Zahra skulle ha flyttat en sjätte gång

Migrationsverket lägger ned i Värmland och alla boenden, lägenheter och villor för nyanlända ska vara avvecklade innan årsskiftet. Många barnfamiljer tvingas nu bryta upp och flytta många mil norrut i Sverige. Arbetaren träffade familjen Barati, som skulle ha flyttat 96 mil från Karlstad till Jörn men som fått hjälp att stanna i kommunen.

Dörrarna smäller hemma hos familjen Barati när elvaåriga Zahra och hennes bästa vän Natalie jagar varandra genom lägenheten. De har mycket spring i benen, och ska snart ut och spela fotboll. Höstterminen är i full gång på Herrhagsskolan och solen skiner den första septemberhelgen i Karlstad.

Bisminah och Fatime Barati har bott med sina barn Amir, 5 år, och Zahra, 11 år, i lägenheten i Karlstad i snart ett år. I sovrummet jollrar lilla Sarina, 6 månader, på heltäckningsmattan. 

Det var i början av september som brevet från Migrationsverket plötsligt damp ned i brevlådan. I brevet stod det kortfattat att hela familjen inom två veckor måste flytta till Jörn. En liten ort i Västerbotten – 96 mil från Karlstad. Bussen skulle gå måndagen den 10 september klockan 20 på kvällen och resan skulle pågå hela natten, i mer än 12 timmar. Familjen skulle endast få ta med sig 25 kilo packning. Brevet var skrivet på svenska och arabiska trots att ingen i familjen läser arabiska.

Bisminah berättar att elvaåriga Zahra var den som först läste brevet.

 – Det var väldigt jobbigt för Zahra, som genast började gråta. Vi vill inte lämna Karlstad och tvingas bryta upp en gång till. Det är här i Karlstad som vi har våra vänner, och Zahra går i skolan här. Att sitta på den där bussen skulle kännas som att inte ha en framtid, säger Bisminah.

Reaktionerna från familjens vänner och från civilsamhället i Karlstad lät inte vänta på sig. Tack vare en insamling på sociala medier och hjälp från en volontärförening är hyran för bostaden tryggad och familjen kan därför stanna i Karlstad. Samtidigt tvingas flera andra barnfamiljer i Värmland bryta upp mot sin vilja och flytta hundratals mil norrut. De måste själva ansvara för ”överlämningen” mellan orterna, för bytet av skolor och förskolor.

På Herrhagsskolan i Karlstad är höstterminen i full gång. Zahra leker med sin bästa vän Natalie.
Foto: Julia Lindblom

Familjen Barati kom precis som många andra afghanska barnfamiljer till Malmö i november 2015, efter en lång och svår flykt. De sökte asyl i Sverige med hopp om att få uppehållstillstånd och därmed möjligheten att bygga ett nytt liv. Men istället har de fått tre avslag på sina ansökningar och ett utvisningsbeslut. Gång på gång har de slussats mellan olika orter i Sverige. Flytten till Jörn skulle ha blivit den sjätte i raden.

– Först var vi Malmö, sedan förflyttades vi till Vallvik utanför Söderhamn där vi bodde i två år, sedan till Sunne, sedan till Säffle och nu är vi här i Karlstad, säger Fatime och fortsätter:

– När vi kom hit till Karlstad från Säffle ville först Zahra inte gå till skolan. Hon ville inte flytta från sina vänner, men vi fick henne till sist att gå till skolan. Nu har hon inte kunnat sova om nätterna på grund av oron inför nästa flytt.

Vi vill plugga och jobba. Jag har ansvar för mina barn som har sina vänner och sin trygghet här i Karlstad.
Fatime Barati

Bisminah, 32 år, och Fatime, 28 år, har hamnat i ett slags limbo på grund av utvisningsbeslutet. Ett limbo där de varken tillåts arbeta eller studera. I dagsläget får de inte ens gå på SFI och lära sig svenska. I stället är de hänvisade till en närmast outhärdlig väntan, och tar emot ett minimalt bidrag av Migrationsverket som inte ens täcker kostnaden för ett eget boende. De tänker ständigt på framtiden. Fatime säger att hon vill arbeta med barn, och Bisminah vill utbilda sig till brandman. Zarah vill gå på fritids och på dansskola som de andra barnen i klassen. Just nu får hon inte gå på fritids, eftersom att föräldrarna inte tillåts arbeta.

