigare liv, och hon själv föddes tolv år efter morfaderns död – hans öde var inte ett stort samtalsämne i familjen även om det inte doldes för henne av hennes egen mor senare.
Just den här sjukdomen var och är extra stigmatiserande och har talats så lite som möjligt om i familjer och i samhället. Biografer som skrivit om kulturpersoners, politikers och kungligheters syfilissjukdom har kritiserats för att ha blottat det hemliga. Men, som Rahikainen skriver: trots den aktiva tystnaden överförs ändå en känslomässig börda till nya generationer men nu genom handlingar, beteenden och attityder, tystnaden har blivit påtvingad; eftersom det inte längre finns ett språk för traumat går det inte att bearbeta det. Man känner igen detta från familjer med självmord, cancer, mental ohälsa, brott och andra i tiden ”skamliga” företeelser i bagaget, men syfilisen är distinkt förknippad med sexualitet genom viket den nästan alltid överförs vilket gör den liksom senare aids dubbelt tystnadsbehäftad.
När Christopher Columbus kom hem till Spanien den 15 mars 1493 efter drygt sju månaders resa västerut hade han inte bara till befolkningen han mött i det som senare skulle kallas Amerika, levererat smittkoppor och mässlingen, utan hämtat hem sjukdomen syfilis till Europa. Med hjälp av bland andra spanska legosoldater i franska armens erövring av Neapel spred sig sjukdomen snabbt, efter bara några år hittade den till Norden. Redan i början av 1500-talet var den ett hotfullt faktum för allmänheten. Den medicinska upptagenheten, skräcken och kulturen kring syfilis höll i sig och falnade först framåt mitten av 1900-talet. I dag är sjukdomen i ökande igen trots att den är botbar, men lurigheten och skammen som fortfarande vidhäftar könssjukdomar gör att den inte alltid upptäcks. ”Den stora imitatören” kan uppträda i många former som liknar andra sjukdomar, enligt Rahikainens fasaväckande genomgång inser man att syfilis kan ge sig på snart sagt vilket kroppsligt organ som helst, inklusive psyket och som bonus förstås den sociala problematiken som ju kan få mycket svåra konsekvenser för generationer.

Det sociala stigmat gör att syfilis varit användbart i politiska och propagandistiska syften, den har kallats fransosen (av italienarna), polska smittan (av ryssar), ryska sjukan (av polacker) och så vidare, under naziupptrappningen i Tyskland på 1830-talet var det ”judarnas fel”, senare svarta, homosexuella män, kvinnorna på bordeller där männen fick (och spred) sjukdomen.
Ja, här finns grafiska, fasans beskrivningar av tappade näsor och andra stympande symptom, skräckinjagande smärtor och krypande, brännande, ilande plågor, organ som slutar fungera, nedbrytning av kropp och själ. Smittan och dess effekter har funnits i varje stad och släkt – under slutet av 1800-talet sägs 15 procent av männen i Paris varit smittade – ändå har dess inflytande på hela samhället kunnat gå så under radarn under flera hundra år. Rahikainen blottlägger här hur syfilisen funnits med överallt, i dikten hos Bellman och Lasse Lucidor, i Voltaires, Rabelais och Baudelaires texter. Men också i samhällsekonomi, klassfrågor, äktenskapsplanering, lagstiftning och forskning.
Censuren har självklart bidragit till en försening av att hitta ett botemedel, men det har också kunnat pågå oetiska experiment som ”fått kosta” eftersom det ansetts viktigare att hitta en lösning. Rahikainen påminner om Toskageeprojektet i Alabama 1932–1973, då svarta män som diagnostiserades med syfilis inordnades i forskningsregistren utan att få information om sin sjukdom, eller medicinering. Projektet pågick med det amerikanska hälsodepartementets stöd och vetskap. En ung forskare, Peter Buxton, råkade upptäcka vad som pågick, men projektet avslutades först 1973 då Buxton gick till pressen.
Många har forskat och intresserat sig för sjukdomen ur olika perspektiv, inte minst i mytiska kontexter, som hos Sigmund Freud. Andra, som till exempel litteraturvetare Ebba Witt-Brattström, har forskat på ämnet med sin feministiska kontext – den är en samhällsangelägenhet att vända och vrida på. Rahikainen navigerar sällsynt objektivt, trots sin personliga ingång som återkommer då och då, och som förhöjer hela berättelsen. Jag uppskattar också att hon dämpat ned kyrkans åsikter och aktiviteter kring syfilisen, och i stället fokuserar på kulturen och medicinen, om man så säger. Det är också med ett varsamt perspektiv, med en respekt mot de sjuka hon lägger sig, dröjer inte vid straff som faktiskt förekom, eller fördömelse och hån förutom kapitlet där skämten och löjet kring sjukdomens pinsamma sidor berörs.
Smittans rike är en enormt fascinerande berättelse i all sin fasa och sorg, men en som känns begränsad med sitt nära hundraprocentigt europeiska perspektiv. Detta skapar förstås samtidigt en begriplighet genom att det också uppstår en distinkt tidsavgränsning. Alltihop blir lättläst och nästan som en ryslig saga som var en gång. Hur sjukdomen såg ut i ”nya världen” innan Columbus kom dit blir man nyfiken på, och hur européerna spred den vidare till Afrika och Asien med kolonialister och missionärer. Hur hotet ser ut i dag för de många i fattiga länder med diktatoriska regimer är också något man skulle vilja veta mer om nu. Denna bok är en fantastisk inledning.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.