Kultur #98/2019

Hymnen till strejkande gruvarbetare lever än

Sktrejkbrytare i Harlan Countrys kolgruvor 1939, eskorterade av väpnad polis. Foto: TT

Den 16 februari 1931. Morgonen är råkall i de dragiga arbetarlängorna kring Harlan Countys många fattiga gruvsamhällen. Kentuckys väldiga kolfält går sedan länge som en livsnerv genom delstaten och håller befolkningen nätt och jämt på fötter. Nästan alla är på ett eller annat sätt beroende av gruvdriften och företagen styr varenda by med järnhand. Affärer, […]

Den 16 februari 1931. Morgonen är råkall i de dragiga arbetarlängorna kring Harlan Countys många fattiga gruvsamhällen. Kentuckys väldiga kolfält går sedan länge som en livsnerv genom delstaten och håller befolkningen nätt och jämt på fötter.

Florence Reece Foto: TT

Nästan alla är på ett eller annat sätt beroende av gruvdriften och företagen styr varenda by med järnhand. Affärer, bostäder och mark. Allt ägs av samma familjer som tjänar miljoner med dollar på kolet som plockas upp ur marken.

I spåren av den stora börskraschen knappt två år tidigare har dock de redan tuffa förhållandena förvärrats än mer. Massarbetslöshet råder i hela USA och desperata människor slåss om de få jobb som finns att få. Skogs- och gruvindustrierna är extra hårt ansatta och fackföreningarna har inte mycket att sätta emot när företagen kallar in privata vaktstyrkor mot strejkande arbetare. Läget blir allt mer hopplöst.

Så kommer beslutet många fruktat. Harlan Countys arbetsköparorganisation inom gruvnäringen meddelar att de från och med nu sänker lönerna för de redan underbetalda anställda med 10 procent. Protester bryter ut och gruvarbetarfacket United Mine Workers of America kallas in av oroliga arbetare som fått nog. Organiseringen tar fart, men möter snabbt motstånd.

Which side are you on?
Which side are you on?
My daddy was miner and I’m a miner’s son
Florence Reece

Detta är början på en våldsam konflikt som kommer att pågå i nästan tio år och som fortfarande präglar stora delar av delstaten. De svartvita bilderna talar egentligen för sig själva. Tungt beväpnad militär mot fattiga arbetare som vägrar kliva ned i gruvorna om inte lönerna höjs och arbetsförhållandena förbättras. En bitter strid som kommer att gå till historien som Harlan County War och som för alltid kommit att förevigas i en av arbetarrörelsens mest berömda sånger, ”Which side are you on?”, skriven av poeten, sångerskan och agitatorn Florence Reece.

En bostad på landsbygden i Cumberland, Kentucky 1937. Här levde en fattig arbetarfamilj i skjulliknande hus. Foto: TT

FAKTA Which Side Are You On?

  • Protestsång skriven av Florence Reece i samband med de många gruvstrejkerna i Harlan County 1931. Melodin kommer från den välkända baptistpsalmen Lay the Lily Low.
  • Sången är en av de mest älskade inom den amerikanska arbetsrörelsen och plockades bland annat upp av den legendariska folkloreforskaren Alan Lomax, som gav ut den på skiva redan 1937.
  • Andra artister som spelat in sången är The Almanic Singers, Pete Seeger, Billy Bragg, Arlo Guthrie, Talib Kweli, Tom Morello, Dropkick Murphys, Anne Feeney och Ani DiFranco – med flera.

Det är sen kväll i det lilla gruvsamhället där Florence Reece och hennes man, fackföreningsorganisatören Sam Reece, tillfälligt bor med sina sju barn. De är där för att hjälpa gruvarbetarna i den pågående strejken. Den lokala polischefen, den fruktade J. H Blair och hans män, har hyrts in av gruvföretaget för att sätta facket på plats.

Nu är de på väg mot familjen Reeces hem, men Sam har förvarnats och lämnat platsen. När polisstyrkan kliver in genom dörren utbryter hårda ordväxlingar. Efter ett tag lämnar de huset och på en almanacka uppsatt i köket skriver Florence Reece ned de första raderna till texten som snart kommer att sjungas av människor runt om i hela landet:

Our father was a union man some day I ́ll be one too.
The bosses fired daddy what’s our family gonna do?
Come all you good workers good news to you
I ́ll tell of how good old union has come in here to dwell

Which side are you on?
Which side are you on?
My daddy was miner and I’m a miner’s son

And I’ll stick with the union ’til every battles done.
They say in Harlan County there are no neutrals there
You’ll either be a union man or a thug for J.H. Blair
Oh workers can you stand it?
Oh tell me how you can–will you be a lousy scab or will you be a man?
Don’t scab for the bosses don’t listen to their lies
Us poor folks haven’t got a chance unless we organize.

Sktrejkbrytare i Harlan Countrys kolgruvor 1939, eskorterade av väpnad polis. Foto: TT

Sången är lika mycket en vädjan om solidaritet som en ilsken uppmaning att inte bryta strejken. Av de nästan 7 000 arbetarna i områdets gruvor trotsade 900 strejken och arbetade under beskydd av J. H Blair och hans allt mer hårdföra kollegor.

Melodin till de hastigt ihopskrivna textraderna hämtades, som så ofta inom arbetarrörelsen, från en välkänd baptistpsalm. Något som underlättade spridningen.

”Mina sånger står alltid på den utsattas sida. På arbetarnas. Jag har alltid varit en av dem och det finns ingenting som heter neutral. Du måste helt enkelt välja sida. Vissa människor säger att de är neutrala. Det finns inget sådant för mig. Det är antingen den ena eller andra sidan. I Harlan County fanns ingenting som hette neutralt. Om du inte var en beväpnad gangster så var du med i facket. Du var helt enkelt Fackföreningarna har inte mycket att sätta emot när företagen kallar in privata vaktstyrkor mot strejkande arbetare. tvungen”, sade Florence Reece i en intervju långt efter strejken.

Florence Reece fortsatte under hela sitt långa liv att agitera och tala för arbetarnas sak. Hon dog den 3 augusti 1986, 86 år gammal, i hemstaten Tennessee, där hon föddes och växte upp i en fattig gruvarbetarfamilj.

På bilden från 2014 återvänder kolgruvearbetare från ett skift vid Perkins Branch Coal Mine i Cumberland, Kentucky. Så sent som under 1970-talet fanns mer än 350 kolgruvor i Harlan Country, i dag är de färre än 40. Foto: David Goldman/TT

I Barbara Kopples dokumentärfilm Harlan County, U.S.A. från 1976 kan man fortfarande se Florence Reece sjunga i samband med att arbetarna i Brooksidegruvan gick ut i en uppmärksammad strejk 1973. Konf likten, precis som sången skriven drygt 40 år senare, spred sig och snart strejkade 120 000 gruvarbetare i området innan ett avtal kunde skrivas under.

Which side are you on har spelats in i mängder av versioner och används fortfarande vid möten och strejker världen över. Mest känd i Europa är den kanske genom Billy Braggs version från 1985 års ep Between the wars. Då med en uppdaterad text till stöd för arbetarna i den stora brittiska kolgruvestrejken som samtidigt pågick och som ledde till nederlag för facket och hela landets omfattande gruvindustri.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984