Vi kunde haft en Trump vid rodret

”I snart tio år har vi haft ett parti i riksdagen som på alla sätt har arbetat för att bryta ner den tillit som är typiskt svensk. Men den verkliga kris som vårt land nu genomlever visar att de har misslyckats. Det grundläggande förtroendet finns kvar – en mycket stor tillgång i dessa coronatider. Med litet otur kunde vi också haft en Trump vid rodret. Alla som har bidragit till att blåsa upp den där politiska bubblan bör besinna sig.” Det skriver Maria Robsahm i signerat i Arbetaren.

Signerat
Maria Robsahm, skribent.
Foto: Jan-Erik Lindqvist, Fotogruppen

Vi har i Sverige en stark folklig tradition att lita på varandra och på myndigheter. Detta vet vi från en mängd studier och forskning – bl a World Value Survey. I dessa coronatider är denna folkliga tradition en mycket stor tillgång. Denna grundläggande tillit är något vi ska värna om och försvara – nu och i mer normala tider.

Vi ser nu en rad exempel från olika delar av världen hur coronautbrottet påverkar samhällen i grunden. Och även om mycket återstår att reda ut så finns det några saker som vi redan nu vet. Till att börja med var det djupt olyckligt att denna globala pandemi startade i Kina. Vi vet nu att det första fallet av ”en lunginflammation med okänd orsak” upptäcktes redan i början av december 2019.

Efter nästan en månad började kinesiska läkare på allvar diskutera detta mellan sig – och dra parallellen till SARS. Vi vet också att den kinesiska regeringen omedelbart satte in alla krafter. Inte för att begränsa smittspridningen – utan för att straffa dessa läkare. Exakt hur många som smittades under dessa avgörande veckor vet vi inte.

Men enligt bedömningar av oberoende experter så kan det handla om 50 000 människor som smittades varje dag i januari innan några åtgärder sattes in den 23 januari. 50 000 varje dag. I dagsläget uppger den kinesiska staten att drygt 80 000 människor har smittats i Kina totalt sett sedan utbrottet började för mer än fyra månader sedan.

Det säger sig själv att denna siffra inte går att lita på. En diktatur är ingen bra samhällsordning någonsin – men allra minst i en tid med en snabb smittspridning som staten vill dölja. Åtgärderna i Kina när staten väl insåg att detta inte kunde tystas ner var också typiskt för hur en diktatur fungerar.

Nu finns det personer som tror att även vi måste bli som diktaturer – med våld och straff tvinga människor att följa reglerna för att bromsa smittspridningen.

Från en dag till nästa stängdes en hel provins, människor blev strandsatta i sina bostäder utan mat och mediciner. Dörrarna till hus där man misstänkte att de boende var smittade svetsades igen och människor greps på gatan och fördes bort med våld. På grund av mörkläggningen fanns heller ingen framförhållning – sjukhusen översvämmades av sjuka människor. Men inte vid något tillfälle utreddes den skada som orsakades av statens mörkläggning.

Nu finns det personer som tror att även vi måste bli som diktaturer – med våld och straff tvinga människor att följa reglerna för att bromsa smittspridningen. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Samtidigt måste även vi ställa oss frågan – vilka åtgärder är rimliga och vilka åtgärder går över gränsen?

I hanteringen av detta virusutbrott finns egentligen tre huvudparter. 1. Det politiska systemet 2. Sakkunskapen 3. Medborgarna Det politiska systemets uppgift i ett öppet samhälle är att med utgångspunkt från sakkunskapen införa åtgärder som minimerar skadeverkningarna av detta virusutbrott. Åtgärder som i sin tur är fullständigt beroende av att medborgarna följer dem. Dessa tre förutsätter varandra.

Varken det politiska systemet eller sakkunskapen kan förändra någonting om medborgarna inte följer rekommendationer eller lagstiftning. Det är bara medborgarna tillsammans som kan förhindra utbrottets mest katastrofala konsekvenser. Att reglerna följs är avgörande – och det är här som skillnaderna mellan olika samhällssystem blir tydliga. Det handlar om hur staten agerar för att se till att reglerna följs.

Märk väl att detta inte handlar om hur de konkreta åtgärderna ser ut. Det kan handla om att stänga skolor och arbetsplatser, det kan handla om utegångsförbud, det kan handla om stängda gränser och reseförbud. Det avgörande är hur dessa regler införs och vilka sanktioner som används för att de ska följas. Det är självklart att ju mindre våld som krävs för att medborgarna ska följa reglerna från smittskyddsmyndigheterna, desto bättre är det. Och det är just här som Sveriges unika möjlighet finns. Vår tillit är avgörande. Om medborgarna litar på myndigheterna och regeringen och alla faktiskt följer rekommendationer och föreskrifter så behövs inga lagar.

Att människor själva inser vad som är klokt att göra och följer rekommendationerna är det optimala.

I flera länder i Europa sätts nu polisen in, tusentals människor grips och lagförs för att ha brutit mot nya regler om utegångsförbud. Jag vill understryka att jag anser det vara förmätet att ha synpunkter på detta agerande – och dessa beslut gör inte dessa länder till diktaturer. Det är desperata åtgärder i en desperat tid.

Men jag är samtidigt tacksam över att vi i Sverige inte är lika snabba med att införa den här typen av lagar. Och märk väl – lagstiftning är ingen mirakelkur. En lag som de flesta inte lyder fungerar ändå inte. Det är omöjligt att lagföra en majoritet av befolkningen – annat än möjligen i en diktatur. Att människor själva inser vad som är klokt att göra och följer rekommendationerna är det optimala. Jag upprepar: Detta handlar inte om hur de konkreta åtgärderna ser ut – de kan vara mycket omfattande.

Det avgörande är hur dessa regler införs och vad som krävs för att folk ska följa dem och vilka sanktioner som införs och när. I Sverige har vi en stark folklig tradition att lita på varandra och på myndigheter. Just nu är denna folkliga tradition en mycket stor tillgång. Den kinesiska diktaturen har avslöjat sitt totala misslyckande. Har det öppna samhället en bättre modell? Ja. Har Sverige, präglat av tillit och samarbete, en bättre modell? Ja. Men i snart tio år har vi haft ett parti i riksdagen som på alla sätt har arbetat för att bryta ner detta förtroende, denna tillit. Deras konspirationsteorier om hur myndigheter och regeringen är ute efter att systematiskt dölja sanningen för befolkningen har varit kärnan i deras politiska budskap.

Alldeles nyss var det mycket prat om att detta parti hade blivit jättestort, ja somliga sa till och med att det var störst. Visserligen bara i hittepålandet Opinionen – som vad jag vet inte finns i någon världsatlas. Men detta parti som på alla sätt har arbetat för att bryta ner vårt förtroende har misslyckats. Deras ständiga prat om undergång förbleknade inför den verkliga krisen. Och det grundläggande förtroendet finns kvar – det kan vi se redan nu.

Vi ser alla vad som nu händer i USA. Utan tvekan kommer corona att påverka utgången av det amerikanska presidentvalet i höst. Men med litet otur kunde vi också haft en Trump vid rodret här på hemmaplan – en politiker som inte vet och dessutom tycker att det är fel att lyssna på expertisen.

Jag hoppas att alla som har bidragit till att blåsa upp den där politiska bubblan nu besinnar sig. Tänk för ett ögonblick tanken att Åkesson & Co hade stått där och hållit presskonferens. Ja. Ni inser själva.

Maria Robsahm är aktuell med boken Sverigedemokraterna och nazismen på Vaktel förlag