[FILM] Barn
Regi: Dag Johan Haugerud
Kollegiet på en grundskola i en välmående Osloförort är självgott humanistiskt och tycker sig göra allt rätt, men de sätts ordentligt på prov en dag då en trettonårig flicka av misstag dödar en jämnårig pojke i ett slagsmål. Flickans föräldrar är vänsterpolitiker medan pojkens ensamstående pappa är ledare för ett högerpopulistiskt parti med riktigt dåligt rykte.
Rektor Liv försöker sköta fallet professionellt men föräldrar och kollegor, varav hennes bror Anders är en, har alla hemligheter och fördomar som rör till det. Krisgruppen som snabbt samlas på skolan splittrar mer än den stöttar upp situationen. Själv har Liv sedan en längre tid ett hemligt kärleksförhållande med högerpolitikern vilket får kollegernas förtroende att rasa när det uppdagas.
Tragedin utvecklar sig till en nära nog spring i dörrarna-fars som också inbegriper Anders livsgrubblerier och omogna beteende så fort han ställs inför möjligheten – bland annat råkade han ha skolgårdsvakten som han missade då pojken dog,
Här finns väldigt många slumpmässigt intrikata relationer, men i en begränsad och sluten skolmiljö kanske det kan uppstå en dominolek av detta slag där ens fall genast leder till fleras.
Huvudrollen har inte som man skulle kunna tro flickan som råkade begå brottet, utan de vuxnas totala handfallenhet. De flesta ser bara sina egna besvär med skuld och sanning. Det är rektorn Liv som ändå lyckas hålla sina känslor i schack mitt i orkanens öga, Liv som får trösta sin olämpliga kärlek, ta hand om ett chockat kollegium och en bror som bara tänker på sin egen skam.
Dag Johan Haugeruds film Barn är en nästan vardagsrealistisk inblick i en dysfunktionell arbetsgrupp och filmens titel syftar nog i första hand på de vuxna som famlar omkring i ett ogenomtänkt nu och vill så väl bara det inte stör deras egen lilla värld. Samtidigt är filmen inte helt endimensionell – det visar sig att den mest omogna av dem alla är den som lyckas nå flickan som begått brottet, och se hennes sanning. Vad den faller på är den klichéartade bilden av högerradikalen; nog kläcker han ur sig några obehagliga åsikter om ordning och disciplin i skolan men inte mer än att vänsterkvinnan skulle kunna blunda för ett tag (det vill säga ungefär de två och en halv timme som filmen pågår). De försöken till balansgång bidrar inte till gestaltning alls, tyvärr.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