– När jag går på stan för att göra ett ärende går jag ofta till fel affär. Jag glömmer bort saker på grund av stressen. Det skulle förändra hela vår framtid om vi fick ett positivt besked, säger Bisminah.

– Vi vill plugga och jobba. Jag har ansvar för mina barn som har sina vänner och sin trygghet här i Karlstad, säger Fatime.

Inte långt från Stora torget i Karlstad på en sidogata ligger ett gult stenhus. Kaffebryggaren puttrar i köket och Viktoria Sterner tar emot ännu ett samtal på sin mobiltelefon. Sedan i mars i år tillhandahåller ABF i Karlstad lokaler för föreningen ”Vi i världen”. De stödjer också verksamheten i form av två halvtidstjänster. Det tog många turer och vändor innan ”Vi i världen” äntligen fick sina lokaler. Under det senaste året har de huserat i tält, vardagsrum, kafélokaler och till och med på en båt. 

Varje veckodag mellan 16 och 18 på eftermiddagen, och ibland till sent på kvällen, står dörren till lokalen öppen. Här ges läxhjälp för ungdomar, stödsamtal och språkträning i svenska för kvinnor på onsdagar och lektioner i körkortsteori. Framför allt är det en mötesplats dit nyanlända ungdomar spontant kan vända sig när de behöver råd och stöd i vardagen. Det kan handla om att få hjälp i kontakten med myndigheter, juridisk rådgivning, stöd med att söka bostad och praktisk handledning.

Eftermiddagshäng på föreningen Vi i världen i Karlstad. Yaqub och Ata är två av ungdomarna som fått stöd av föreningen, här tillsammans med Susan Hildén och Zahra och Viktoria Sterner.
Foto: Julia Lindblom

Sommaren 2018 saknade många nyanlända ungdomar bostad i Karlstad. De flesta hade kommit till Sverige 2015, och sökte nu uppehållstillstånd i samband med att den nya gymnasielagen antogs i oktober 2018. Dock hade lagen inte tagit hänsyn till var ungdomarna skulle bo i avvaktan på beslut. 

Migrationsverket hade redan då en planerad nedläggning av alla asylboenden i Värmland på gång. I dag finns ett beslut på att alla boenden i Värmland, inklusive lägenheter och villor där det bor många barnfamiljer, ska vara avvecklade innan årsskiftet. Migrationsverket ska inte längre finnas kvar i Värmland och Jämtland.

Enligt kommunen hade ungdomarna som bott på HVB-hem i Karlstad och fyllt 18 år inte längre rätt att bo kvar på boendena. Många skulle tvingas flytta och separeras från skola och vänner. Detta resulterade i att civilsamhället i Karlstad gick samman för att ungdomarna skulle slippa bryta upp från sin vardag, och man ordnade temporära bostäder. Ett stort grönt militärtält restes på en campingsplats i Karlstad, men längre fram fick organisationen möjlighet att hyra ett hus. 

Ett år senare går de flesta av ungdomarna i Karlstad i skolan och har fått boende tack vare människor som ställt upp och öppnat sina hem, utan något som helst ekonomiskt bidrag från kommun och stat. Organisationen hyr också hus och lägenheter med hjälp av frivilliga gåvor och ekonomiskt stöd från civilsamhället. En av dessa lägenheter är familjen Baratis. 

– Det är fantastiskt hur människor ställer upp för dessa ungdomar. Nu förstör Migrationsverket och politikerna det som vi byggt upp genom att tvinga de familjer och barn som vi engagerat oss i att flytta. Samtidigt sätts ungdomar som vi gett känslomässigt stöd och lärt känna, i
flyktingfängelse, för att utvisas till ett land som många av dem aldrig varit i. Det är fruktansvärt, säger Viktoria Sterner.

Zahras familj är bara en av många som tvingas till uppbrott när Migrationsverket omorganiserar och säger upp boenden i Värmland. Sammanlagt är det över 5 400 platser i lägenheter och villor som sägs upp i landet när Migrationsverket koncentreras till färre platser och län. 

