App, app, inte dra benen efter sig

I hemtjänsten har det blivit vanligare att arbetet styrs av en app – något som personal vittnar om både kan underlätta och bli ett arbetsmiljöproblem. Hur är det egentligen att ha en app som arbetsledare? Om detta berättar tre hemtjänstanställda för Arbetaren.

”För mig var det viktigt att göra allt rätt och noggrant. När jag ville ge människor rätt hjälp och stöd så fanns det inte utrymme för att göra det, därför höll jag på att bränna ut mig. Därför valde jag att sluta.” 

Ann-Christin Holmström har över tio års erfarenhet inom hemtjänsten i Luleå. Hon slutade för två år sedan på grund av den höga stressnivån. Under hennes sista år på hemtjänsten var hon samordnare och tillbringade en stor del av dagen inne på kontoret. Hon planerade kollegornas rutter, la in besöksrutiner, träffade vårdtagare och hade schemastöd. Ibland kunde hennes grupp ha ett stort område i byarna som de skulle täcka upp under arbetsdagen. Det kunde emellanåt ha tre mil till vissa vårdtagare, med endast fem minuters restid tillgänglig i appen. 

Foto: Privat
Ann-Christin Holmström jobbade inom hemtjänsten i Luleå i tio år.

Appen. Den ökade effektiviseringen. Time Care introduceras på Ann-Christins arbetsplats under hennes senare år i hemtjänsten. Avsikten att gå över till app-systemet var för att öka kontinuiteten och slopa den äldre arbetsmodellen som innefattade pärmar, papper och nycklar till varje vårdtagare. 

– Övergången var stressig och ibland klämmer de in fler kunder under arbetsdagen. Innan appen kom så kunde man ha fem kunder på ett kvällsbesök och då räknade man inte tiden hos vårdtagarna. Då kunde man göra det man behövde göra – men när appen kom så kunde man börja räkna minuterna, säger Ann-Christin Holmström. 

Förutom att redovisa de praktiska sakerna som de äldres behov i appen hämtas även den planerade tiden varje hemtjänstpersonal ska spendera hos vardera vårdtagare. Alla besök blev därmed tidsbundna vilket ledde till att Ann-Christin insåg att det inte fanns en verklighetsförankring i den nya systematiseringen från ledningen. 

– Det som var positivt med appen var att det var praktiskt, det finns telefonnummer till anhöriga, adresser och kartor. Allt är samlat på en och samma plats. Det som är negativt är den här konstanta övervakningen. Om en kund tar mer tid så skiter sig hela ens tidsschema, säger Ann-Christin Holmström. 

Det är som en jobbig känsla för att det känns som att man hela tiden måste bevisa vad man håller på och med och inte blir trodd.

Ann-Christin Holmström, anställd inom hemtjänsten

Med tanke på att appen inte tar hänsyn till eventuella fördröjningar var det vanligt förekommande att kollegorna fick jobba över. Hålls inte tiderna hos kunderna är det ens egna ansvar att hinna ikapp tiden under arbetspasset. Ofta fick Ann-Christin tillsammans med sina kollegor motivera varför de var försenade. Om de ville ha ersättning för sin övertid bemöttes de med ett ifrågasättande om varför de inte var i tid från första början. Även om ledningen oftast kunde se var kollegorna befann sig dagligen, behövdes en förklaring. 

– Det är som en jobbig känsla för att det känns som att man hela tiden måste bevisa vad man håller på och med och inte blir trodd, fortsätter Ann-Christin Holmström. 

Foto: Jan Erik Henriksson/TT
ParaGÅ, mobilt dokumentationssystem som används inom hemtjänsten.

Wilma jobbar på ett liknande sätt i Eslöv i Skåne. Hon ser app-systemet inom hemtjänsten som någonting positivt utifrån ett framtidsperspektiv. De använder sig av appen Phoniro. Tidigare har det funnits pärmar hos varje vårdtagare och tabeller på olika mediciner. Men nu är fokuset e-läkemedel där de använder sig av digital signering, samt att all information om arbetsuppgifterna är samlat i appen som finns i mobilen. 

– Fördelarna är att det är otroligt smidigt, om man har en bra dag med bra tider så vet man oftast exakt vad man ska göra i appen. Vilket gör arbetet mycket snabbare, säger Wilma. 

En bra dag med bra tider är en dag utan förseningar. Likt Ann-Christin Holmström och upplägget i Luleå är oftast arbetstiderna som redovisas i appen inte förankrade i hur arbetet sker i verk­ligheten. Wilma cyklar dagligen i centrala Eslöv och kan ha ett besök som är mellan kl 10.20 och 10.30, därefter ska hon vara på nästa besök klockan 10.32. 

– Då har jag två minuter på mig att ta mig ut ur ena byggnaden, cykla till nästa ställe, komma in genom porten, upp till vårdtagarens lägenhet och ta mig in under dessa två minuterna. Det skapar enorma problem, är jag lite sen eller liknande kan jag aldrig ta igen det mellan färderna, fortsätter Wilma. 

