Serieromanen Nikki har ett par månader på nacken men det finns all anledning att lyfta upp den som en viktig bok från förra året. Det är svårt att fatta att det är Malin Skogberg Nords debut som serieskapare, historien är så fint och igenkännande berättad att man nästan måste pausa läsandet ibland för att hinna med i alla känslorna. För tonåriga Nikki brottas med det mesta under resan från högstadiet till gymnasieåren, självhat, kroppsskam, ensamhet och en känsla av att inte ens kunna prata om detta ens med sina närmaste.
Nikki gör så gott hon kan för att tillhöra gänget – skrattar och bantar, pratar skit och låtsas som om hon trivs – hon vill vara accepterad och tycker samtidigt att kompisarna är ganska tråkiga. Men hon tolkar sin känsla av utanförskap som om det är henne själv det är fel på. Detta lidandets sista år i grundskolan får hon tvinga sig igenom samtidigt som hon försöker värja sig emot sin mammas ”hälsoråd” kring vad hon äter. Varenda läsk, glass och bulle kommenteras och får henne att känna sig allt mer fel.
Du läser en låst artikel!
Detta är en låst artikel. För att få tillgång till allt material på Arbetaren kan du stödja oss genom att bli prenumerant.
