Branden i Moria: ”En dystopi”

Parkeringsplatser, vägkanter och kyrkogårdar är alla platser där de tusentals migranter som förlorat sina hem efter branden i Moria tvingats sova under de senaste nätterna.
– Det här var bara en tidsfråga. Det enda som var förvånande av det som hände på Moria var att det inte hände tidigare, säger Anja Karlsson Franck, docent i freds- och utvecklingsstudier.

Under natten till torsdag startade ännu en brand i flyktinglägret Moria, på den grekiska ön Lesbos. Det lilla som inte redan brunnit ner efter den tidigare storbranden i veckan förstördes. De över tolv tusen migranter som bodde i Moria är nu utspridda över ön som är hälften så stor som Gotland till ytan och har drygt 80 000 invånare.

Vid öns största stad Mytilene har polis kallats in för att hindra migranter för att ta sig in i staden. Migranterna blir istället hänvisade till vägkanter och åkrar, rapporterar al Jazeera

Migranter sover på vägen nära Moria flyktingläger på ön den grekiska ön Lesbos. Foto: Petros Giannakouris/TT

Vart människorna som många förlorat allt i branden ska ta vägen är oklart. Läkare utan gränser har krävt att Grekiska myndigheter ska evakuera migranterna till fastlandet eller till andra europeiska länder. Samtidigt vill myndigheterna i Aten inte att flyktingarna ska nå fastlandet.

”De flera år långa mänskliga lidandet och våldet som den europeiska och grekiska migrationspolitiken skapat är skyldig till branden. Vi kan bara hoppas att samma system av omänsklig behandling inte kommer att återfödas från askan i Moria”, säger Aurelie Ponthieu, humanitär rådgivare för migration, vid Läkare utan gränser i ett uttalande.

Varje gång jag varit i Moria har jag varit totalt chockad över hur det får fortgå.

Anja Karlsson Franck, docent i freds- och utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet

Anja Karlsson Franck, docent i freds- och utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet och som besökt lägret flera gånger sedan 2015, beskriver det som händer som en dystopi. 

– Ingen vill ha dem. Flyktingarna blir som boskap som man kan flytta omkring. Det är en helt förfärlig situation för den enskilde personen som använder sin rätt till att söka skydd eller försöker söka sig till ett bättre liv, säger Anja Karlsson Franck och menar att det bara var en tidsfråga innan något som detta skulle hända i Moria. 

– Situationen var förfärlig. Den har varit förfärlig sedan 2015 då jag besökte Moria första gången, säger hon och beskriver hur de som bor i lägren byggt sina hem med allt de kunnat hitta. 

– Varje gång jag varit i Moria har jag varit totalt chockad över hur det får fortgå att personer kan hållas under sådana förhållanden, säger hon. 

12 000 migranter förlorade sina hem efter att två bränder drabbat Moria under veckan. Foto: Panagiotis Balaskas/TT

Lägret som kom till under flyktingkrisen 2015 har gått från att ha vara en plats dit migranter kommit temporärt, och befunnit sig i ett par veckor för att sedan slussas vidare in i Europa, till att bli en plats där människor bor i månader och i flera fall år. 

Anledningen ligger i den så kallade ”hotspotmetoden” som EU-kommissionen lanserade under 2015. Den syftar till att behålla migranterna i det som beskrivs som hotspotar i EU:s yttre gränsområden – som exempelvis de Egeiska öarna dit Lesbos hör. Det gör att migranterna som på Lesbos nu sitter fast. 

– Man hanterar ”ovälkommen migration” genom att placera dem på öar där de är ”out of sight, out of mind”. Sen förstärker man det yttre gränsskyddet. Idén att avskräcka människor för att ta sig över, säger Anja Karlsson Franck.

Under veckans bränder har det rapporterats om att lokalbefolkning försökt hindra migranter från att komma in i byar. Anja Karlsson Franck menar att invånarnas tålamod har tagit slut allt mer i takt med att situationen blivit allt desperatare på ön. 