Att bli sen sker dagligen. Att inte hinna ta rast har blivit en vardag. Det råder nästan en konsensus i arbetsgruppen att förseningar hör till vanligheterna, berättar Wilma. Det är svårt att hålla det tempo appen har bestämt. Personalen är även i beroendeställning till varandra, då det råder dubbelbemanning hos vissa vårdtagare. Vilket betyder att om du är sen till ett besök, betyder det att din kollega måste vänta på dig hos en annan vårdtagare – vilket gör att de i sin tur också blir sena. 

Vad resulterar denna konstanta påminnelse om försening i?

För Ann-Christin blev situationen inte längre hållbar, hon fick hjärtrusningar när hon var på väg till sitt jobb varje dag och blev tvungen att byta arbetsplats. 

– Det här minutsystemet som har styrt människors behov måste ju ändras och tas bort, brukaren far illa och personalen orkar inte jobba, säger Ann-Christin Holmström. 

För Wilmas del känner hon en skyl­dighet gentemot de äldre. Vid vissa tillfällen har hon och hennes kollegor varit sena dagligen till sängliggande vårdtagare som vill komma upp en bestämd tid på morgonen, men på grund av tidspress och dålig bemanning har de fått komma upp långt senare än planerat.

Foto: Gorm Kallestad/TT
Med tiden exakt uträknad i en app gäller det att inte avvika från arbetsschemat i hemtjänsten – även om det skulle hända något extra.

Att ta en kopp kaffe med de äldre eller stanna upp och prata om vädret är inte nödvändigtvis ett rättfärdigande till att få mer tid hos vårdtagaren. Wilmas chef ville basera löneförhöjning på hur lång tid personalen faktiskt stannar hos vårdtagarna. Men hur ska personalen kunna göra det när de blir uppmuntrade till att vara så effektiva som möjligt i arbetet? Wilma menar att äldrevården bör handla om kvalitativa möten snarare än den kvantitet möten personalen hinner med under en arbetsdag. 

Hur ser du på framtiden inom hemtjänsten? 

– Jag tror att det kommer att bli mer digitaliserat, men jag tror också att det leder till en förväntan att allt ska vara effektivt och snabbt. Vilket inte är en realistisk attityd att ha i vården när man jobbar med människor som är sjuka och gamla. Att man ska göra saker så effektivt blir inte en bra vård för den individuella vårdtagaren, säger Wilma. 

Sabina Raibaut jobbar inom hemtjäns­ten sedan 20 år tillbaka i Huddinge i Stockholms län och är även med i Undersköterskeuppropet, som jobbar aktivt med att förbättra arbetsvillkoren för undersköterskor. Vi ses på ett café i Vårby och diskuterar de förändringar som har skett under åren – inte minst digitaliseringen och vad det har gjort med arbetstiderna. 

– När man bara får två minuter på sig att ta sig längst bort i Vårby, när det egentligen tar 30 minuter att gå. Då är det inte rättvist, och så säger man hela tiden att man ska leverera god kvalité, men då måste man få rätt förutsättningar för det, säger Sabina Raibaut. 

Foto: Yasmine Abdullahi
Sabina Raibaut, som jobbar inom hemtjänsten sedan 20 år och även är med i Undersköterskeuppropet, tror att många undersköterskor kommer att säga upp sig om inte en förändring sker snart.

Blir vi inte sedda nu så kommer vi att sluta, och vad ska de göra då när alla vi drar.

Sabina Raibaut, anställd inom hemtjänsten sedan 20 år

I Sabinas arbetsgrupp använder de sig av Time Care, som även har gjort arbetet fritt från nycklar. När Sabina började i hemtjänsten kom hon från restaurangbranschen och hon kände att hennes jobb fyllde en samhällsviktig funktion. I dag upplever hon att arbetsmiljön inte speglar det hon står för längre. 

– Man är väldigt övervakad. Det blir ett väldigt stressmoment för de äldre, och den känslan som det förmedlar i våra krop­par är ju att man hela tiden skulle vilja göra mer. Men tiden finns inte, säger Sabina Raibaut. 

Sabina berättar om den dagliga stressen och känslan av att inte räcka till. Ibland brukar hon och kollegorna logga ut manuellt från appen om de ska slänga vårdtagarens sopor, då det kan vara långt till soptunnan. Livet som undersköterska som hinner fika, samtala, vårda och ge trygghet har förbytts till ett liv där Sabina måste stå till svars för vad hon har gjort under en kvart, den där onsdagen förra veckan . 

Vad gör den misstron med dig? 

– Jag blir arg. 

Precis som Ann-Christin och Wilma tror Sabina att det är styrt på det här sättet för att personalen ska få betalt utifrån det, förväntningarna som läggs på personalen blir i praktiken inte verklighetsförankrade. Sabina Raibaut beskriver situationen som ovärdig, både gentemot de äldre och de anställda. 

Övervakning och minuträkning har skapat en misstro hos Ann-Christin, Wilma och Sabina och påverkat arbetsglädjen. Även om det är en stor efterfrågan på just undersköterskor och hemtjänstpersonal i hela landet är det ingen av dem som ser en framtid i yrket.  

– Allt går sakta neråt och vissa gånger går det väldigt fort. Det är som att vi jobbar i ett annat sekel. Blir vi inte sedda nu så kommer vi att sluta, och vad ska de göra då när alla vi drar, frågar sig Sabina Raibaut. 

Yasmine Abdullahi