Lasförändringen är ett bisarrt systemskifte

Det är lätt att stanna i detaljerna i resultatet av las-överenskommelsen och spekulera fram och tillbaka om vad de kan innebära. Kanske vore det värt att höja blicken en aning och titta på principerna. För egentligen är det två saker som skett. Staten har löst ett problem åt kapitalet och inlett ett systemskifte på arbetsmarknaden. Göran Salmonsson om vad som egentligen står på spel i las-frågan.

Det finns ett klassiskt problem inom utbildningsekonomi. Om man låter företagen själva stå för yrkesutbildning och vidareutbildning blir det med stor sannolikhet alldeles för lite av den varan. Marknadskrafterna ger mindre investering i utbildning än vad som är optimalt. Skälet är enkelt och välkänt. Den som lägger pengar på att utbilda arbetskraft kan inte vara säker på att få behålla den utbildade arbetskraften. Så länge ingen kan tvingas att stanna kvar i en anställning finns alltid möjligheten att söka sig en bättre plats när den nya kompetensen lagts till den gamla. Och konkurrerande företag, som slapp utbildningskostnaden, kanske kan betala lite mer i lön.

Alla företag befinner sig i samma situation. Ingen kan vara säker på att få behålla avkastningen av sin utbildningsinvestering. I värsta fall blir man den som bekostar utbildningen åt konkurrerande företag. Följaktligen finns det goda ekonomiska skäl att tänka sig för innan man tar fram plånboken och bekostar utbildning för dem som jobbar i företaget. Konsekvensen blir att investeringarna i utbildning blir lägre än det samhällsekonomiskt optimala.