Lyxrenoveringar har lett till att Münchens gamla arbetarkvarter blivit för dyra för arbetarklassen att bo kvar i. De drivs därmed ut från staden. En av Europas dyraste städer beskrivs som ett ghetto för överklassen. - Sedan jag flyttade hit har bilarna blivit allt finare och allt nyare, säger Kathi Kugler.
En kall vind drar genom några tätt liggande bostadshus samtidigt som ett par snöflingor långsamt dalar ner över den grå asfalten. I Münchens utkanter står nyrenoverade hyreshus vägg i vägg med gamla nedgångna fabrikslokaler.
På en stolpe hänger en lapp med texten: “Hjälp oss stanna i Obergiesing! Vi är en familj från München på två vuxna och en åttaåring. Efter 15 år måste vi hitta en ny “prisvärd” trerumslägenhet. Giesing är vårt hem, och vi vill gärna stanna i området. Jag arbetar som hantverkare och min fru deltid som kontorschef”.
– Det startade långsamt. I början sa politikerna att det inte är någonting över huvud taget. I dag, inför det stundande delstatsvalet, är det vad alla pratar om, säger Kathi Kugler, som är med i en aktivistgrupp mot gentrifiering i München.
I München som är en av Tysklands dyraste städer är det inte ovanligt att mer än halva inkomsten direkt går till att betala för hyran. Lyxrenoveringar har lett till att priserna i många av de tidigare billigare områdena bara stiger.
Giesing och Slakthusområdet är två områden, belägna i södra delarna av staden, som historiskt sett bebotts av arbetarklass. Här har prisutvecklingen lett till att folk utan välbetalda jobb måste lämna sina hem efter hyreshöjningar som sker på grund av renoveringar.
Många äldre tvingas flytta efter att ha bott här i hela sina liv.
Kathi Kugler, aktivist
Bostadspriserna i München var under 2019 de mest överprissatta i världen, enligt en rapport från den Schweiziska banken UBS där de jämförde ration mellan bopriser och inkomst. Enligt rapporten har priserna på bostäder mer än dubblerats de senaste tio åren och hyrorna ökat med i genomsnitt 40 procent.
– Jag har slutat kolla på hur mycket priserna ökar. Många äldre tvingas flytta efter att ha bott här i hela sina liv. Det var ett par som på 85 år hade bott här i 60 år. De fick sin hyra dubblerad vilket ledde till att det var “goodbye” för dem. Det finns ingen moral, säger Kathi Kugler.
Kathi Kugler flyttade till området Giesing för 15 år sedan. Då låg det en bar i området som hon beskriver som deras vardagsrum med bra och prisvärd mat. Hon berättar att hemlösa kom dit och fick gratis mat och öl. Tills dess att restaurangen blev utkastad ur byggnaden. Huset renoverades och Kugler berättar att lägenheterna såldes till absurda priser.
– Långsamt växte det fram fina pubar och fina affärer. Det är inte allt dåligt så klart. Men efter renoveringarna hade börjat försökte de kasta ut de som bodde i lägenheter med låga hyror.
Begreppet gentrifiering har sitt ursprung från 60-talet och kommer från det engelska ordet “gentry” som betyder herrskapsklass. Gentrifiering innebär processen då slitna äldre delar av en stad renoveras och lockar till sig nya människor som är mer välbärgade.
I ett lägenhetshus i slakthusområdet bor Claudia Hausinger i en så kallad WG, ett kollektivboende, som är vitt utbrett i Tyskland. Hon står i det gemensamma köket, som är uppdelat i två delar med en skärmvägg i mitten som delar av köket med badrummet som ligger i rummets andra del.
– Det är väldigt konstigt, säger hon för sig själv.
Under de två åren Claudia Hausinger bott i den delade lägenheten har hon både fått stå ut med en hög hyra samtidigt som hyresvärden flera gånget betett sig direkt otrevligt mot henne och de andra som hyr. En gång då det läckt ut gas i lägenheten hade Claudia Hausinger ringt jouren för att kolla om något var fel. Då hade de kommit och stänkt av gasen på grund av läckan. För det hade hon behövt betala hyresvärden då han ansåg det ställde till med besvär för honom.
– De kan göra vad som helst då alla är glada att ha någonstans att bo. Man accepterar väldigt mycket och håller tyst i rädsla, säger hon, och berättar att han alltid brukade komma in till dem, säger hon.
Claudia Hausinger läser till träsnidare och arbetar med produkter som är en blandning mellan konst och hantverk. Hon visar upp en katalog av produkter hon tillverkat och berättar att hon skulle vilja ha en ateljé här i närheten, men att priserna har blivit allt för dyra för att det ska vara möjligt. När hon flyttade in i lägenheten var tänken bara att det var tillfälligt då det egentligen var för dyrt för henne. Men hon blev kvar då hon inte lyckats hitta något annat hon har råd att betala för.
– Det bästa är om man känner någon som har ett rum över i sin WG. Hyresvärden la ut ett litet rum i den här lägenheten för 600 euro. Efter två timmar hade det kommit 70 ansökningar, säger hon.
Claudia Hausinger säger att Slakthusområdet tidigare var ett fritt område, som ett mikrokosmos i München, med plats för graffiti och frihet. Utanför hennes lägenhetshus ser man byggnadsställningar och kranar åt alla håll man kollar. En bit bort, på en gammal järnvägsbro som leder över en väg, står en stor båt uppställd som inretts till en bar. Utanför en nedlagd fabrik, mittemot ett lägenhetskomplext med miljonlägenheter, står en man med luvan uppdragen och målar graffiti över en vägg.
– Det har blivit superfullt och översvämmat. Det är som ett planerat kaos. Det är en blandning mellan att vara väldigt dyrt överallt men samtidigt ha imagen att vara coolt och underground med grafitti. Arbetarklass brukade bo här i det här området, men nu har de inte råd längre. När jag flyttade hit så var området helt annorlunda, säger Claudia Hausinger.
På andra sidan floden i Giesing sitter Kathi Kugler i sin lägenhet hon fyllt till bredden av olika samlingsföremål. Hon tar fram en trave bilder och visar hur det brukade se ut.
– När vi startade hade vi demonstrationer och gatufester för att uppmärksamma vad som hände. Men det var så mycket jobb att vi blev galna, säger hon.
De började att visa gratis filmer om gentrifiering från runt om i världen för att visa på problemet. Men trots att allt fler börjar förstå vad som händer tror hon inte att framtiden ser ljus ut för dem.
– Det kommer vara helt annorlunda om bara tio år till, säger hon.
Claudia Hausinger säger att Slakthusområdet brukade vara hennes favoritområde i München, dit hon brukade komma på somrarna med sina kompisar. Men nu har området ändrats helt och egentligen vill hon flytta, men har inte råd.
– Jag har letat i ett och ett halvt år men jag har inte hittat något. Det blir svårare hela tiden när allt fler flyttar hit. Det är naturligtvis en cool idé med båtbaren. Men känslan har försvunnit. Det kommer hela tiden någon med sin telefon och tar ett Instagramfoto, det är helt enkelt inte min verklighet.
Enligt författarna till UBS-studien skulle en kvalificerad tjänsteman behöva åttadubbla sin lön för att ha råd att köpa en 60 kvadratmeter stor lägenhet nära centrum i München.