– Många familjer har redan flyttat flera gånger och det är slitsamt för dem att hela tiden behöva börja om igen. Barnen får ta ett stort ansvar eftersom det ofta är de som pratar svenska. Och mitt i allt detta lever familjerna med ett utvisningsbeslut, och en ständig oro för att bli deporterade, säger Viktoria Sterner.

I Zahras fall handlar det om att Migrationsverket vill deportera henne och hennes familj till ett land hennes pappa lämnade som 14-åring när hans föräldrar flydde från Afghanistan. Både Zahra, Amir och deras mamma är födda i Iran, och de har aldrig besökt Afghanistan. Men just nu tvångsutvisar inte gränspolisen i Sverige barnfamiljer till det krigshärjade landet, om de inte självmant reser dit. 

– Det är tråkigt när Migrationsverket behöver avveckla välfungerande asylboenden där sökande trivs och många, både myndigheter och det civila samhället, visat ett stort engagemang. Som myndighet är det dock vår plikt att hushålla med resurserna, skriver Migrationsverkets pressekreterare Iréne Zokolow i ett mejl till Arbetaren.

Den 10 september demonstrerade hundratals afghanska barnfamiljer på Sergels torg i Stockholm, i samband med att riksdagen öppnade efter sommaren. Familjen Barati reste dit från Karlstad.
Foto: Julia Lindblom

Men nu ska barnkonventionen bli lag vilket innebär att barn har rätt att göra sina röster hörda och bli lyssnade på.
Sara Edvardson Ehrnborg, ordförande FARR

Om drygt tre månader blir FN:s barnkonvention lag i Sverige. Sara Edvardson Ehrnborg är ordförande för Flyktinggruppernas riksråd, FARR, och menar att barnkonventionen kommer att stärka barnens rätt i migrationsprocesser.

Sara Edvardson Ehrnborg, ordförande FARR.
Foto: Blankspot

– Barn har en oavvislig rätt till trygghet och en ordnad tillvaro. Men nu ska barnkonventionen bli lag vilket innebär att barn har rätt att göra sina röster hörda och bli lyssnade på. Det gäller även situationen i Värmland där familjer tvingas flytta.

Sara Edvardson Ehrnborg menar att nedstängningen av Migrationsverket i Värmland och Jämtland är ett led i en utveckling som pågått i flera år. Hundratals barn hamnar i ett glapp när Migrationsverket stänger ned boenden och kommunerna inte bistår med bostäder.

– Det handlar inte bara om Värmland, utan hela landet. Också familjer med uppehållstillstånd i Sverige tvingas gång på gång till uppbrott, eftersom kommunerna endast har ansvar att tillhandahålla bostäder åt dem i två år. Jag vet att det finns många eldsjälar i Värmland och i hela Sverige som öppnar upp sina hem, men utan politikens stöd blir det en totalt ohållbar situation på längre sikt. Politiker behöver ta ett mycket större ansvar för att säkerställa barnens rättigheter.

Sara Edvardson Ehrnborg beskriver situationen för barnfamiljerna som inhuman och ovärdig.

– Man kan fråga sig hur det är möjligt att detta får ske i Sverige i dag. Jag skulle kalla det ett systemhaveri – en systemkollaps utifrån ett barnrättsperspektiv. Det här händer inte endast vid enskilda tillfällen, utan på ett genomgripande sätt som påverkar hela vårt välfärdssystem.

Några dagar senare reser Bisminah och Fatime Barati till Stockholm för att delta i nätverket ”Liv utan gränsers” demonstration på Sergels torg, som hålls i samband med att riksdagen öppnar efter sommaren. Sedan flera månader sittstrejkar afghanska barnfamiljer på Norra Bantorget i Stockholm. De flesta som sittstrejkar flydde till Sverige år 2015, och många av dem befinner sig i en liknande situation som familjen Barati. 

Medan famijen demonstrerar i huvudstaden bor Zahra hos vänner i Karlstad för att inte missa skolan. 

– Vi vill att protesterna ska leda till en framtid för oss, säger Fatime Barati.