I den döda poetens sällskap

Kultur
Svartvitt fotografi av Dan Andersson och en pojke som sitter på gräset utanför en Brunnsviks follhögskola.
Brunnsvik, Dalarna 1917. Författaren Dan Andersson vid avslutningen av Brunnsviks vinterkurs 1917. Pojken bredvid Andersson är okänd.
Foto: Karl Lärka/TT

[TIDSKRIFT] Essä nr 6, Dan Anderssons död
Medverkande Alexandra Borg, Göran Lambertz, Göran Greider, Olle Matsson

[BOK] Hon vars hjärta var som mitt
Göran Greider
Ordfront 2020

Liksom kring Stig Dagermans upphöjdhet bidrar den brutala döden till eftermälet när det gäller Dan Andersson. Han blev aldrig äldre än att han för alltid kommer att vara det unga, vackra geniet. Även Dan Andersson-fantasten Göran Greider hemfaller åt det romantiska i ett ungt livs oväntade slut.

I Dan Anderssons fall känns det visserligen helt kongenialt eftersom den unge poeten och spelemannen själv var en stor romantiker som gärna bredde på och strödde lite stjärnor över myren när han diktade. Men Greider överdriver något när han i Essä nummer 6 skriver att poeten kom i skymyndan från livförsäkringstjänstemannen Elliot Eriksson då de båda männen hittades döda i varsitt hotellrum den 16 september 1920. I Dagens nyheter omnämns han som ”den kända unga författaren” och i Svenska Dagbladet som ”skriftställaren Dan Andersson, känd som en av som en av våra mera framgångsrika unga diktare”

Essä har samlat fyra medverkande kring polisrapporten efter tragedin på Hotell Hellman, som berodde på rökning med cyanväte mot vägglöss ett par dagar innan. Det är en fascinerande och genial idé att samla en grupp med olika perspektiv på en text som redaktionen Essä gör och snitsigt att komma ut just kring 100-årsdagen av Anderssons död. 

Polisrapporten i mitten av tidskriften är på över 50 sidor men den går att detaljgranska på många läsvärda  sätt. Juristen och författaren Göran Lambertz diskuterar själva polisutredningen, forskaren och författaren Alexandra Borg tar upp allsköns äcklande aspekter på väggohyre-plågan, där hon intressant nog under egen bekämpning av vägglöss i desperation ”via en mellanhand importerar ett EU-förbjudet insektsgift från amerikanska Amazon”, samt kemisten och professor emeritus i kemi Olle Mattsson som tar sig an cyanidverksamhetens mycket intressanta historia – som förmörkas bortom det uthärdliga med den industriella hanteringen under nazismens förintelseprojekt. Han berättar att cyanrökningen var relativt ny, och under de två år metoden använts i Sverige var Hotell Hellman inte det första fallet med dödsfall. 

Framsidan till Essä nr 6 är röd med vit text och har en stor detaljerad illustration av en vägglus. Titeln för temat är Dan Anderssons död.

Dan Andersson växte upp i Skattlösberg i södra Dalarnas finnmarker, han lärde sig engelska och att spela fiol innan han fyllde tio och innan han fyllt 15 år resta han själv fram och åter till USA för att rekognoscera inför familjens eventuella emigration. Eftersom han avrådde blev det ingen sådan men resan satte spår i hans texter och dikter, som i ”Brooklandsvägen” där han översatte och satte melodi till Rudyard Kiplings dikt Brookland Road, och i Chi-Mo-Ka-Ma – berättelser från norra Amerika (utkom1920).

Kolarhistorier, Kolvaktarens visor och Svarta Ballader är andra verk som han gav ut, där han skildrar det hårda slit som stod de flesta till buds från unga år på den här tiden, själv hade han börjat ta tjänst på beting redan som åttaåring.  

Gammalt tidningsurklipp med dödsannons för författaren Dan Andersson

Dan Andersson kom, som Greider citerar, farande ut från skogen någon dag sen till Brunnsviks folkhögskola, med fiolen på ryggen. Då var han 29 år gammal men hade fortfarande inte riktigt bestämt sig för framtiden. Det var där han träffade Märta som blev en omöjlig kärlek i en tid då klassskillnader kunde vara oöverstigliga. För en flicka med en bestämd far.

Hon vars hjärta var som mitt, berättar Göran Greider om deras tvååriga förbjudna historia i romanform. Jag tycker det är en svår genre, varken sann eller osann och lite kladdig när författaren försöker sätta sig in i vad som rör i personernas känslor. 

Den omvittnade multikärleken till flickor och kvinnor verkar ha varit ömsesidig, Greider antyder också en grabbig omogenhet i Dan Anderssons bild av kvinnor. Tunn och fladdrig var han men så fort han började dikta om den svarte kolaren ensam i naturen och kika under lugg var det svårt att se något annat. Det är en förmåga som spänner över decennierna efter hans död.

Bokens framsida har en bakgrundsbild av gamla brev mellan Dan Andersson och Märta Larsson

Thorstein Bergmans första insjungningar av Dan Anderssons visor och lyrik i Helgdagskväll i timmerkojan och Diktaren och människan som han sedan följde upp med flera senare skivor, gav plötslig nytändning för poeten under 1970-talet – och skivartisten Bergman en Grammis och flera andra priser. Den förstärkte romantiken i den depressive och vilsne skriftställaren. Dagen innan han dog i en olyckshändelse lär han ha uttryckt att han var trött på livet. 

Den gången för jämt 100 år sedan den 16 september var det bara en tragedi. Få förstod då då att det som hände på Hotell Hellman var första dagen på ett sekels ikonisering. Men visst är han värd att läsa och lyssna på, Thorstein Bergmans tolkningar är lika bra nu som för 50 år sedan då de spelades in. 

* Klockan 14 på hundraårsdagen av poetens död kommer Dan Anderssonsällskapet att sätta upp en plakett och framföra musik på Bryggargatan 5 framför den plats där det nu rivna Hotell Hellman låg.