–Till en början hade borgmästaren på Lesbos inställningen att man hade en skyldighet att bistå flyktingarna med drägliga villkor. Det handlade om att möta dem med värdighet, säger hon. 

Samtidigt som detta gick Greklands regering ut med att de inte skulle finnas några fängelseläger i landet. Karlsson Franck beskriver att befolkningen på Lesbos då visade en enorm solidaritet, där folk bland annat byggde flyktingförläggningar i sina trädgårdar.  Därefter pressades Grekland av både EU och dess medlemssstater att införa läger som Moria för att samla upp flyktingarna i EU:s utkanter. 

– När jag intervjuade borgmästaren sist pratade han om hur de kände sig övergivna. Lesbos är den enda ö-kommun som jag känner till som beslutat sin egen utrikespolitik, som de även skickat till Bryssel för att visa hur de måste hantera flyktingfrågan, säger hon. 

Migranter sover vid en kyrkogård nära Mora på torsdagen efter branden. Foto: Petros Giannakouris/TT

I takt med det har opinionen på ön svängt. Karlsson Franck beskriver det som något absurt att husera 12 000 flyktingar under så miserabla förhållanden i ett så litet samhälle som Lesbos är. 

– Det hade inte behövt bli så här, hade man istället agerat på ett annat sätt som gjorde att man inte höll människor inlåsta under fullständigt odrägliga förhållanden hade inte den här typen av konflikt behövt underblåsas, säger hon. 

En stor del av migranterna i Moria är barn under 18 år. EU har under året haft en plan för att ge barn i lägret en möjlighet att lämna lägret. EU-kommissionären Ylva Johansson har tidigare uppmanat alla EU-länder att ansluta sig till planen och ta ansvar och Luxemburg var det första landet att ta emot barn från Moria. Sverige har dock valt att stå utanför och inte ta emot barn från Moria.

Om medborgarna i Europa kan övertygas att migrationen utgör ett hot så kan vi acceptera att migranterna behandlas utifrån andra premisser än hur vi själva skulle vilja bli behandlade.

Anja Karlsson Franck, docent i freds- och utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet

Att det kunnat gå så här långt menar Karlsson Franck hänger samman med en större förändring som skett i synen på migrations- och gränspolitiken. Migrationsfrågan har gått från att vara en social eller civil fråga till att vara en säkerhetspolitisk fråga. Fenomenet kallas ”securityzation of migration” och handlar om hur migrationen flyttats in i den säkerhetspolitiska sfären.

– Om medborgarna i Europa kan övertygas att migrationen utgör ett hot så kan vi acceptera att migranterna behandlas utifrån andra premisser än hur vi själva skulle vilja bli behandlade, för att de utgör ett säkerhetshot, säger hon och fortsätter:

– Jag är oerhört tveksam till att den Europeiska opinionen för fem år sedan hade gått med på den behandling av flyktingar som vi ser sker i hotspotarna i dag vid EU:s yttre gräns, säger Anja Karlsson Franck.

Migranter flyr branden under onsdagen. Foto: Petros Giannakouris/TT

Att situationen i Moria var oerhört problematisk är ingen nyhet. Ständiga rapporter under de senaste fem åren har visat på olika grader av elände och övergrepp som skett i lägret och vad som nu skett menar Karlsson Franck står i ett direkt samband med den förda politiken som förts i EU.

– Ingen i beslutsfattande ställning på EU-nivå kan med någon som helst trovärdighet uttrycka någon förvåning eller förfäran över det som hänt. Man kan inte behandla människor så här under så lång tid utan att de kommer revoltera. Här måste man inse att det här är frågor som rör oss, säger Anja Karlsson Franck.

Det är ännu inte klart vad som orsakade branden, lokala myndigheter utreder nu om branden startades avsiktligt efter att positiva covid-19-test lett till att 35 personer isolerats.