Anklagelser från en visselblåsande sjuksköterska om hysterektomier utan samtycke, bland flyktingkvinnor i ett amerikanskt förvar, sätter ljuset på en lång historia av tvångssteriliseringar i USA. I en essä beskriver Alexandra Minna Stern, professor i amerikansk historia, hur tvångssteriliseringar alltid riktats mot minoriteter och funktionshindrade, och pågick in på 2000-talet.
Alexandra Minna Stern är professor i amerikansk kultur, historia och kvinnostudier på universitetet i Michigan.
Texten är tidigare publicerad i The Conversation.
I augusti 1964 sammanträdde North Carolinas rashygieniska råd för att besluta om en 20-årig svart kvinna skulle steriliseras. Då hennes namn tagits bort ur protokollen kallar vi henne för Bertha. Hon var en ensamstående enbarnsmamma som bodde på ett segregerat center för afroamerikanska vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar i Goldsboro. Enligt North Carolinas rashygieniska råd hade Bertha ett IQ på 62 och uppvisade ”aggressivt beteende och sexuell promiskuitet”. Hon hade blivit föräldralös som barn och fått begränsad utbildning. Sannolikt på grund av hennes ”låga IQ” slog rådet fast att rehabilitering inte var möjlig. I stället rekommenderades Bertha att få ”steriliseringens beskydd” eftersom hon var ”sinnessvag” och bedömdes oförmögen att ”ta ansvar för sig själv” eller sitt barn. Utan att hon tillfrågats skrev hennes förmyndare under steriliseringsblanketten.
Berthas historia är en av 35 000 steriliseringar vars historier vi återskapar på Sterilization and Social justice lab. Vårt interdisciplinära team utforskar USA:s historia av rashygien och sterilisering med hjälp av data och berättelser. Hittills har vi samlat historiska protokoll och handlingar från North Carolina , Kalifornien, Iowa och Michigan.
Över 60 000 människor steriliserades i 32 delstater under 19000-talet baserad på den ovetenskapliga rashygieniska ”forskningen”, eller den så kallade eugeniken, en tern som myntades av Francis Galton 1883.
Eugenik
Eugeniker applicerade framväxande teorier inom biologi och genetik på mänsklig fortplantning. Vita eliter med starkt diskriminerande bilder av vem som var lämplig och olämplig omfamnade eugeniken i tron om att det amerikanska samhället kunde förbättras genom ökad fortplantning hos människor med anglosaxisk eller nordisk bakgrund som de bedömde hade hög IQ. De som inte passade in i denna modell av rasmässig perfektion, det vill säga de flesta invandrare, svarta, urfolk, fattiga vita och människor med funktionshinder, blev måltavlor för de rashygieniska programmen.
1913 hade många delstater rashygieniska steriliseringslagar, eller var på god väg att införa sådana. Indiana införde världens första steriliseringslag 1907. Trettioen delstater följde därpå. Statligt sanktionerade steriliseringar nådde sin topp under 1930- och 1940-talet men fortsatte även senare, och i vissa stater steg antalet steriliseringar under 1950- och 1960-talet.
USA var internationellt ledande i rashygien. Steriliseringslagarna togs efter av Nazityskland. Tredje riktes lag för att förhindra avkommor med ärftliga sjukdomar, från 1933, modellerades efter förlagor i Indiana och Kalifornia. Under denna lag steriliserade nazisterna omkring 400 000 barn och vuxna, mestadels judar och andra ”oönskade”, som stämplades som ”defekta”.
Anti-svart rasism och sterilisering
Teamet på Sterilization and Social Justice Lab har upptäckt några uppseendeväckande trender inom den rashygieniska steriliseringen. Från början riktades steriliseringsprogrammen mot vita män, men utökades under 1920-talet till att omfatta lika många kvinnor som män. Lagarna använda breda och föränderliga definitioner av funktionsnedsättningar som ”sinnessvag” och ”mentalt defekt”. Över tid riktades programmen allt mer mot kvinnor och icke-vita, då rashygien förstärker rasism och sexism.
Det är inget sammanträffande att steriliseringssiffrorna för svarta kvinnor steg när raslagarna började försvinna. Fram till 1950-talet var skolor och sjukhus i USA till största delen segregerade, men integrationen hotade att bryta ner Jim Crow-apartheiden. Backlashen involverade bland annat kontroll över den svarta befolkningens reproduktion och framtida svarta liv genom sterilisering.
I North Carolina, som hade den tredje högsta siffran av steriliseringar i USA – 7 600 människor mellan 1929 och 1973 – utnumrerade kvinnorna männen stort och svarta kvinnor steriliserades i en oproportionerligt stor omfattning. Preliminära analyser visar att mellan 1950 och 1966 var steriliseringar av svarta kvinnor över tre gånger så vanliga som av vita kvinnor och tolv gånger vanligare jämfört med vita män. Mönstret reflekterar ideer om att svarta kvinnor inte var kapabla att vara bra föräldrar och att fattigdom ska hanteras genom reproduktiv återhållsamhet.
Berthas sterilisering var beställd av delstatens rashygienråd, men under 60- och 70-talet började federala program som Medicaid också finansiera steriliseringar utan samtycke. Över 100 000 svarta, latino och urfolkskvinnor drabbades.
Många kände skam och dolde vad de varit med om, många berättade inte ens för närmsta familjen och vännerna. Andra gick ut på gatorna eller till domstolarna för att protestera tvångssteriliseringar. Dokumentären No más bebés berättar historien om hundratals mexikansk-amerikanska kvinnor som pressades till äggledarsterilisering vid ett sjukhus i Los Angels under 1970-talet. En av dem drev talan mot sjukhuset och berättar årtionden i efterhand att hennes erfarenheter fortfarande får henne att vilja gråta.
Tvångssteriliseringarna fortsätter
Mellan 1997 och 2010 utfördes ovälkomna steriliseringar på omkring 1 400 kvinnor i Kaliforniens fängelser. Dessa operationer grundade sig på samma argument om dåligt föräldrarskap och oönskade gener som syntes i North Carolina 1964. Läkaren som utförde steriliseringarna berättade för en reporter att operationerna var kostnadsbesparande insatser.
Sterilisering under tvång är dessvärre något som ännu pågår. Romska kvinnor har steriliserats utan samtycke i Tjeckien så sent som 2007. I norra Kina har kvinnor ur den uiguriska minoriteten massteriliserats och utsatta för andra typer av extrem befolkningskontroll.
Alla kampanjer för tvångssterilisering, oavsett tid och plats, har en sak gemensam. De innefattar avhumaniserande av en del av befolkningen som bedöms som mindre värdig reproduktion och familjebildning. De sammansmälter uppfattningar om funktionshinder med rasism, främlingsfientlighet och sexism och resulterar i en oproportionerlig sterilisering av minoritetsgrupper.
Översättning: Annie Hellquist
